Det som en gång var fördumningens riddare, TVn, har nu blivit ett verktyg för att nå ro en en högoktanig vardag. Det sägs att folk idag, och jag får faktiskt själv erkänna att jag är drabbad, har svårt att se på en film eller längre program på den gamla härskaren i vardagsrummet utan att snegla på den där telefonen ibland.
Självkontroll och fokus idag är att kunna ta sig igenom en 2:08 minuters film helt fokuserat, kanske med ett undantag för ett toalettbesök, utan att låta sig distraheras. Tänkt hur det kan bli. Det hade inte våra mor- och farfäder sagt när de oroade sig över alla tecknade serier på TV.
För att uppnå någon sorts zen framför TVn måste så klart telefonen befinna sig i ett helt annat rum, gärna inställd i ett fokusläge anpassat speciellt för minimal distraktion. Ha även släckt belysning för att se om någon (om du tittar i grupp) omkring dig fusktittat, ljuset från en skärm syns väldigt bra i mörkret.
Låtsas att du är på bio helt enkelt (även om jag vet att det fuskas en del skärmtittande i biomörkret)