Kategori: Kultur

Act rich

I ett inlägg som skrevs för inte alls så länge sedan så suckade bloggens redaktion åt platsen som valts för en intervju av en bankchef. [länk till inlägg]. En person som tjänar så mycket som en bankchef gör borde ju arbeta omgiven av eleganta designermöbler eller vackra mörka trämöbler.

Tack och lov verkar det finnas knösar som vet hur man ska bete sig ståndsmässigt. Det har tydligen blivit populärt med personligt inredda privatflygplan [länk – Robb report]. Det finns lite bilder i artikeln och visst blir man lite mindre förväntansfull inför nästa flygresa efter att ha sett dem. Tråkig är ett ord som säger allt om många flygplansinredningar. Men wow, en kabin inredd i Art Deco stil.

Om SAS hade beställt ett sådant flygplan hade Ditt och Datt redaktionen direkt blivit evigt lojala kunder. Alla flygbolag borde så man tydligt vet vilket land bolaget kommer ifrån. SAS skulle kunna låta sig inspireras av Arne Jacobsen (och absolut inte Ingvar Kamprad). British Airways skulle kunna låta sina passagerare uppleva en engelsk herrgård högt uppe i luften. Japan Airlines kan göra så att ett mysigt kvarter i Kyoto blir det första ombordstigna resenärer tänker på.

Tyvärr lär det ta ett tag innan det händer. Men de rika och förmögna inspirerar ofta nya trender, så man kan ju hoppas. Förr i tiden var privata tågvagnar något som de förmögna skämde bort sig själva med.

I James Bond filmen You only live twice så får Englands farligaste vapen åka med i Mr Tanakas privata tågvagn. Förhoppningsvis läser något som har inflytande över SJs inredningar det här inlägget. Och i bilden nedan visas interiören från en tågvagn med namnet Sunbeam. Det är ok att tycka att restaurangvagnen i ett X2000 tåg känns lite… meh…. nu.

Tågvagnen Sunbeam – hildene.org

Dagens citat

–Det är skillnad på åsikter och påståenden. Åsikter är ett ältande beteende, medan påståendet är ögonblickets verk. Och man kan i nästa ögonblick påstå motsatsen.

Horace Engdahl

Citatet ovan är hämtat från Svenska Dagbladet [länk] och resten av källtexten är också väldigt läsvärd. Det är svårt att inte bli sugen på att åka och parkera rumban på ett café i Berlin. Jag kanske borde skrivit den här texten på ett sådan ställe istället… för den rätta känslan.

”Man ska inte slå ihjäl folk, man ska slå ihjäl deras tid istället”

I komedifilmen Leif är huvudkaraktären VD för en vapenfabrik som hamnar i knipa efter att det läckt ut att fabriken ägnar sig åt olaglig vapenhandel. VDn och de andra cheferna får kasta sig halv över huvud i flykt undan polisen och söker hjälp hos brodern till vapenfabrikens VD. Han driver lustigt nog också en fabrik, men som producerar en helt annan vara: Dansband. Leif är fylld med regissör Claes Erikssons favorit: slapstickhumor

På löpande band monteras dansband ihop och förpackas direkt i turnébussen. Stolt berättar chefen för dansbandsfabriken att de tillverkar ett dansband var 40:e sekund, och man lämnar sex månaders turnégaranti på nya band.

Dansbandsfabrikens chef säger till sin bror att han borde slutat med vapen och kanoner för länge sedan, och sluppit problemen har har nu, för att;

Man ska inte slå ihjäl folk, man ska slå ihjäl deras tid istället

Tydligen ska HBO göra en TV serie baserad på Harry Potter böckerna. Serien ska enligt vad som meddelats vara trogen böckerna och sändas i 10 år! Eftersom det bara finns sju böcker kommer förmodligen handlingen från böckerna delas upp i delar, precis som när Dödsrelikerna som gav stoff till två filmer. Man vill ju inte ju inte låta biobesökarna som troget hängt med under sex filmer få gå fria så enkelt.

Det verkar osannolikt att HBO skulle låta serien fortsätta om tittarsiffrorna tidigt blir en besvikelse, men låt oss anta att den blir så populär att det lönar sig att göra alla avsnitten. Hur mycket Harry Potter kommer världen då få glädjas åt? Vi antar att ett avsnitt är 50 minuter långt (ungefär som ett avsnitt av Game of Thrones) och varje säsong har 10 avsnitt (ungefär som en säsong av Game of Thrones). Vi använder Game of Thrones som exempel eftersom skribenten har en känsla av att det har blivit TV-serie industrins heliga graal, en serie som blev så stor att folk pratar om den på jobbet och skolan. Man känner sig tvungna att skaffa ett abonnemang hos strömningstjänsten som visar serien alla pratar om för att hänga med. Ingen vill ju sitta som ett fån när gårdagens avsnitt avhandlas på lunchen. Och barnen tjatar, alla i skolan ser ju på modeserien.

