En bra arbetsdag börjar men en promenad genom en park.
Promenad
Dagens citat
Winston Churchill ska en gång ha sagt
Never stand up when you can sit down, and never sit down when you can lie down
På en liten gåtur för ett tag sedan gick jag förbi en busskur prydd med lite reklam. Undrar om Winston skulle ha kunnat hålla med om det?
Domedagsbläddra
Doomscrolling är ett nytt svenskt år sedan två år tillbaka. Kort beskrivet innebär det att man överkonsumerar negativa nyheter. Det scrollas och scrollas på telefonen i jakt på mer information om vad det nu är för elände som lyfts fram i media. Men det är inte bara domedagskänslan som kommer ut dåliga bud från nyhetsapparna som kan missbrukas med överdrivet scrollande. Det gäller den mesta informationen från många appar. Facebook, Instagram, Twitter är exempel på appar och hemsidor där evigheten väntar under skärmens nedre kant. Scrolla på, det kommer mer. Och inte bara appar inbjudet till det här missbruket. Vissa hemsidor, t.ex Svenska Dagbladet, har en sömlös övergång från artikel till artikel. Det tar aldrig slut.
Papperstidningen hade inte det problemet. Efter sista sidan är det stopp och du kan vara helt säker på att det inte kommer fler nyheter, inte innan nästa utgåva kommer i alla fall. Men då har många timmar där du kan bekymra dig om något annat förflutit.
Papperstidningen har också många andra fördelar. Statisk reklam är en. Alla bilder kommer stanna där de där under hela ditt nyhetsintag. Reklamen är också garanterat ljudlös och kommer inte plötsligt börja tuta och vissla. De enda kakorna du kommer behöva bekymra dig om är sådana du har nära till hand när du läser din tidning. Onyttigt kanske, men en uppäten kaka är för alltid försvunnen. Den behöver inte be om lov att få använda din pappersbläddringshistorik i marknadsförings- eller webutvecklingsyften någonsin igen.
Har något hänt som är värt att göra någon i din närhet uppmärksam på är papperstidningen också helt fenomenal på att sträckas över till någon i rummet. Personen som fått en tidning stucken till sig behöver också inte ens tänka på att tidningssidan plötsligt blir svart, varpå du får sträcka tillbaka tidningen och be om att få den upplåst igen.
Utan att betala något extra och ta ny risker med ny teknik kan tidningen också vikas på mitten. Vikbara telefoner har ett tag kvar till att nå papprets robusthet vad gäller vikning.
Och du som ska flytta snart kan väl knappt klara dig utan utrivet tidningspapper när alla ömtåligheter hemma ska förpackas. Bubbelplast? Plast är inte bra för miljön. Nästa gång en brasa ska tändas finns det också ett material som både tar lite plats och inte behöver huggas till mindre bitar först; tidningspappret. Försök absolut inte tända en brasa med gamla smartphones.
Konspirationer
Här slår han huvudet på spiken. Samma vagt definierade grupp kan både hålla den verkliga orsaken till Estonias förlisning hemlig och förgifta folket med Covid-vaccin, men samtidgt vara helt oförmögna att hantera gängvåld och lönevillkor för vårdpersonal.
Superappen
Tydligen finns det något som kallas superappar. Något som vi i västvärlden inte sett så mycket av men som tydligen är poppis i Asien.
Kort sammanfattat är superappen ett hopkok av olika appars funktion paketerat i en och samma app. Föreställ dig att Foodora, Uber, Hotels.com, Swish, Parkster, din bank, Kivra och Postnord m.fl. var en och samma tjänst. På ett sätt är det smidigt att slippa alla olika appar och ligger som en mosaik över din smarta telefons skärm. Skribenten får erkänna att han ibland sneglat över axeln på folk som sveper och sveper över sin smarta telefons skärm för att hitta en viss app som behövs just där och då.
