Nyss såg jag ett inlägg på Twitter (jo jag kallar det fortfarande så)
According to The New York Times, a Secret Service agent is now "positioned at the bottom of the stairs" — even the short stairs — whenever Biden boards or disembarks to make sure he doesn't trip. pic.twitter.com/FNlGYMvawQ
Det kanske inte är de mest självsäkra kliven presidenten tar, men han är trots allt 81 år.
Men det här inte något som Biden ska kritiserar och förlöjligas för, så som många gjorde på twitter. Istället ska vi kanske undra varför en 81 år gammal man förväntas skutta upp för en lång trappa som en 20-åring skulle. Vad hände med käppen?
Churchill skämdes inte för att behöva ha något att luta sig mot, och han har gått till historien som en av de största.
(OBS, inte Ian McKellen)
Gandalf (och Saruman) hade inget problem med att synas offentligt med ett verktyg för att ge extra stadga när åren började ta ut sin rätt. Fråga Balrogen om Gandalf var en skör gammal gubbe eller inte…
Strömningstjänsterna slåss om vår uppmärksamhet och våra plånböcker. Det gäller att producera mycket ”content” så att kunderna kan ”bingea” innehållet på den egna plattformen och inte lockas iväg till konkurrenterna. Dock är man bra på att producera tilldragande serier och vill man hålla sig a jour med snacket i fikarummet på kontoret så kan man bli tvungen att prenumerera på flera tjänster, det blir dyrt. Särskilt nu när många av tjänsterna höjer priset och gör det svårare att dela konton med andra.
Glöm därför inte bort SVT Play som du ändå är tvungen att betala för enligt lag. Är du inte en person som har ”bingeing” som hobby så finns det mycket mer än nog att se på där. Man kan till och med prenumerera på deras nyhetsbrev så man redan innan helgen kommer vet vad som erbjuds. Det kommer nytt videomaterial varje vecka, och det är inte tjeckisk dockteater och fransk konstfilmen utan stora Hollywood titlar som kommer ut. Och är det moderna inte något för dig så finns det historiska att tillgå på Öppet arkiv (som ingår som en del av SVT Play).
Storebror gör faktiskt en helt ok jobb när det kommer till varierad TV underhållning.
För inte längesedan köpte jag en tryckkokare. Planen var att använda den för att snabbt göra ett lass matlådor att han under veckan. För att få bäst resultat i köket bör man använda speciella recept för tryckkokare och jag beställde därför en tryckkoksbok från Bokbörsen. Och eftersom devisen ”det var bättre för” alltid bör tillämpas så beställde jag en bok från 50-talet.
Efter lite bläddrande i min nya kokbok slog det mig hur få ingredienser varje recept fordrade. Har du lite kött, en morot och en lök har du kommit kommit långt. Ingen Sambal Oelek, inga bananscharlottenlökar, ingen grön currypasta.
Full av misstänksamhet begav jag mig till ett antikvariat och letade fram ett par kokböcker av modell Äldre. Helt riktigt så var recepten mycket mer minimalistiska förr, man börjar undra om inköpslistor behövdes alls för. Ca fem ingredienser är allt som behövs för en middag.
Följer man de här äldre recepten kommer man märka hur mycket lättare korgen blir i mataffären och att kvittona blir kortare. Innan man slänger ut sin samling med moderna kokböcker måste jag tillägga att vissa moderna påfund, som till exempel olivolja, gör att maten blir väldigt välsmakande. Allt var inte bättre förr
Olivoljan tar mig dock vidare till nästa argument för att använda gamla kokböcker mer. Det är mycket miljövänliga recept. I min femtiotalskokbok är det mest exotiska en apelsin som ska användas till ett julrecept, utöver den där enda apelsinen är alla råvaror från sådant som växer, betar eller pickar i Sverige. Vill man göra något med en gång för att minska utsläppen från livsmedelstransporter är gamla kokböcker obligatorisk läsning.
Bilar och vin har en bra sak gemensamt (men är inte bra gemensamt) och det är att man använder årgångar (eller årsmodeller) som ett sätt att kategorisera produkter som tillverkas under flera år.