50 minuter á 10 avsnitt och 10 säsonger bli 5000 minuter tv underhållning. Det är 83 timmar eller knappt 11 hela arbetsdagar om man hellre räknar så. Man får inte klaga på att saker inte hinns med om man ska klämma sig igenom en sådan serie. På Ekonomifakta [länk] hittade skribenten en siffra som säger att en arbetstagare är hemma med sjukdom ca 11 dagar per år. De dagarna kanske man borde ägna åt strikt TV tittande för att inte förslösa sin tid dagar man mår bättre. Undrar hur många Harry Potter böcker man kan hinna bläddra sig igenom på 83 timmars strikt läsande? Förmodligen alla. Kanske mer en en gång. Att företa sig 83 timmars löpträning inför nästa halvmaraton kommer helt säkert märkas på resultaten.

Man ska inte slå ihjäl folk, man ska slå ihjäl deras tid istället.

P.S. Filmen Leif har också den kanske bästa slagsmålsscenen som någonsin gjorts i Svensk film.

Scen från Leif

Stationer och mat


Tycker du att kombinationen järnvägsstation och mat är en bra kombination bör du följa Instagramkontot Stationer_och_mat

Här äter sig kontoinnehavaren sig fram längs rälsens många mil. Ibland är det modern och själlöst, ibland redigt och varmt.

Den gamla pampiga järnvägsstationen med dess air av kosmopolitism har ersatts av ett själlöst resecentrum, där tågen rullar in till en plattform istället för en välljudande perrong. Konduktören har reducerats till en tågvärd och restaurangvagnen till en ”bistroservering”.

Lars Anders Johansson

Citaten ovan är hämtat från en ledare skriven av Lars Anders Johansson i Borås tidning [länk]. Lars sätter verkligen orden på vad som gör anrika järnvägsstationer till mycket bättre matupplevelser, oavsett enkelheten och typen av mat, än ett modernt resecentrum. Man kan bara instämma i den ovan citerade artikelns slutsträng

Våga vägra resecentrum. Låt oss återförtrolla världen

En helt vanlig kanelbulle med bryggkaffe serverat på stadens järnvägsstation kommer alltid smaka bättre än vilken hamburgare på ”stället” vid resecentrum som helst.

Mer Versailles!

I flodvågen av information som Internet är fastnade en video från Bloomberg i fjärilsnätet. Skärmdump nedan:

Kunde ni inte lagt några kronor till på en fin möbel? Något elegant från Chesterfield kanske? Nu är väl detta kanske inte inspelat i en studio utan snarare i ett tomt mötesrum hos Morgan Stanley. Men om jag hade varit storbankschef och kände för att slå näven i bordet för att understryka hur viktigt det jag säger är, då skulle det bordet minsann varit av mahogny. Och det skulle vara vackra stolar av mörkt trä med detaljer i rött eller grönt läder runt det bordet, inte något från Ikea eller AJ eller vad det nu kan vara de använder over there. På detta bord skulle det också finnas snygga skrivunderlägg i läder och stiliga vattenglas redo att fyllas med läskande mineralvatten.

Jämför den gråa världen ovanför med den gyllene världen i spegelsalen i Versailles:

1918 visste man att kosta på sig lite när det kom till viktiga möten.

Vill man kolla på hela videon finns den här:

Med andra ord

Ifall någon läsare är intresserad av språk kommer här ett litet boktips: In other words av Jhumpa Lahiri.

Boken skildrar hur hon blir betagen av italienskan som ung och blir fast besluten att lära sig det. Hon böjar med ett litet ficklexikon i sin handväska blir en guide under en resa till Florens. Varje intressant och okänt ord slår hon upp och pusslar ihop meningar ord för ord. Väl hemma omsätts intresset för italienska omsatt i kurser i grammatik, privatlektioner med samtal och så klart många resor tillbaka till landet där språket talas.

Boken är intressant nog skriven på italienska av författaren över översatt tillbaka till engelska av en översättare. Varje uppslag i boken har det italienska originalet på vänster sida och den översatta texten på höger. Tänker du inte läsa den italienska versionen innebär detta, för den jäktade läsaren, att boken bara är hälften så lång som den förefaller. Det blir också en väldigt bekväm läsning eftersom du aldrig behöver vrida huvudet om du håller boken still framför dig.