Det finns ett par appar som har kvalat in i kategorin super. Grab (som visas i bilden ovan), AliPay, WeChat och Gojek och ett gäng till. Namnet Alipay känner någon kanske igen och undrar ”är inte det en betalningsapp?”. Det stämmer och en sak många superappar har gemensamt är att de växt från att bara erbjuda en tjänst till att erbjuda många. WeChat var från början (som namnet skvallrar om) en plattform för meddelanden som WhatsApp, och Grab var en tjänst för taxibokning.
Under tiden det här inlägget skrevs roade sig skribenten med att surfa runt och titta på skärmdumpar på de olika superapparna. Användarupplevelsen är inget estetiskt nöje kan man snabbt konstatera. Den genomsnittliga svenska bankappen ter sig riktigt vacker i jämförelse.
Man undrar hur EU, som inte står med händerna i fickorna här det gäller persondata, kommer reagera på superapparnas utbredning. Varför ska en snabbmatsrestaurang få ditt personnummer, din adress och matpreferenser via en bilparkering och en hotellbokning? En generell misstro mot storföretag i Europa och USA kan också bli ett hinder superapparna måste övervinna.
Ett annat kul problem som superapparna måste tampas med är hur man ska konkurrera med varandra. Om det bara finns tre stora drakar blir det ganska lätt att skjuta varandra i sank. Om superapp A sänker avgiften för betalningar med X% blir det ganska lätt för superapp B och C att göra samma sak inom tre minuter. Och en superapp är ju en superapp! Om inte A har samma utbud som B och C så är ju B och C mer super än A. Då borde kunderna väl dra till B och C istället. När en app väl innefattar alla tänkbara tjänster som kunderna kan tänkas be om, hur vidareutvecklar du din tjänst då?
En fördel med en superapp kan vara att man slipper så många appar dedikerade till en viss funktion. Sveriges radio studerar irritationen med många olika parkeringsappar i det här reportaget [länk]. Men samtidigt lägger superappar en lock på användarupplevelsen, om många tjänster ska in under ett paraply blir förmodligen användarupplevelsen ganska uniform. En uppstickare som gör något mycket bättre än superappen kommer sticka ut. Kanske kommer någon sorts jämvikt uppstå mellan tjänster som är så enkla att användarupplevelsen är värd noll. Till exempel att betala med mobilen, och tjänster som kan sälja sig genom användandet i sig självt.
Som generella teknikstofiler är Ditt och Datt redaktionen inte så förväntansfull. Kan man inte bara ändra om på sin hemskärm så att apparna man behöver oftast ligger närmast tummen? Och är du inte i Stockholm och behöver använda tunnelbanan en gång i månaden kan man faktiskt avinstallera SL appen och andra appar som inte används, eller köpa en biljett från en hederlig automat (så länge de finns kvar i alla fall…).
UFO nu, UFO då
Flygande tefat är på tapeten igen. I USA har en offentlig utfrågning ägt rum som fått en del uppmärksamhet, bland annat i New York Times. I avkrokarna av internet som väldigt gärna vill tro att intelligent utomjordiskt liv är här och ibland oss har utfrågningen varit välkommet vatten på kvarnen. Vill man själv se utfrågningen kan man själv se den via den här länken [länk], men skribentens tips är att låta bli. Verklighetens amerikanska byråkrati är inte alls så sexig som Hollywood ibland framställer den. Just den dagen som skribenten snabbspolade sig igenom utfrågningen lyfte Youtubes algoritmer fram en annan liten inspelning som tydligen var relevant. Och oj så rätt Youtube hade.
Den här videon ska tydligen vara från 1987, men den är kusligt lik utfrågningen från i år på flera sätt. Man påstår att utomjordingar redan är här och att vittnesmålen är många. Inte bara farkoster har setts, men även de utomjordiska passagerarna till nämnda farkoster. Passagerarna har man varit i kontakt med på lite olika sätt. Och visan fortsätter som ett avsnitt av Arkiv X.
