För inte allt för länge sedan bjöd väderleken in till en promenad i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Redan vi entrén varnades ev. palmtörstande besökare för att Palmhuset var stäng för renovering. Väl inne i trädgården stod byggnaden insvept i pressningar. Men någon hade hängt upp en skylt med en uppmuntrande text.
Man får hoppas att det här stämmer och att även våra barnbarnsbarn får gå och storögt se upp mot palmträdens kronor som trycker mot det imponerande glastaket.
Palmhuset i Trädgårdsföreningen byggdes redan 1878 och i år är det hela 147 år gammalt! Imponerade för ett växthus. Man undrar om personerna bakom bygget hade förväntat sig att det skulle stå i nästan 150 år. Kanske inte. Trots allt finns Lindy effekten, som säger att något förväntade livslängd ökar med dess ålder. Ju äldre och mer skyddsvärda saker blir, desto mer angeläget blir det att se till det skyddas.
Idag byggs knappast hus för att stå i 150 år, det är nog sällan tanken i alla fall. Öresundsbron är vad skribenten vet ett exempel på något som är byggt för att stå i alla fall i 100 år. Det är verkligen en förlorad möjlighet att ingen har gjort påbörjat en fotoutställning om hur bilarna som började köra över bron när den öppnade så ut, och hur de utvecklades år för år, fram till dagen den sista bilen (det kanske inte ens finns bilar då) rullade över.
Hur länge kommer en modern betongbyggnad vara? 150 eller 300 år? Vittrar betongen till sist sönder? Kanske. Men det stora problemet med att få byggnader att stå länge är detaljerna. Ta ett fönster som exempel. Ett modernt fönster är en komplicerad konstruktion med många delar som finns enkom för att just det fönstrets skull. När den produktionslinan stänger kommer det bli mycket svårt att hitta reservdelar. Styrsystemet till ventilationssystemet kommer bli omöjligt att underhålla när delarna som görs till just den produkten inte längre finns. Och språket som dörrsystemet är programmerat till kommer falla i glömska i takt med att den generationens programmerare går i pension.
Titta på en annan gammal (faktiskt en av de älsta) byggnaderna i Göteborg. Residenset på Södra Hamngatan 1. Det huset går faktiskt att bygga om igen med material som finns idag (inte billigt så klart). Stenväggar och trägolv är inget svårt att ersätta, och det finns hantverkare än (men färre) som skulle kunna göra delarna i byggsatsen som behövs. Glasblåsare kan göra fönster och stenhuggare kan göra om fasaddetaljer.
Jag är ingen byggnadsingenjör själv, men man undrar hur mycket av tänket kring vad som går att bygga nytt och ersätta appliceras på moderna byggnader. Tråkigt nog förmodligen allt för lite.