Den viktigaste lärdomen från boken är hur hon lärde sig språket, och det var också därför skribenten blev nyfiken på att läsa den.

  • Ordbok och anteckningsblock – Så fort du kommer på att du inte kan ett ord, skriv ner och översätt det.
  • Hitta en konversationsparter- Hitta någon som kan språket och konversera tillsammans. Det låter hemskt i början, men tids nog så…
  • Go native – Lämna ditt modersmål fullständigt. Lyssna på radio, läs böcker, se TV-serier, allt i språket du försöker lära dig
  • Go native (even more) – Res till landet där språket du lär dig talas, helst regelbundet och under längre perioder.

    De två sista punkterna i boken är så klart lättare att ta sig an om man jobbar med texter och inte är lika bunden vid en fysisk plats för inkomsternas förvärv som kanske andra är. Men å andra sidan har möjligheterna att lära sig språk förmodligen på distans förmodligen aldrig varit enklare. Hennes första resa till Italien, då hon enligt boken tog sina första staplande steg med en fickordbok, skedde 1994. Då var det 13 år kvar till iPhone släppes och möjligheterna till språkinlärning (tyvärr och distrahering) som kom med den. Duolingo var så klart inte heller uppfunnet då, eller den uppsjö av språk-poddar som språkstudenter idag kan ta till hjälp. Skribentens älsklingsprogram Anki finns så klart inte heller med.

Börja läsa den för att den är kort (som sagt hälften så lång som den ser ut att vara) och uppskatta kvaliteten och arbetet som lagts på boken. Det är fint papper. Men sluta läsa när det slutar handla om språkinlärning; den här kommentaren sammanfattar bokens slut ganska bra.

Comment
by u/mroceancoloredpants from discussion Jhumpa Lahiri’s Modernist Turn–a review of her new Italian book In Other Words
in literature

Om bilder

Jag tror många av oss, skribenten inkluderad, har en helt del bilder på telefonen som kanske inte borde tagits. En bild på ett trä, en rolig skylt, en folktom gata en sval sommarnatt. En lärdom skribenten försöker leva efter kom från tv-programmet Operaresan [länk till blogginlägg] .

I här stunden, som kommer från avsnitt tre i den andra säsongen, ställer Frederik Rasmus frågan Vad han egentligen ska ha den där bilden till. Fredrik säger sen att det alltid ska vara en människa med i bilden.

En devis att leva efter.

Sveriges mest spelade dansk

Vårt rödvita grannlands mest framgångsrika musikexport är faktiskt inte Rasmus Seebachs trudelutt Natteravn, men ett musikstycke skrivet av den danska kapellmästaren H.C Lumbye.

Lumbye gick bort 1874 och lämnade efter sig en av de mest ikoniska inslagen i Svensk populärkultur; melodin som spelas under resorna i På Spåret. Det riktiga namnet är Københavns jernbanedampgalop och är skrivit till invigningen till den nya järnvägssträckan mellan Köpenhamn och Roskilde 1847.

En galopp är en glad musikstil som i 2/4-takt och var en föregångare till polkan. Namnet kommer och har inspirerats, precis som man kan ledas att tro, av en hästars galopp. Pigg och full med energi.

H.C Lumbye: Populär än idag

Om Alkohol

Benjamin Franklin lär ha skrivit följande om vin i ett brev.

…a constant proof that God loves us, and loves to see us happy.”

Skribenten är något av en vinentusiast själv och gillar ryggdunk av celebriteter i fråga om det intresset. Någon kanske säger att alkohol inte är särskilt nyttigt, rent ut av farligt.

I ansedda The Lancet [länk] kan man hitta följande text angående en WHO-studie om alkohol:

Increasing levels of alcohol use are associated with increasing levels of risk of illness and mortality,5, 6 leading to the question of whether a safe level of alcohol consumption that is associated with zero risk of health consequences can be defined. To identify a safe level of alcohol consumption, scientific evidence is required to show the absence of increased risk of illness or injury associated with alcohol consumption at and below that level. Some, but not all, studies have suggested that light alcohol consumption could have a small protective effect, as measured by the risk of some cardiovascular diseases or type 2 diabetes.7, 8 Some studies show the existence of such effects on certain types of cardiovascular diseases in middle-aged and older people

Så njut av det där vinglaset som rosett kring arbetsveckan på fredagskvällen. Men kom ihåg, lagom är bäst.