Den här inlägger följer upp det föregående inlägget med ett exempel från verkligheten.
Oj va dyrt det var med bensin. Och det blir inte bättre inom kort verkar det som.
Men nyligen inkommet bildbevis från Malmö säger att bensinpriserna verkar ha sjunkit en del.
Allt är inte dystert hela tiden. Även om vädre
För inte länge sedan körde Arbetsmiljöverket en reklamkampanj där del helt odramatiska ofarliga och ominnesvärda arbetsdagen prisades. Sådana dagar finns tack vare systematiskt arbetsmiljöarbete (som så klart Arbetsmiljöverket vill ta åt sig lite ära för).
I en nyhetssändning eller en en tidig är vardagen aldrig så grå. Ond bråd död är ett uttryck man kan sammanfatta ett vanligt nyhetsinslag med.
Men efter regn kommer solsken. Tyvärr får man ofta hålla span efter solskenet själv eftersom inga yrkesmän från nyhetsbranschen kommer säga det till dig, det säljer nämligen inte.
Minns någon katastrofrubrikerna om den svenska kronans fallande värde från tidigare i år? Sedan sisådär en månad tillbaka har faktiskt vår helt svenska Kalle krona stärkts ca 3,2 procent mot euron. Varför såg man inte några kontrarubriker?
Två av favoritfilmer på ditt och datt redaktionen är Falling Down och Office Space. Två filmer från helt olika genres men som gemensamt vädrar lite kritik mot det moderna samhället och i synnerhet mödorna kontorsklassen kämpar med. Fight Club är ett annat exempel på en film där en kontorist får nog.
De tre filmerna som nämnts hittills är alla produkter från 90-talet och det tar emot att skriva att 90 talet tog slut för snart 24 år sedan. En ny generation har hunnit bli vuxen sedan dess.
I ett dubbelavsnitt av programmet Snedtänkt med Kalle Lind [länk] som släpptes för inte allt för länge sedan behandlade man temat sånger om arbetsplatser [del 1] [del 2]. Det är en genre som domineras starkt av gestaltningen av s.k. riktiga arbetare som utför s.k. riktigt arbete. Men programledare Kalle och gästen Stina Künstlicher nämner helt riktigt att inte mycket musik har gjorts om den moderna arbetarklassen. De som duschar innan jobbet som man säger.
Tiden borde vara mogen för en ny generation kontorskritik. En Office Space 2. Material att basera ett manus på finns det gott om. Hemarbete. Själsdödande företagsjargong. Fitness challenge med kollegorna. AI. Work life balace. Det borde finnas många människor i 30 års åldern nu med hyggliga löner som är mottagliga för en ny Tyler Durden, och som dessutom kan konsumera sig fram mot en rebelliskt personlighet.
Även om skribenten själv hoppas på att Hollywood skulle kasta ett ironiskt öga på arbetarklassens (den moderna alltså) tillstånd, så är han dock tvungen att tro att det kommer dröja några år till till innan det händer. I en artikel i Wall Street Journal nyligen stod det att ungdomen blivit tam [länk]. De unga dricker inte alkohol längre, inte ens på konsert och på fest. Att inte skada sin hälsa och känna sig pigg dagen efter är viktigare än dos hedonism.
Men tji den som ger sig. När Hollywood bestämmer sig för att tiden är mogen så kommer Ditt och datt redaktionen kasta sig iväg till biografsalongen.
För övrigt är titeln på det här inlägget är bara tänkt att skapa uppmärksamhet. Ditt och datt redaktionen till hör dem som är oändligt trötta på Hollywoods oförmåga att hitta på något nytt och hellre gör en uppföljare. Matrix 4. Avatar 2 osv. osv.
Feministisk snöröjning var en gång dagens snackis. Vissa orter skulle prioritera gång och cykelvägar när det började singla julstämning från himlen, för att prioritera kvinnor som oftare går eller cyklar till jobbet. Gubbarna i sina vräkiga tjänstebilar kan gott lära sig att respektera vädrets makter och kanske fundera på ett mer hälsofrämjande transportmedel.
Covid lärde världen att jobba hemifrån och som ett tidigare inlägg redan nämnt, så är det verkligen inte alla som har lyxen att kunna säga ”nä fy vilket väder det är idag, stannar hemma” när det gäller sitt förvärvsarbete.
Ovan visas en lista över Sveriges 30 vanligaste yrken. Som man kan se är de tio vanligaste yrkena, förutom lager- och terminalpersonal, mjukvaruutvecklare och företagssäljare kvinnodominerade. Förutom mjukvaruutvecklarna och företagssäljarna så lär resten av yrkesutövarna i respektive kategori ha det rätt svårt att sköta jobbet från hemmet mer än i undantagsfall.