Tänk hur hopplöst det är att jämföra teknik. En TV eller en dator har ofta ett långt kryptiskt namn bestående av till synes slumpvis utvalda bokstäver och siffror. Man får ha mycket gott minne eller sina anteckningar nära om man ska jämföra modellerna som lanseras varje år.
Vinmakarna har gjort det bättre. Hur håller man isär och jämför två vinflaskor från samma producent? Enkelt. Man kollar på årgången. Varje årgång kan få sin karaktär och kanske sticka ut från sina likar på något sätt. Bilmakarna har också ett bra system. Trots att namnet är detsamma kan olika årsmodeller har olika egenheter. Ett visst problemet som plågade några generationer kanske har försvunnit efter ett visst år.
Apple har ett bra system där varje iPhone har ett visst nummer. Det blir lätt att hålla isär och underlättar enormt om man överväger att köpa en begagnad modell.
Titeln på inlägget är inspirerad av Theseusskeppet, ett tankeexperimentet med anor från antikens Grekland, som jag låter Wikipedia beskriva åt mig:
”Skeppet med vilket Theseus och Atens ungdomar återkom från Kreta hade trettio åror och bevarades av atenarna till och med Demetrios från Faleron tid, eftersom man tog bort de gamla, ruttnande brädorna och ersatte dem med nya, starkare brädor. Skeppet blev ett verkligt exempel bland filosofer på den logiska frågan om ting som växer: vissa menade att det var samma skepp; vissa ansåg att det inte var det.”
Alltså, är något som gång på gång repareras och restaureras verkligen
Ett mer modern och nära exempel på den här paradoxen är Sveriges mestaste och bästaste snabbtåg; X2000.
1990 lämnade premiärturen perrongen och har dess har tågtypen fraktat många svenskar till och från olika resmål. Men inga maskiner håller i 34 år utan en tur till verkstaden. Man blir lite nyfiken på hur många delar som fortfarande sitter kvar sedan 90-talets början.
Så här såg de ut från början. Bild: Fredrik Tellerup
Det här inlägget skrevs faktiskt ombord på ett nyrenoverat X2000 som är riktigt trevligt att åka med. Sköna stora säten och nya tydliga skyltar. Det är också tyst som en mys på perrongen till skillnad från vrålet loket gav förr.
Det ensamma geniet (The lone genius) är en mytologisk figur som gjort mycket gott för mänskligheten. Ensam skapar han stora verk med gudagiven kreativitet. Einstein, Mozart och Leibniz är några av namnen det ensamma geniet burit.
AI kommer dock att ta död på alla sådana figurer. Ingen kommer tro på någon kommit på helt själv i ensamhet. Är det säkert att chatGPT fanns tillgängligt kommer avundsjuka invända.
Kanske kommer performancekonstnärer bli de nya ensamma genierna. De verkar offentligt med gott om vittnen som kan intyga att ingen teknologi assisterat. Performancematematik kanske blir en grej?
Två moderniteter är True crime genren och konspirationsteorier. Två på inget sätt nya saker men ändå ofta i rampljuset. Mängden True Crime podcasts som finns att lyssna på är stor och samtidigt flockas mediekonsumenter kring dem populäraste konspirationsteorierna.
Det är lustigt att dessa två genres är populära samtidigt eftersom den ena borde ta död på den andre. True crime gräver ner sig i detaljer, vänder och vrider på bevisen och tar god tid på sig. Serien Serial är ett bra exempel. I utredningen som lyssnarna får följa med på har ordningsmakten och serieskaparna verkligen inte låtit det minsta dammkorn undgå närmare granskning.
Man kan invända att sådant skärskådande bara leder till att allt för mycket fokus läggs på små detaljer medan helheten går förlorad i bruset. Men man ska ändå glädjas åt att tråkiga detaljer lyfts bra och inga besluts tas i bara farten.
En av de mest kända konspirationskällorna är mordet på John F Kennedy. Många har sett bilderna från dådet och säkert hört någon av teorierna. Var det CIA? Eller Ku Klux Klan? Eller maffian? Listan kan göras lång och mängden mystiska omständigheter är iögonfallande.