Det båda inspelningarna också har gemensamt är den totala frånvaron av bevis av något slag. Bilder på farkoster och passagerare kan man inte visa eller ens beskriva närmare. Var och hur kontakt har skett är oklart. Förutom några modiga sanningssägande musketörer så håller alla andra knäpptyst till sina dödsbäddar. Varför USA verkar så ytterst intressant att besöka är ett mysterium. Hur farkosterna som man påstås ha lagt beslag på kan förklara andra observationer är man inte heller så petiga med. Man verkar inte heller ha lyckats gagna sig av den säkert fantastiska tekniken en farkost som kan färdas mellan planeter innehålla. Hur det utomjordiska livet överlever på jorden, då deras hem säker skiljer sig en del från vårt, verkar inte vara viktigt att berätta.
Det är nästan så man kan tro att det är några knäppgökar som gillar uppmärksamhet som är i farten.
När sidan The Drive hade an artikeln om den UFO utfrågningen nyligen lämnade användaren Avatar2Go en lysande kommentar:
This whole thing is part of the increasing willingness of the public to believe in conspiracy theories. What once was relegated to mythology by critical thinking and reasoning skills, is now being accepted into the mainstream. The rules of evidence, logic and debate no longer apply as they once did.
This is creating a split in society, between those who follow rational and irrational arguments. It’s not a gap of knowledge, but rather the ability to process it coherently.
Avatar2Go, kommentar på thedrive.com
Extrema påståenden kräver extrema bevis sa Carl Sagan. Christopher Hitchens hade en egen variant på det uttrycket, nämligen vad beläggs utan bevis kan förkastas utan bevis. Ett bra sätt att komma åt dem som försöker lägga över bevisbördan på motståndaren.
Ditt och Datt redaktionen väntar med spänning på nästa gång som UFO (eller UAP som det visst heter nu) blossar upp.
Hällåkra vingård
Vingårdar och lummiga fält med rader av vinrankor är inte något som är förbehållet Frankrike och Italien och de mer namnkunniga vinländerna. I Skåne går det att få sig ett glas vin helt gjort i Sverige. Från druva, till flaska, till glas, till mun.
Platsen du ska åka till är Hällåkra vingård, inte långt från Malmö.
Visa större karta
I Hällåkra får du uppleva en riktig vingård utan att behöva bege dig ner på kontinenten. Närheten till Malmö gör också att du bekvämt kan ta dig hit med kollektivtrafik. Känner du inte någon som du kan lura med till en vingård, som hellre väljer mineralvatten och kan köra dig och ditt sällskap, är det en stor fördel. Det är inga problem att promenera från den närmaste busshållplatsen till vingården men cykel är så klart ett alternativ. Vingården erbjuder även en paketresa med hyrcykel om du bara är på besök i Skåne och kanske inte har någon cykel till hands.
Vinet som serveras är naturvin. Gillar man den sortens vin kommer man gilla Hällåkra. Tyvärr är skribenten ingen stor vinkännare, men det var väldigt gott. Att det var väldigt närproducerat, att solen sken och omgivningen mycket vacker hjälpte så klart vinet smaka bättre.
Så klart finns det som lagen kräver lite mat att få till sitt vin också. Skribenten tog sig en portion Skånska tapas till vinet. Det var inte så mycket att tugga på, men att allt kom från olika lokala producenter var kul. En av dem, ett charkuteri, låg faktiskt bara ett stenkast från vingården och har en gårdsbutik för passerande besökare.
Om du inte har tankar på att åka till Hällåkra, eller har varit där och saknar stället, finns några av sorterna vingården producerar på Systembolaget [länk].
Men kanske det bästa med besöket var att bli uppvaktad av en väldigt kelig gårdskatt.
Make siesta great again
För länge sedan minns skribenten att semestrar i Spanien innebar att man fick ta hänsyn till något som kallades för sista. Då stängde allt och det var lite som att få uppleva forna tiders svenska långfredagar. Landet bommade igen så att man kunde ta det lite lugn under timmarna solen gassade som mest.
Sist skribenten var i Spanien var siestan inget man högtidlighöll. I den här artikeln från BBC [länk] från 2016 verkar det som siestan var på väg bort när artikeln skrevs. Men det är ingen dum idé trots allt, i synnerhet inte när det sägs att värmeböljor blir fler och vanligare. I Italien dog härom månaden en vägarbetare i vad som påstås vara en värmerelaterad arbetsplatsolycka [länk]
Nu ska man inte göra sig lustig över att någon inte kom hem från jobbet till sin familj den dagen, men att stå ute på en svart yta och utföra kroppsarbete i 40 graders värme låter korkat. Varför inte sätta sig en stund i skuggan tills solen har lämnat zenit.
