Titeln på inlägget är inspirerad av Theseusskeppet, ett tankeexperimentet med anor från antikens Grekland, som jag låter Wikipedia beskriva åt mig:
”Skeppet med vilket Theseus och Atens ungdomar återkom från Kreta hade trettio åror och bevarades av atenarna till och med Demetrios från Faleron tid, eftersom man tog bort de gamla, ruttnande brädorna och ersatte dem med nya, starkare brädor. Skeppet blev ett verkligt exempel bland filosofer på den logiska frågan om ting som växer: vissa menade att det var samma skepp; vissa ansåg att det inte var det.”
Alltså, är något som gång på gång repareras och restaureras verkligen
Ett mer modern och nära exempel på den här paradoxen är Sveriges mestaste och bästaste snabbtåg; X2000.
1990 lämnade premiärturen perrongen och har dess har tågtypen fraktat många svenskar till och från olika resmål. Men inga maskiner håller i 34 år utan en tur till verkstaden. Man blir lite nyfiken på hur många delar som fortfarande sitter kvar sedan 90-talets början.
Det här inlägget skrevs faktiskt ombord på ett nyrenoverat X2000 som är riktigt trevligt att åka med. Sköna stora säten och nya tydliga skyltar. Det är också tyst som en mys på perrongen till skillnad från vrålet loket gav förr.