Här kommer ett oombett råd om privatekonomi. Köp alltid begagnat. Man kanske har hört att en bil tappar 50 000 i värde så fort den första kunden öppnar dörren för att sätta sig i den, men för en bil som säg kostar 349 000 i nypris så är det bara en minskning på ca 15 %.
Hemelektronik spelar i en helt annan liga när det gäller dåligt andrahandsvärde. Behöver du en skrivare? Går att få gratis om det enda du behöver är svart text på vitt papper. Ny iPhone? en modell med ett par år på nacken kostar knappt hälften av vad en ny gör. Och är du inte proffstelefonfotograf lär du inte behöva prestandan den senaste modellen erbjuder. Ny hårtork? 399 på elgiganten motsvarar 50 kr på Facebook marketplace.
Det stora minuset är att du kanske behöver ta dig till säljaren i person för att göra upp er affär, men de flesta är så glada att bli av med sitt elskrot (och få betalt för det) att det går att ordna väldigt flexibla mötestider.
Kolla alltid begagnat först när du behöver hemelektronik, din plånbok kommer tacka dig.
Det som en gång var fördumningens riddare, TVn, har nu blivit ett verktyg för att nå ro en en högoktanig vardag. Det sägs att folk idag, och jag får faktiskt själv erkänna att jag är drabbad, har svårt att se på en film eller längre program på den gamla härskaren i vardagsrummet utan att snegla på den där telefonen ibland.
Självkontroll och fokus idag är att kunna ta sig igenom en 2:08 minuters film helt fokuserat, kanske med ett undantag för ett toalettbesök, utan att låta sig distraheras. Tänkt hur det kan bli. Det hade inte våra mor- och farfäder sagt när de oroade sig över alla tecknade serier på TV.
För att uppnå någon sorts zen framför TVn måste så klart telefonen befinna sig i ett helt annat rum, gärna inställd i ett fokusläge anpassat speciellt för minimal distraktion. Ha även släckt belysning för att se om någon (om du tittar i grupp) omkring dig fusktittat, ljuset från en skärm syns väldigt bra i mörkret.
Låtsas att du är på bio helt enkelt (även om jag vet att det fuskas en del skärmtittande i biomörkret)
Bläddrade igenom en helgbilaga av DN från den femte oktober, som hade lyckats undkomma en genomläsning ända fram till nu, och hamnade mitt i ett stor reportage om Mustiga Mauri (Känd från Youtube). En person som är lika delar positiv, lång och rödhårig.
Bild på bild på Mauri Hermundsson, Foto: Lars Lindqvist
Jag fastnar för följande:
Han växte upp skärmfritt i den svenska antroposofins epicentrum i Ytterjärna, med mamma, pappa, och tre syskon.
[…]
Hemma hos Hermundssons fanns ingen tv. Att Mauri så ofta känner sig kreativ, att ”hjärnan hittar på saker”, tror han är ett resultat av att föräldrarna aldrig hjälpte honom när hade hade långtråkigt.
– Dagens kids som matas med information och underhållning får kanske inte använda den kreativa delen av hjärnan lika ofta. Det skulle kunna visa sig vara lite dåligt i längden, men jag vet inte.
Min egen helt ovetenskapliga övertygelse är att smartphones idag kommer skapa ett enormt vakuum av experter och glada amatörer i framtiden.
Antingen har du föräldrar som hjälpte dig att nå något, kanske att bli en framstående pianist, sångare eller atlet. Eller så gjorde du inget alls. Du satt hemma med din telefon och fick stimulans där istället. Det kommer finnas väldigt få personer som är bra, men inte jättebra på något. Expert eller inget.
Jag minns en gång ett radioprogram om fjärilar, gästen var en fjärilsexpert som med stor entusiasm berättade om olika arter och egenskaper. Förmodligen hann programmet, som bara var ett par minuter långt skrapa på ytan av denne fackmans förmodligen mycket djupa kunskaper. Finns det en ersättare till honom? Någon som i tidig ålder blev helt fascinerad av de vackra flygande insekterna och lät det intresset bli en karriär (och en förmodligen dåligt betald karriär också).
Här kommer en gubbspaning från Göteborgs främsta köpcentrum; Nordstan. På ett ärende in i kommersens varma famn nyligen tog mig de labyrintartade köpstråken mig till ett hörn av centret jag inte besökt på väldigt länge. Då fick den här stofilen se något som han inte sett förut. En mobilpyntaffär! och inte bara en, utan två, nästan vägg i vägg med varandra.