Tyskarna är också inne på linjen att siesta kanske inte är något dumt hittepå trots allt [Reuters – Germany debates need for siesta and cold footbaths amid sizzling temperatures]
Men man kan förstå att siestan inte riktigt passade in i den moderna världen. I ett samhälle bilpendling inte är normen, arbetsplatserna är nära hemmet och det finns hemmafruar som kan fixa en liten lunch, kanske inte en kort promenad hem två gånger om dagen är ett hinder. Men har du en timmes bilresa till jobbet enkel väg, barn på dagis etc. så blir det ett knöligt att pussla ihop livet. Ska man vänta på sitt kontor i två timmar och gå hem sent på natten? Knappast lockande.
Möjligheten att jobba hemifrån löser lite av det problemet, men det är en lyx för kontorister. Står du i kassan i en affär så är hemarbete inte alternativ. Men hemmaarbetarna får det ändå svårt när de ska samarbeta med folk i svalare länder. Skribenten hade dock gärna sett att Microsoft Teams får Siesta som en valbar status. Medelhavsländerna och ökenstaterna i USA hade fått en klar konkurrensnackdel om arbetskraften där inte var tillgänglig runt lunch.
En lösning på dilemmat kan vara att kombinera siestans återkomst med sextimmarsdagar. I Sverige prövas på vissa ställen [länk] och i Spanien har man börjat snegla på varianten fyratimmarsvecka. Med en sextimmarsdag så blir inte arbetsdagen längre om lunchpausen… förlåt siestan, förlängs rejält och man behöver inte komma hem sent på eftermiddagen. Förvisso blir man fast på sin arbetsplats om man inte kan distansarbeta, men man behöver inte sitta still på sin plats och glo in i väggen för det. Har man två timmars paus har man gott om tid att gå till en behaglig plats att vara på, och tänk vilka siestarum (istället för fikarum) som företag hade kunnat bygga åt sina anställda. Solstolar och hängmattor under skuggande dukar och svalkande rabatter, generöst med svalkande dryck (istället för vart kaffe)
Klimatförändringarna kommer kräva anpassning, och en siesta är ett enkelt och beprövat sätt att komma undan dagens varmaste period. Det kräver inte heller investeringar i luftkonditionering eller liknande. Bara sitt still under ett parasoll.
Små bussar
På en promenad genom västkustens huvudstad Göteborg såg skribenten en näpen sak på vägen. En Mellor Sigma 7 buss for förbi med ett (litet) lass resenärer.
Den kanske ser lika stor ut som en buss brukar göra på bild, men den är precis under sju meter lång och bredvid en normalstor buss syns skillnaden tydligt. Dessutom är den helt eldriven.
Bil och motorredaktionen har sedan länge skakat på huvudet med trenden ”Större = bättre” som drabbat bilvärlden. Att amerikanarna är en kärlek för stora bilar behöver väl inte drabba oss här i Sverige? För inte länge sedan hörde skribenten en radioreklam från en stor bilåterförsäljare som stolt meddelade att äntligen var Ford F-150 kommen till Sverige. Äntligen är inte ordet som först kom fram i tankarna framför radion, snarare ett trött nej.
Samtidigt som stadsjeeparna brer ut sig så har småbilssegmentet glesats ut. Vad hände med Volkswagen Up? Och Toyota IQ? En snabb titt på utbudet av nya bilar avslöjar också att det bara är Toyota som fortfarande säljer den lilla Aygo som tidigare hade två tvillingsyskon i Citroen C1 och Peugeot 107.
Det är bra att någon vågar satsa på det lilla formatet. Större är inte alltid bättre. En liten elbuss som smidigt sig fram på stadens gator utan att ta ut rörelserna som en långfärdsbuss med destination alperna kommer göra stadsbilden bättre.