Feministiskt snöröjning borde därför istället handla om att ploga bilvägar så nitiskt som möjligt. Det är nämligen kvinnor som behöver vara i tid varje morgon på en plats bort från hemmet. En fastighetsskötare (mansdominerat) kanske kan komma en halvtimme sent och använda vädrets som ursäkt, men för operationssjuksköterskan kan det vara svårare att göra så.
Det finns mötesrum, och så finns det mötesrum.
Nu hände det förvisso något i Tyskland i mitten av 1940-talet som minskade antalet vackra myndighetsbyggnader från förr. Men se på München, där lät man inte bomber bestämma hur stadskärnan skulle se ut.
Gamla fotografier är viktiga verktyg för att skriva vår historia. Viktiga personer och gärningar förevigas och minnesvärda skeenden ges form. På så sätt kan nästa generation se vad som egentligen hände och hur det var den där gången.
En sak man kan misstänka att framtida historiker kommer gräma sig åt är att alla de tusentals och åter tusentals ögonblick som varje sekund fångas av alla världens övervakningskameror inte sparas för framtiden. Tänk vilken tidskapsel det hade varit.
Stora händelser som vi i samtiden tycker är viktiga sparas så klart för framtiden av nyhetsredaktioner m.fl, men om någon år 2223 vill veta hur folk klädde och betedde sig i Stockholm år 2023 på en dag där inget särskilt hände kommer få det svårare. Kunde de inte sparat i alla fall några bilder kommer kanske forskaren i 20-talets modehistoria muttra. Hur körde man bil och hur lät det när folk pratade med varandra? Det är bara några av svaren en övervakningskamera kan ge, förutsatt att man ser till att spara upptagningarna på ett bra sätt.
Kanske kommer GDPR en dag bli ett uttryck, ”GeDePeÄrra-något. Alltså att man förstör något som kan vara bra att ha framöver eller att man inte tar framtidens osäkerheter i beräkning.
Historiker borde redan nu engagera sig för deras framtida kollegor. Universiteten och historiefakulteterna borde se till att fler övervakningskameror utrustas med rejäla hårddiskar som sparar några av stunderna som fångar varje dag. I takt med att hårddiskarna blir fulla får historikerna ge sig ut och byta ut dem (eller skaffa någon sorts molnlösning) så att mer material kan samlas in. Tänk vilka häftiga uppsnabbade filmer man hade kunnat höra. Alla har säkert sett hur det ser ut när en blomma växer från skott till praktfull växt på några sekunder. Men tänk att se hur Broadway på Manhattan hade sett ut på film om man spelade upp en bild från lunchtid och från samma plats varje dag under 150 år. Vilka fantastiska förändringar som visats!
Så kallade stockphotos (hur det nu översätts till svenska, journalbild?) ser vi alla hela tiden. Glada människor på kontor, en koncentrerad arbetare, en katt som tittar förväntansfullt ut genom ett fönster, en delfin som hoppar över vågorna. Många texter pryds med dessa ganska pigga men tillrättalagda bilder. På nätet finns det oändligt med bilder att hämta hem.
Bakom varje motiv har det alltid stått en fotograf, tills nu. Med AI är möjligheterna till oändligt målanpassade journalbilder här. Vill du ha en bild på katt som går över ett tangentbord i ett rum med utsikt över havet med blå tapeter och en dator från precis 2019 och en datormus av just precis ett märke och…. ja ja. Man kan lägga till mer och mer till instruktionen man ger sin bildskapande AI.
Skribenten har redan börjat misstänka att viss marknadsföring som syns på reklampelare på stan kanske är gjorda med AI. Men det är bara gissningar. Det finns också företag som gör fotomodeller med AI för att alla kroppsformer ska få synas i alla plagg. Ingen mannamån. Allt åt alla.
Ibland höjs det röster om att tekniken själv våra jobb. Men just när det gäller journalbilder kanske det var på tiden? Hur många bilder på leende kontorister gladd tittandes på en presentation behövs det? Hur många bildsköna kvinnor måste behöva se glada ut när de äter en sallad? Det kanske var på tiden att AI kom och tog det här jobbet från oss så vi slipper.
Artificiell intelligens kan göra många fantastiska saker. Till exempel helt sopa banan med människor i esport-grenar, sammanfatta och läsa upp all världens nedtecknade kunskap som ett rinnande vatten och rita roliga bilder.
En sak som AI också kan, och förmodligen kommer få göra mer av, är att översätta texter. Nyhetsartiklar, låttexter, skönlitteratur, reklammeddelanden är bara några exempel på ord som inte ska behöva känna sig reserverade åt dem som behärskar ett visst språk. Skribenten är gammal nog att minnas att man fick vänta ett tag på att Harry Potter böckerna dök upp i svensk, och mer lättbegriplig, översättning.
