Inneboende – den öppna planlösningens offer

Jag är ingen anhängare av den öppna planlösningen som tyvärr är mode. Matos och slammer från kastruller skall inneslutas med fyra väggar och en dörr. Att kalla mig gammaldags tar jag som en komplimang.

Konspirationskritikern i mig säger att den öppna planlösningen, utan skiljning mellan kök och boyta, är ett hittepå från byggbranschen som kan spara pengar genom att kunna bygga färre väggar. Ett rum med vardagsrum och kök i ett ser också stort ut och man kan luras att bostaden är större än vad den egentligen är. Kanske för att kompensera för att du nu måste byggas otroligt stora badrum.

Men förutom att du aldrig kan gömma dig undan din ostädade diskbänk i en bostad med öppen planlösning så finns det ett annat problem. Om du skulle vilja ha en inneboende? Var skulle den personen bo?

Det som skulle kunna vara små tre- och fyrarummare är istället stora ljusa och fräscha tvåor med ”access” utan ordentlig hall. Ett fantastiskt slöseri av boyta och förmodligen ett utfall av den s.k. wealth effect, d.v.s. att folk känner sig rika och inte behöver tänka på att vara ekonomiska.

Att hyra ut en vrå för ett par tusenlappar i månaden till en student, någon som precis flyttat till stan eller blivit utslängd av sin nu förde detta partner är en bra extra inkomst och ett billigt boende för den som letar efter något billigt.

Generationen utan hobbies

I framtiden spår jag att färre personer kommer utöva någon sorts fritidsaktivitet eller hobby. Att spela gitarr, virka, träsnide, släktforskning, luftgevär, ridning etc etc kommer bli ovanligare. Inte p.g.a. att barnkullarna blir mindre eller att det är för dyrt att köpa nödvändiga redskap utan för att det finns något roligare att göra, nämligen att stirra på sin telefon.

Det tar lång tid att bli skicklig på att utöva något och på vägen det kan både vara tråkigt och kantad med motgångar. Gitarrackord får man ta många gånger innan det blir rätt. Att ta sig till och från ett stall även när vädret är riktigt kasst och hästarna är på dåligt humör kräver lite disciplin.

Men en smartphone med färgglada appar kräver väldigt lite utav dig och ger alltid allt för din skull. Instegströskeln är låg om den ens finns och innehållet oändligt.

Men att passivt använda teknik som förströelse ger dig inte några förvärvade färdigheter eller en chans till att utmana dig själv med över väldigt lång tid. Jag är helt säker på att konstsim t.ex. kommer överleva appen TikTok med många år.

Skaffa en hemmafru

En gång i tiden var hemmafru yrket för kvinnor, men moderna vindar har blåst bort den rollen och kvinnor idag behöver inte fastna i det ekonomiska och statusmässiga underläget det ”yrken” gav längre.

Men visst hade det varit rätt fiffigt med en hemmafru (oavsett kön)

Maten är klar när du kommer hem. Städningen ordnas medans du är på jobbet. Rena kläder liksom bara dyker upp i garderoben. Barnen tas om hand om. Visst låter det rätt skönt.

Det går att styra sitt liv så att man når, eller i alla fall kommer nära, det livet. Varför inte äta lunch ute varje dag? Så slipper du tänka matlåda och allt det där. Visst är det dyrare än att laga själv, men en källa till möjlig stress försvinner. Ta en macka eller banan när du kommer hem istället. Vi äter för mycket ändå idag.

Och tänk på robotdammsugarna som verkligen är ett stycke framtiden som hux flux finns hos närmaste elektronikvaruhus. Det var det kanske inte så många som gissade skulle finnas, säg 1987. De är inte perfekta, vissa hörn och vrår kommer de inte åt än. Men du behöver dammsuga mindre i alla fall.

Och tvättmaskiner känns nästan som de är på väg att bli en del av ett standardhem. De senaste hyresrätterna jag har haft har i alla fall haft tvättmaskiner. Tänk vilken lyx det är att slippa boka tider i tvättstugan och springa upp och ner för trapporna med tvätt. Och för dig som vill ha strukna skjortor på jobbet så är det faktiskt inte så dyrt med att tvätta och stryka skjortor på ett tvätteri.

Dagis är en självklarhet idag, men det har vi nog glömt att uppskatta. Förr (låter definitionen av förr vara osagt) behövde någon i familjen kallas in för att passa telningarna.

Och att gå och handla? Det behövs inte det heller. För knappt 100 kr så levererar de flesta större matvarukedjorna livsmedel till din ytterdörr.

För den som vill betala lite med för sig går de flesta tjänsterna som nämnts ovan att höja till en ytterligare nivå.

Såklart finns det ett visst snobberi i detta. Pengar kan lösa många (om inte alla) vardagsbestyr. Men det var inte meningen med den här texten.

