Det är viktigt att inte vara enögd och fastna i förutfattade meningar. Döm ingen om du inte gått en mile (inte svensk mil) i någon annan skor sägs det.
Den fjärde augusti i år skadade en stor eldsvåda Lunds tågstation och det gamla magasinshuset blev skadat. Branden startade i ett café i byggnaden. (Tack och lov för oss som uppskattar det gamla har fastighetsägaren, Jernhusen, sagt att byggnaden ska återställas).
Den 27:e augusti publicerade Sydsvenskan en intervju med ägaren. [Länk].
För er som inte är prenumeranter kan artikeln sammanfattas till att ödet har varit elakt idag. Caféägaren är deppig av det som hänt.
Den första september publicerade Sydsvenskan en uppföljning på den första artikeln om det nerbrunna caféet. Nu har har man pratat med några nu före detta anställda. [Länk]. En oseriös ägare som inte betalade ut löner, förmodligen ägnade sig åt pengatvätt och hade gängkontakter är nu bilden som målas upp.
Hade man publicerat den första och något mer sympatiska artikeln om man frågat personalen om sin arbetsgivare först? Intervjun hade kanske inte gått lika bra då? ”Dina anställda säger att gangsters lämnar tjocka buntar kontanter här, kan det möjligtvis ha något med elden att göra?” Med tanke på hur lång tid det gått från branden till den första artikeln, och hur kort tid det gått från den första till andra artikel borde det inte varit helt nya nyheter.