Krig är dyrt. Den enda som är mer fruktansvärt än att se kvittot för kalaset är behöva delta eller direkt drabbas av krigets fasor. Inte så konstigt att troll är så populära soldater då. Som den store kinesiske miltärtänkaren Sun Tzu skrev är den främsta krigskonsten att vinna utan att slåss alls.
Nu pågår kriget i Ukraina och på internet, och i synnerhet Twitter, kämpas det också. Flera olika narrativ är tydliga; västerländskt krigsmaterial är underlägset Rysksovietiskt, de stackars skattebetalarna i väst får sina pengar uppeldade av korkade politiker, Putin är en stor tänkare och strateg och mattdraget kommer lika snart som oväntat.
Den här typen av propaganda är ett väldigt kostnadseffektiv sätt att kriga på. Några få personer kan verka vara många. Inlägg kan vara förberedda sedan länge för läggas upp när det passar för att visa att en viss plan går precis som det är tänkt. Bildredigeringsverktyg kan hjälpa till att bättra på sagan om verkligheten inte duger.
Tyvärr gör internets natur och nätjättarna det här svårt att värja sig mot. Att sprida propaganda via tidningar och tablå-nyheter är svårt, det finns en eller några få redaktörer som har koll på vad som publiceras. De värsta dumheterna fastnar i nätet och någon kanske börjar lägga märke till mönster hos insändare och journalister. Internet är ett stort torg, det är allt som oftast gratis vara på torget och kvaliteten kontrolleras inte om något inte är direkt brottsligt.
Måste alla länder ha egna brigader av troll som hela tiden kämpar för och emot narrativ som sprids? Som tur är är det lika kostnadseffektivt för försvararen som angriparen att skriva dumheter på nätet. Den som är bäst på att låtsas vara flera kanske är den bästa propagandisten. Det land som kan få tag på många sådana personer och samtidigt betala mindre lön till dem än sin motståndare kommer vara väl rustat. Blir variabeln flest fejkpersoner per investerad krona (ROIP, Return on Imaginary Person) viktigare än den som har flest bomber och granater?