Vi är dåliga på att uppskatta det vi har, och att konsumera det som faktiskt gör oss glada. Tänker vi på hur bra det är att dagis finns? Att någon förälder eller familjemedlem inte behöver avstå en heltidsinkomst? Att för knappt 100 kr kan ett stressigt moment för småbarnsfamiljen undanröjas genom att beställa maten hem till dörren?

Var glad åt det som livet ger som Baloo skulle sagt

Goda råd om skärmar

Ett bra s.k. rant ska man inte låta går förlorat. Dagens tips är ett inlägg på bloggen Cornucopia om skärmtid.

Skärmtid – dagens jazzmusik, serietidningar, videovåld, rollspel – gå direkt på dator istället för leksaker – Cornucopia?

Många bra och handfasta tips. Och visst är det lätt att glömma att t.ex Gameboy och samlarkort också var undergången som ungdomen var på väg in i.

Med rätt teknisk uppfostran borde barn idag kunna nå en enorm bildning som förr bara varit förunnad samhällets förnämaste. Jag vill minnas (tror jag) att Göthe blev undervisad i flera språk som lite pojke, men en sådan intensiv språkundervisning kräver en förmögen far. Idag kan Youtube och det enorma utbudet av språkpoddar och hemsidor förmodligen ta dig lika långt som unge Göthe och längre. Men det kräver dock en disciplinerad förälder.

Det var bättre förr: Debatter

Förnuftet och förståndet brukar vinna när någon säger Det var bättre förr men inte alltid. Efter Joe Biden och Donald Trump gav sig in i den retoriska boxningsringen nyligen kände nog många att inte så många klokskaper yttrades, i synnerhet inte från den röda ringhörnan.

Ifall man vill se hur det gick till i fornstora dar’ finns Youtube:

Här är den första debatten mellan Kennedy och Nixon som hölls 1960. Förfallet från då till nu är knäckande att beskåda. Debatter mellan presidentkandidater var definitivt bättre förr!

Del två

Del tre

Del fyra

Star Wars

Idag är det det fjärde maj, May the fourth, May the force… Star Wars dagen. Skribenten är så gammal att hans ena vårdnadshavare fick hyra filmen på VHS när åldern var nådd för att förevisas en av filmhistoriens största juveler; De första tre Star Wars filmerna.

Vill man veta lite mer om detaljer bakom kulisserna på denna kulturskatt finns det en spännande twittertråd här:

Vilket problem håller du på?

Sporter av alla slag har fans och åskådare som hejar på och stöttar någon eller några idrottare och atleter. AIK har till exempel många hängivna supportrar från lagets hemstad Stockholm, precis som Malmö FF och IFK Göteborg har i sina respektive hemstäder. I lagsporter är det ofta en ort som sluter upp bakom traktens pojkar eller flickor.

Då och då samlar ett land ihop sina främsta och sätter ihop ett så kallat landslag och vips så hejar man på sitt hemland istället för sin hemort. I individuella grenar är det oftare en person snarare än en klubb som får ta emot hejaropen, det gäller även när dem klär sig i sitt hemlands uniform i internationella sammanhang.

Det är helt tillåtet att heja på ett idrottslag från, låt oss säga Skellefteå, även om du inte är folkbokförd eller uppvuxen ens i närheten av just Skellefteå. Ofta rör det sig då om personer som utvandrat från sin hemort eller är en andra generationens Skellefteåbo och ättling till utvandrade sådana. Svenskar bosatta i något av världens fyra hörn brukar kunna krafsa fram en blågul tröja och hoppas på framgång åt fäderneslandet när det är något stort sportevenemang på gång.

Men lustigare blir det när det gäller de stora internationella sportligorna. Premier Leauge, NHL, La Liga, Formel 1 etc. etc. En person från Rättvik kan en dag vakna upp för deklamera sin livslånga lojalitet med Arsenal (för den totalt sportointresserade, ett Engelskt fotbollslag). Tårar fälls vid Arsenals motgångar och glädjeyran kan nå orkanstyrka vid framgångar.

Det är dock väldigt ovanligt (jag har aldrig sett det själv i alla fall) med opartiska sportentusiaster. >>Heja den som vinner<< är det ingen som säger, eller >>jag hoppas alla lagen i SHL har kul den här säsongen<<. Det finns alltid några eller någon som hjärtat klappar extra för.

Det kanske är mänskligt beteende?

Nu protesteras det mycket emot Israels agerande i Gaza. Mot Rysslands angrepp på Ukraina. För återställandet av våtmarker. För ett förbud mot fossila bränslen.

Precis som de ytterst sällsynta opartiska sportsupportrarna så är de allmänna demonstranterna också mycket ovanliga. Det kanske är för svårt att engagera sig i flera saker samtidigt, kanske riskerar man också en intressekonflikt? Ryssland har förstört enorma mängder natur och säkert gått hårt åt fåglar och småvilt i östra Ukraina. Men Extinction rebellion syns inte till så ofta när det protesteras mot Ryssland. Det finns inte så många våtmarker i Gaza, det kanske är därför det är dåligt utbyte mellan våtmarksförsvararna och Palestinavännerna?