En AI hade kunnat göra översättarens jobb blixtsnabbt och ta sig an en arbetsmängd som får människoaporna att drabbas av svindel. Det här är ovälkomna nyheter för översättarskrået, men goda nyheter för alla vakthavande och aspirerande språkpoliser.
Alla som använd Google Translate vet att det är svårt för en varelse som tänker i ettor och nollor att begripa språkets alla nyanser. Man misstänker att en hel del nyhetstexter och pockande reklamtexter inte har fått känna mänsklig värme innan publikation.
Om det inte redan har hänt så lär snart AI få uppgiften att översätta även böcker av alla sorter. Mängden språkfel lär öka enormt när detta händer och språkpoliserna kommer få fullt upp. Kanske kommer en ny sorts bokklubb uppstå, sådana som bara hittar fel i texten. Detta kommer vara en trevlig hobby och ett tillfälle för nitiska människor att finna varandra. Och vem ska ge AI återkoppling på vad som gjorts rätt och fel? Mängden texter som översätts kommer kräva så mycket av språkpoliserna att resursbrist spås uppstå. Runt middagsbord, på arbetsplatser och i samtal i allmänhet blir språkvården lidande då ingen rycker ut när någon begår brott.
Språkpoliserna kommer ha julafton dygnet runt, men resten av oss blir lidande. Men bara tillfälligt. AI kommer tack vare all hjälp bli en språksmed av första klass. Översättningarna kommer bli superba och språkpoliserna bli arbetslösa. Samhället i stort, som utan språkpoliserna gått ner sig, kommer börja dyrka det skrivna ordet som ett utmärkt facit. AI har ju trots allt slipats till perfektion av språkpoliserna under lång tid. Efter en tids kaos så kommer ett perfekt och korrekt språk uppstå.
En annan rolig konsekvens av AI översatta texter är att författar- och journalistyrket kommer bli två verkligt globala yrken. En AI skulle kunna, parallellt med att ett original skrivs, översätta och diktera texten till alla språk. Den som känner att man har mycket att säga till andra kommer nå en stor publik. Och allt blir mycket korrekt översatt tack vara alla språkpolisernas noggranna arbete.
Lyckliga är vi som fick spela Half Life 2 när det släpptes 2004 (Är det redan 19 år sedan?!). Vi som minns minns. För er som inte minns eller inte ens har spelat det så utspelar sig en stor del av handlingen i den fiktiva Staden City 17.
City 17 är en stad som präglas är relativt låga byggnader och mulet väder. Utan att avslöja något ur handlingen så är det även en (med goda grunder) en rätt dyster stämningen i staden. Mitt i staden står det enorma citadellet som är skurkarnas bas och som fullkomligt dominerar stadens skyline.
Vid ett besök i Göteborg nyligen kunde inte skribenten låta bli att slås av hur likt Göteborg har blivit City 17. Jämför nedan:
Bildvinkeln skiljer sig något, men visst är likheten slående. Göteborg lider precis som invånarna i City 17 av en viss dysterhet orsakad av stora ingrepp i stadens form och skepnad. Och vädret är sällan något att skryta med.
Det här inlägget är menat som dels en dos ironi och dels som en påminnelse till alla att det är dags att spela Half Life 2 igen. Det kan man aldrig spela för ofta.
I år firar Sverige 500 år som nation. Det blir en stor tårta som ska beställas för att få plats med så många ljus. För 500 år sedan såg världen väldigt annorlunda ut och landet har gått igenom många omvälvande förändringar. Men idag känns det ganska stabilt på det stora hela. Ett val var fjärde år klarar vi av utan större problem och det är inga revolutioner som sker i mellanvalstiden. En person i Sverige som fyller 100 i år, och alltså är född 1923, skulle kanske säga att samhällets organisation inte är helt oigenkännligt. Visst har vissa nymodigheter som EU, 1974 års regeringsreform och det där internetet format vardagen, men kan vi kalla det för omvälvande och revolutionerade? Kanske. Kanske inte
Men låt oss uppfinna en person. En kvinna som föds i södra Tyskland 1880, kanske i någon mindre ort utanför München. Hon föds i det som då är det tyska Kejsardömet. Alltså finns det en kejsare som bestämmer hur saker och ting ska vara. Riket består av ett lapptäcke med olika hertigdömen och kungariken och den stor del av landet österut utgörs av landet Preussen. Ett land som inte finns på kartorna längre.
I den lilla orten där hon bor flyter livet på. Hon fyller 33 år 1913 och har förmodligen en familj sedan länge att ha hand om. Världen är ganska liten. TV:n är långt in i framtiden än. Kommersiell radio är några år bort ännu och det lär ta ett tag till innan en radio finns i varje hem. Det är en ganska liten värld hon bor i. Den större delen av sitt liv har hon levt i 1800-talet och i ett Europa som präglas av monarkier och den industriella revolutionen. Kolonier är på tapeten, sådana ska varje land ha. Till och med Tyskland. Lokala traditioner är de enda traditionerna. Regionala dialekter är starka och det enda språket är tyska, och så klart latin, för kyrkan går man till varje söndag. Och män och kvinnor är inte jämlika.
