Det sägs att den amerikanske bankiren J.P Morgan sade: ”If you have to ask how much it costs, you can’t afford it”. Innan man gör det citatet till en fyrbåk i livet så kan man komma ihåg att vissa varor faktiskt är dåligt prismärkta, och andra varor chockerande dyra. Bli inte en asket för att undvika fråga om priset. Och Morgans plånbok var tjockare än nästan alla andras och kanske inte behövde tänka på vad saker och ting kostade så ofta. Lätt för honom att säga.
I dagens inlägg vill skribenten föreslår ett komplimenterande uttryck: If you don’t know where to throw it, you can’t buy it”. Tanken tillkom under ett besök i ett soprum nyligen som precis som många andra soprum även används för att göra sig av med grovsopor. Aja baja säger vänner av ordning.
De flesta soprum och återvinningsstationer har fack och behållare för det mesta man kan bära med sig hem från en mataffär. Syltburken hamnar dels i bingen för ofärgat glas och dels i bingen för metall. Schampoburken hör hemma i kärlet för plastförpackningar. Men det blir lätt krångligt att vara en god återvinnare. Att pilla loss metallspiralen från ett använt anteckningsblock är inget man gör med ett snabbt ryck, och att skilja den lilla plastrutan från pappret i ett fönsterkuvert är nog få som gör. Plast och papper ska ju så klart inte blandas.
En lekmadrass för barn med ett innanmäte av skum, en ovandel av tyg och en bakdel av nylonduk som sytts ihop och öppnas med en dragkedja av metall. Ska en sådan källsorteras måste man dels vara ambitiös och vara redo att ta bilen (sådana är inte heller bra för miljön sägs det) till en återvinningscentral av modell större för att bli av med alla delarna.
Nu vänder vi åter till inläggets ansats, köp inte något om det inte kan slängas. Det kan bli ett bra experiment att försöka leva efter den devisen ett tag. Nu ska det bara köpas pasta i förpackningar som bara består av ett material (Varför måste man se innehållet i paketet Barilla?) och som lätt går att ta isär. Det blir definitivt inga lekmadrasser heller!
Ditt och Datt är inga stora beundrare av Ikeamöbler, men de är i alla fall ofta gjorda av träliknande material som inte är mycket svårare att plocka isär än de är att sätta ihop. Tänk bara om de kunde sluta skicka med en liten nyckel med varenda paket. Om redaktionen får spekulera helt fritt så kan man tro att den lilla ikeanyckeln är världens mest bortkastade verktyg, både bokstavligt och bildligt. En sats med de vanligaste sexkantsnycklarna borde alla ha hemma. Och med tanke på hur populärt det är att handla saker på Ikea så kommer man definitivt få användning för den.
Elektronik är en historia helt för sig, men så bakåtsträvande är inte ens Ditt och Datt. Men kom ihåg att det finns väldigt mycket begagnad hemelektronik och prylar att köpa.
Den moderna joggingskon och sneakern, som blivit en sorts standard för fotbeklädnad, är inte helt lätt att ta isär den heller. Plast och plast och syntetiska tyger ihopgjutna med generöst med lim.
Summa summarum: Kan du inte direkt se i vilket kärl i soprummet en sak hör hemma, prova att låt bli.