Dagens ungdom förstår vikten av effektivitet, vokaler som man ändå fattar ska vara behöver man inte lägg tid eller möda på att skriva ut. DRM LND. Dream Land fast effektivare.
Små plastprylar till din telefons rygg.
Av priserna att döma verkar det här vara något som näringsidkaren kan göra rätt bra affär av. Plastkrafs från Kina kostar inte många kronor.
Ungdomen tänker också på helheten. Man kan ta en bricka för att lägga ut sina DRMZ på. Smart. Varför gör inte godisaffärer så här? Det är ju hopplöst att veta vad man har lagt i botten på sin godispåse? Tänk om man ändrar sig efter några skopor?
Mer Prylar
Marknaden för mobiltillbehör med bara kosmetisk funktion är så stor att två affärer kan ligga i princip bredvid varandra. Mobello verkar dock ha riktat in sig på telefonskal och inte så mycket lösa attiraljer.
En äldre herre som jag själv minns en gång, för länge sedan, när Apple slog igenom med sin iPhone och sitt minimalistiska formspråk. Den andan lever verkligen kvar i alla Apples butiker. Det finns inte en onödig molekyl av krusidull.
Ungdomen verkar däremot helt ha förkastat detta. Nu är det maximalism som härskar. Färgglatt och personligt ska det vara nu.
Människan eviga strävan efter att uttrycka sig finns här. Telefonen är i praktiken en del av din kropp idag, varför ska inte den beklädas precis som resten av dig själv. Vilka appar du har är en del av dess personlighet lika mycket som den är en del av din personlighet.
Avslutningsvis går vi tillbaka till rubriken, det här är också ett praktexempel på hur ekonomisk tillväxt ser ut. Vem hade kunnat ana för 15 år sedan, när det oroades för riskerna med en ny teknik, att det skulle kunna gå att försörja sig som mobilpyntsförsäljare en gråmulen Göteborgsdag i framtiden?
För inte allt för länge sedan bjöd väderleken in till en promenad i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Redan vi entrén varnades ev. palmtörstande besökare för att Palmhuset var stäng för renovering. Väl inne i trädgården stod byggnaden insvept i pressningar. Men någon hade hängt upp en skylt med en uppmuntrande text.
Man får hoppas att det här stämmer och att även våra barnbarnsbarn får gå och storögt se upp mot palmträdens kronor som trycker mot det imponerande glastaket.
Palmhuset i Trädgårdsföreningen byggdes redan 1878 och i år är det hela 147 år gammalt! Imponerade för ett växthus. Man undrar om personerna bakom bygget hade förväntat sig att det skulle stå i nästan 150 år. Kanske inte. Trots allt finns Lindy effekten, som säger att något förväntade livslängd ökar med dess ålder. Ju äldre och mer skyddsvärda saker blir, desto mer angeläget blir det att se till det skyddas.
Idag byggs knappast hus för att stå i 150 år, det är nog sällan tanken i alla fall. Öresundsbron är vad skribenten vet ett exempel på något som är byggt för att stå i alla fall i 100 år. Det är verkligen en förlorad möjlighet att ingen har gjort påbörjat en fotoutställning om hur bilarna som började köra över bron när den öppnade så ut, och hur de utvecklades år för år, fram till dagen den sista bilen (det kanske inte ens finns bilar då) rullade över.
Hur länge kommer en modern betongbyggnad vara? 150 eller 300 år? Vittrar betongen till sist sönder? Kanske. Men det stora problemet med att få byggnader att stå länge är detaljerna. Ta ett fönster som exempel. Ett modernt fönster är en komplicerad konstruktion med många delar som finns enkom för att just det fönstrets skull. När den produktionslinan stänger kommer det bli mycket svårt att hitta reservdelar. Styrsystemet till ventilationssystemet kommer bli omöjligt att underhålla när delarna som görs till just den produkten inte längre finns. Och språket som dörrsystemet är programmerat till kommer falla i glömska i takt med att den generationens programmerare går i pension.
Titta på en annan gammal (faktiskt en av de älsta) byggnaderna i Göteborg. Residenset på Södra Hamngatan 1. Det huset går faktiskt att bygga om igen med material som finns idag (inte billigt så klart). Stenväggar och trägolv är inget svårt att ersätta, och det finns hantverkare än (men färre) som skulle kunna göra delarna i byggsatsen som behövs. Glasblåsare kan göra fönster och stenhuggare kan göra om fasaddetaljer.
Jag är ingen byggnadsingenjör själv, men man undrar hur mycket av tänket kring vad som går att bygga nytt och ersätta appliceras på moderna byggnader. Tråkigt nog förmodligen allt för lite.