Nedan finns en länk till det första avsnittet av sju från en historiepod som avhandlar just Kennedymordet. Tar man sig tid och lyssnar igenom alla avsnitt (ca 45 minuter per avsnitt) kommer man lära sig massor om den ödesdigra novemberdagen 1963. Poliskåren i Dallas och FBI gjorde verkligen en stark insats efter mordet. Återigen är verkligheten är tråkigare än dikten. Plötsligt låter alla konspirationsteorier kring mordet som ljug på fyllan.
I serien Berglins som ibland finns i Svenska Dagbladet finns det en tecknad scen där en politiker (eller annan offentlig person) blir presenterad lite obekväma fakta. Men den lilla tecknade figuren tar det med ro och svarar något i stil med ”Skriv en tjock bok om det, där kommer ingen leta”.
Ack så sant det verkar vara. Warrenkommissionen, gruppen som fick uppdraget att avsluta historien om Kennedymordet, producerade till sist en rapport som i sin helhet omfattar 16 000 sidor. Om inte det är en tjock bok är inget det.
Den store poeten Lord Byron hade en hund som var honom väldigt kär. När hans fyrbenta vän gav sig av till den andra sidan av ängen skrev Byron den här fantastiskt vackra dikten som pryder hundens grav
Near this Spot
are deposited the Remains of one
who possessed Beauty without Vanity,
Strength without Insolence,
Courage without Ferosity,
and all the virtues of Man without his Vices
This praise, which would be unmeaning Flattery
if inscribed over human Ashes,
is but a just tribute to the Memory of
Boatswain, a Dog
who was born in Newfoundland May 1803
and died at Newstead November 18th 1808.
Botswain uttalas för övrigt som Bossun.
På Wikipedia kan man läsa mer om Byron och Botswain. [länk]
Byrons hund var av rasen Landseer som delar namn med den Brittiske målaren och konstnären Edwin Landseer. Han gjorde många vackra hundbilder. Bland annat den här: The Old Sheperd’s Chief Mourner.
På Ditt och Datt redaktionen är På Spåret tv-programmet som vördas mest. Allmänbildning och reseinspiration i samma paket. Ifall någon inte sett programmet, det borde inte vara många med tanke på tittarstatistiken, så utmanas deltagarna av ledtrådar till, och frågor om, resmål. Dessutom bjuds det på två musikfrågor där deltagarna ofta ska hitta namnet på eller artisten bakom en viss låt.
Dagens framtidsspaning är att det momentet i tävlingen mer och mer kommer handla om att känna igen en melodi istället och para ihop melodin med rätt artist.
Orsaken heter Spotify. Det hissnande utbudet av musik gör att man sällan kommer tillbaka till samma stycke två gånger. Spotify har även en funktion som gör att tjänsten fortsätter spela vidare med liknande musik när just den där låten du började lyssna på har tagit slut.
Repetition är grunden till att minnas något och CD albumets begränsade längd gör det till en bra minnesövning. Låt si kommer efter låt så och så vidare. Ett album har också en bild (och kanske ett häfte med tryckta texter) som hjälper hjärnan att koppla ihop en melodi med en omslagsbild. Alla minnesassociationer är bra minnesassociationer .
Gör ditt minne en tjänst och gå till en skivaffär oftare. Om du har planer på att bli mästare i På Spåret kommer du har stor behållning av det.
I ett bibliotek finns det fruktansvärt många böcker. Summan av sidorna blir nog för regelbundet läsande i flera mansåldrar. Hur ska man bestämma sig för vad man vill läsa? Här kommer mitt tips:
Gå till hyllan med reserverade böcker. Här finns ett stort men ändå hanterbart urval böcker i alla tänkbara genres. Se efter vad som ser intressant ut och välj en eller ett par titlar, gå sedan till närmaste datorkiosk och reservera den titeln. Är det inte nysläppta titlar eller som nämnts i media eller skrifter som alltid är aktuella är du oftast den enda i kön. Inom ett par veckor får du ett mail om att din bok är redo att hämtas.
Repetera nu utgallringsprocessen från stycken ovan när du är på biblioteket och hämtar din egna reserverade bok. Se till att säga hej om det står någon annan där och väljer det bästa av vad andra redan valt.