1914 blir det krig. Det börjar med positiva tongångar men ett år blir två år och det sliter på landet. Totalt kommer Tyskland förlora drygt 2 000 000 soldater och det är speciellt unga män som inte kommer hem. Dina barn är tack och lov lite för unga för att kallas till strid. Men det märks i byn. Det är vissa ansikten som brukar synas till som inte längre finns.
1918 kommer och kriget tar slut. Men det blir ingen tillbakagång till livet som det var. Preussen och Österrike-Ungern upphör att existera och den tyska världen ser plötsligt ganska annorlunda ut. Kartan måste ritas om. Nu finns det ingen kejsare längre, han har abdikerat. Flaggan ser inte lika dan ut längre. Det som senare kommer att kallas Weimartyskland lever ett kort men intensivt liv. 1920 talet kommer och The roaring twenties sveper in över landet och det är spänt i politiken mellan höger och vänster. Till den här soppan tillförs nu också lite extra stark sås i form av en djup ekonomisk depression och hyperinflation hemma i Tyskland. Om inte den gyllene eran i Berlins nattliv når landsbygden så gör nog den dunkla ekonomiska eran det.
Lagom till kvinnans 53 års födelsedag kommer nästa svallvåg. Hitler blir rikskansler och vägen till nästa katastrof börjar. Demokrati behövs inte längre och den starka ledaren vet precis vad som är rätt och riktigt. Röda flaggor med en svart swastiska syns till när kvinnan reser in till storstan. Men det är inte bara i politiken mycket är nytt. Radion är här, tågen är snabbare än de var förr och de förmögna i trakten har köpt sig en bil. Mycket nytt. Det går till och med att flyga! Tänk dig att se ett flygplan för första gången.
Katastrof två kommer 1939 och den får du utstå till 1945. Det första stora kriget kanske inte påverkade din vardag speciellt mycket, men nu hörs och syns svärmar av bombplan på väg mot fjärran mål. Den lilla byn du bor i klarar sig utan förstörelsen, den är för liten och oviktig att lägga märke till, men kanske skickas dina söner iväg för att slåss. Kanske kommer de hem. Kanske inte.
Kriget tar slut och nu är din del av landet en del av den Amerikanska administrationen. Du har nog sett en hel del soldater och det är kanske den första gången du får träffa en stor grupp människor som pratar ett helt annat språk än du och är uppvuxna i en väsentligt annorlunda kultur. En 20 år gammal amerikansk soldat är född 1925 om ni möts 1945, han har vuxit upp i en demokrati från dag 1 i ett land som rynkar på näsan åt monarkiska traditioner. Med andra ord ett väldigt annorlunda land än det du växte upp i.
Nu är det dags för ännu ett flaggbyte. Det här blir den fjärde gången kvinnan i historien får leva med men det är i alla fall en återgång till en tidigare modell. Den östra halvan av landet får en ny flagga med en prydnad i mitten. Nu är det demokrati igen och samhället tuffar intensivt vidare mot nya mål.
1960 kommer. Det är året du fyller 80 och den värsta misären efter kriget är bara minnen nu. Om världen var liten förr har den blivit mycket större nu. TV, radio och flygplan som är betydligt större och snabbare än de som syntes till innan kriget är vardag nu. Kylskåp har gjort vardagen enklare. Bilarna är betydligt fler och alla inköp görs nog inte i hos lanthandel längre.
Tack vara kvinnans lagoma livsstil lever hon är år 1980 års dag och får kalla sig hundraåring. Nu får hon leva i eran som kallas det kalla kriget. Hennes land är granne med sig själv, men det andra jaget är en plats med en betydligt annorlunda politisk inriktning. Kommunismen härskar från Berlin bort till Vladivostok. Du har hört att det inte är lika gott ställt på den bortre sidan av Berlinmuren. Atomvapnen är något du bekymrar dig för. Hur ska det gå för dina barnbarn? Och tänk att människan tog sig till månen. Nu är det förvisso gått 11 år sedan det hände, men tänk dig! Tåget in till München drivs av elektricitet nu också, blir inte lika smutsigt som ångloken förr. Och visst är det elektriska elementet mer smidigt än att elda i kaminen som i barndomen.
Tänk vilket liv.
Från Europa innan första världskriget, en värld med kungar och slott, till ett Europa efter andra världskriget, något som vi kanske själva skulle känna igen. EU och BMW, inte grevar och hästar.