Att engagera sig i en politisk sak är kanske lite som en sport. Man väljer en sak och sedan lever man helhjärtat för det. Men som tur är slipper man i alla fall att bli ifrågasatt om det skulle visa sig att man inte kommer från en viss ort. Är du från Kalmar? Varför hejar du på Bensinupproret? Håller inte ni på Villkoren i vården där?

Ett rent samvete

Anna Kinberg Batra är med i nyheterna igen. Nu på grund av vad som har potential att bli någon sorts skandal. Tre personer som hon är nära bekanta med har fått jobb på Stockholmslänsstyrelse, där Anna Kinberg Batra är landshövding sedan 2023, med mycket fina löner.

En första tjänst har utannonserats genom att en notis satts upp på en på en anslagstavla i myndighetens reception. En andra tjänst verkar inte ha utlysts alls. Den tredje personen som affären rör anställdes till en tjänst som utlysts på rätt sätt, men där personen som till sist fick tjänsten (som också är vän till Batra) fick den trots att ett krav för tjänsten inte kunde uppfyllas samtidigt som andra sökande gjorde det.

Jag tycker historian om den första tjänsten säger mest om den här röran. En tjänst ska utlysas offentligt, så säger reglerna, och receptionen till Stockholms länsstyrelse är öppen för vem som helst att besöka. Alltså offentlig. Men vem springer där på kontorstid förutom redan anställda? Och även om en stofil som jag kan uppskatta en hederlig anslagstavla, helt immun mot IT-angrepp och andra tekniska driftstörningar, så är det inte en plats är folk idag förväntar sig hitta viktig information.

Det påminner lite om en del ur Liftarens guide till galaxen där nyheten om att Jorden ska rivas för att ge plats åt en rymdmotorväg placerats så dolt att ingen lagt märke till den. Vogonerna, bokens skurkar, är helt oförstående till människoras upprördhet. En lapp var ju uppsatt. Är ni blinda eller?

Anna Kinberg Batra har kanske inte brutit mot någon formell regel, men hon har gjort fel. Och det vet hon. Stockholmare är ju smartare än lantisar som hon informerat Sverige av.

Felet är att hon myglat, betett sig oärligt, gjort en slug manöver, obstruerat och krumbuktat, abrovinkat. Det är någon som är svårt att förbjuda i lagtext och regelböcker eftersom det finns en hel del subjektivitet att ta hänsyn till. Men alla människor vet hur hur det känns när någon inte betalar för sig på bussen eller går före i kön hos postombudet.

Det handlar om integritet och respekt, att vara ärlig och bete sig på ett sådant sätt att andra respekterar en och litar på en. Att agera med ett rent samvete helt enkelt. Kom ihåg det kategoriska imperativet.

Försök inte förutspå framtiden I

Den här blir det första inlägget i vad som kan bli en serie. Läs den som en både lusig och lärande läxa om varför man inte ska försöka vara för säker på hur framtiden kommer gestalta sig.

Nedan finns en länk till en artikel från Sveriges radio med den dramatiska titeln Svenska serverhallar avslöjade som hemliga kryptofabriker. Hade man frågat mannen på gatan idag vad en serverhall är, och sedan i vilken kontext ordet krypto oftast används, så hade man nog fått ganska ackurat svar.

Tar vi Ditt och Datt redaktionens tidsmaskin tillbaka till år 2004 hade svaret nog blivit lite mer vagt. Reser vi ända tillbaka till 1984 hade nog svaret från den den alltid representative mannen på gatan förmodligen varit ett ”Va?”

För att summera artikeln så har Skatteverket undersökt huruvida serverhallar i det dolda egentligen använts för att skapa bitcoins, och alltså varit digitala sedelpressar. Företagen som berörs har fått en härlig upptaxering på många miljoner kronor. Lyssna gärna på inslaget via länken nedan.

https://sverigesradio.se/artikel/svenska-serverhallar-avslojade-som-hemliga-kryptofabriker

Dystopiskt butiksnamn

Idag heter dagligvarukedjan som kallades Konsum för Coop. Man bytte namn när verksamheten blev en nordiskt projekt istället för ett enbart Svenskt. Om det ska uttalas som Koop, eller lite mer engelskklingande som co-op (som cooperation ibland uttalas) för de lärde tvista om. I alla fall var namnet Konsum var från början en förkortning av konsumtionsförening. Namnet Coop har heller inte samma folkliga status som Konsum och det Kooperativa förbundet. Det finns en hel del folkhemsnostalgiskt skimmer kring Konsum.

Men en nystartad dagligvaruhandel hade knappast valt Konsum som firmanamn.

Men modernare (och dystopiska) läsglasögon är det lätt att tänka sig Konsum för en försvenskning av det engelska verbet Consume. Om det är i infinitiv- eller imperativform får vara upp till konsumenten. En sådan butikskedja känns som hämtad från filmerna THX 1138 eller Robocop. Här ska du konsumera, inte handla eller göra inköp. Bara konsumera.