Etikett: Tv

Förslag till retro – TV

Att använda nostalgi i marknadsföring görs gärna. Ofta tillsammans med ordet Retro, Classic eller vintage. Flera flygbolag som gärna kasta pengar på sina respektive appar och hemsidor har ett flygplan i sin flotta målat i retrofärger. Casio säljer klockor i en kategori som kallas retro och här och där i landet anordnas ibland classic car meetups. Det förflutna har en lockelse i sig.

En retropryl som Ditt och Datt redaktionen öskar sig är en retro TV.

Den ska inte vara mindre eller ha sämre upplösning. Men den ska vara lika dum och funktionsbefriad som forna tiders televisionsapparater. Istället för att ha smarta funktioner ska retro TVn ha fördummande funktioner. Automatiskt hämtar den upp program från alla strömningstjänster även om TVn är på eller ej. Kl 20.14 visas Casa de Papel på Netflixkanalen och följs av House of the Dragon kl. 21.00. Pausknapp saknas. Ett olägligt toalettbesök för at du missar något. Fjärrkontrollen byter bara kanal (och antalet kanaler borde vara begränsat till fyra, eller kanske sex på lyxigare modeller), reglerar volymen och stänger av. Less is more. Text TV ska också finnas. För att inte uppmuntra frihetligt TV tittande bör det en finnas HDMI uttag till apparaten.

Tablån kan du komma åt via en hemsida som även erbjuder tablån i ett utskriftsvänligt format. Perfekt för att sätta upp på kylskåpet eller ha liggandes vid TV bordet så att favoritprogrammen inte glöms bort.

Om någon affärsutvecklare på Samsung eller LG läser det här så ska ni veta att en sådan TV hade köpts in på momangen till redaktionens kantin.

Lägereldar

Anstränger man sig kan man alltid hitta fördelar i annars dystra tillstånd. Ingen var till exempel arbetslös i Sovjetunionen, vilket är ett plus i en stor soppa av minus. Det var ont om onyttig amerikansk snabbmat i Östtyskland, vilket kanke var bra för folkets midjeomfång.

Nu för tiden är det svårt att prata om TV med andra. Det är extremt sällan (i alla fall i bloggarens mening) alla runt ett normalstort svenskt fikabord har sett samma program och är på samma plats i en följetong. Man kan till och med bli ombedd att hålla tyst när man väl hittar någon som skulle kunna bli din interlokutör, för att någon hade tänkt att ”bingea” den serien till helgen. Möjligheterna att få prata om ditt favoritprogram är alltså små, och antingen måste du hålla tyst utav respekt för andra eller så stänger du ute halva bordssällskapet.

När Tv-tablån bestämde över världen var detta ett mindre problem. Utbudet presenteras och du får välja. För annonsörernas skull la man inte dragplåstren och de populära serierna på samma veckodag och tid för att undvika undanträngningseffekter. Problem uppstod nästan bara på helgerna med storfilmer som började runt 21.00. Dagen efter ett visst program sändes kunde man fritt diskutera vad som sett, utav artighet kanske man undvek att avslöja för mycket om någon missat senaste sändningen, men trycket från att hålla sig i takt med flocken motiverade punktligt tv-tittande. Bingetittande var ett ord som inte var uppfunnet.

Är Sommar i P1 den sista mediautsändelsen som fortfarande lyssnas till samma dag som det sänds i någotsånär stor utsträckning? Man kan så klart lyssna i efterhand, men jag upplever att många ändå låtsats att programmet försvinner in i eterns brus om det inte lyssnas på innan midnatt på sändningsdagen.

Det är lite mysigt med en gemensam lägereld, något som alla prata om gemensamt. Ett kitt som håller ihop. Det verkar i alla fall frambringa en del nostalgi i efterhand. Bland annat här en artikel i Expressen om de så kallade 56:orna. Sportevenemang är så klart fortfarande stora händelser som kan engagera gruppen. Nu senaste fotbolls-VM för damer. Men för oss som inte är speciellt fotbollsintresserade då? Ska inte vi få prata om något på fikarasten?

Operaresan

Förstår du inte alls tjusningen med opera? Det gjorde inte skribenten heller fram tills nyligen. Klassisk musik blandat med sång som i bästa fall är väldigt svår att förstå och förmodligen framfört på ett språk du inte kan.

Men så upptäckte jag Operaresan, ett program från Danmarks public service bolag DR. Vill man ha ett lättsmält intro till kulturens finare rum är det här obligatorisk TV. Konceptet är enkelt; Tre vänner ger sig ut på en resa genom Europa i husbil. En i trion, Allan, är kompositör som har drabbats av en musikalisk motsvarighet till skrivkramp. De resterande två delarna i trion, Frederik och Rasmus, ska hjälpa sin vän att åter få inspiration genom att ta med honom till kontinentens operahus.


Det är Frederik som är gruppens och tittarnas ciceron. Varje avsnitt tar de tre vännerna till en ny stad och en ny opera och tittarna får en liten presentation av verket och mannen (det är alltid en man) bakom det. Nu är dock inte Frederik en knastertorr herre som pratar om tonarter och viktiga datum, Frederik är nämligen komiker (det är resekamraten Rasmus för övrigt också) och det är det lustiga och originella som lyfts fram. Visste ni till exempel att Wagner verkligen inte var en speciellt rar person, och Puccini var en storrökare som dog av strupcancer men avbildas sittandes rökandes som staty i sin hemstad Lucca.

Programmets resterande två huvudroller, som inte får spela reseledare, bidrar med musiskt och kulinariskt kunnande. Mat spelar nämligen också en stor del i resan. Rasmus (den andre komikern) ser till att sällskapet beger sig på jakt efter bra råvaror och restauranger mellan stoppen i operahusen.

Verkar som ett ganska spretigt koncept? Kanske. Men personkemi håller både ihop de tre vännerna och tittaren vid skärmen. Det här är The Hangover blandat med husbilssemester i dansk paketering. Det är folkligt och Fredrik, Rasmus och Allan är långt ifrån några snobbar. Det är verkligt jordnära hela tiden.

Tyvärr är det också seriens svaga sida. Det blir inte speciellt mycket av något. Hade Fredrik och Allan gett sig för djupt in i operakonstens mysterium hade nog många tittare tröttnat. Hade Rasmus fått ta mer plats med sina matlagningssidospår hade man nog haft det roligare framför ett riktigt matprogram istället. Och en stor del av avsnitten spenderas med vännerna inne i en husbil på väg genom Europa, husbilen försvinner ur serien i säsong två (det finns två säsonger nämligen) men mycket av varje avsnitts innehåll är enbart personkemi och snack.

Men om man som skribenten tycker att blandningen mellan opera, mat och tre vuxna män som ofta beter sig väldigt tramsigt fungerar toppen är det dags att börja titta på en gång. Och det här är public service, vilket innebär en reklamfri njutning. Det är ett extra plus bara det!

Länk till Operaresa på DR Play [länk]