There is no excuse for asking questions any more
– Michael Batnik (Animal spirits)
Ett citat från en av bloggens favoritkanaler på Youtube. Ibland levererar de något extra, som citatet ovan (49:10 i videon nedan).
Redan innan ChatGPT kom till byn så hade Google Maps helt dödat behovet av att fråga främlingar om vägen. Om någon stannar dig på gatan idag och undrar hur denne kommer till en viss plats kan man med rätta höja på ögonbrynen. Själv kan jag dock uppskatta att kanske ha mött en likasinnad samtidsfobiker.
Nu har egentligen behovet av att fråga någon om precis vad som helst helt försvunnit, om inte frågar riktar sig en person med mycket djupa ämneskunskaper i något smalt ämne som LLM modellerna har haft svårt att öva på.
Och även om frågor ställs, för det goda samtalets skull, lever man med risken att någon drar upp en telefon för att få ett tredje perspektiv på vad som just sagts. Tilliten på andras kunskaper glider mot noll, och tålamodet för att riskera att få fel information kring något likaså. Att ge sig in samtal med andra är inte längre bara en social övning, men också en övning till tillit och att våga ta risker. Kallprat vet vi vad det är, men nu blir även kallfrågor en grej. Att fråga andra något bara för att låtsas visa intresse men samtidigt ha bestämt redan från början att svaret förmodligen inte stämmer, eller att det måste dubbelkollas med en AI.
Blir tecken på en nära vänskap och starka familjeband i framtiden att man inte kontrollerar varandra med AI. Och att man faktiskt litar på vad som sagts till dig stämmer.
Kanske blir ett framtida nyord AI-tillit, eller människoparanoia. Känslan av att sann kunskap och riktiga råd bara kommer från en AI.
