Spara pengar med gamla kokböcker

För inte längesedan köpte jag en tryckkokare. Planen var att använda den för att snabbt göra ett lass matlådor att han under veckan. För att få bäst resultat i köket bör man använda speciella recept för tryckkokare och jag beställde därför en tryckkoksbok från Bokbörsen. Och eftersom devisen ”det var bättre för” alltid bör tillämpas så beställde jag en bok från 50-talet.

Efter lite bläddrande i min nya kokbok slog det mig hur få ingredienser varje recept fordrade. Har du lite kött, en morot och en lök har du kommit kommit långt. Ingen Sambal Oelek, inga bananscharlottenlökar, ingen grön currypasta.

Full av misstänksamhet begav jag mig till ett antikvariat och letade fram ett par kokböcker av modell Äldre. Helt riktigt så var recepten mycket mer minimalistiska förr, man börjar undra om inköpslistor behövdes alls för. Ca fem ingredienser är allt som behövs för en middag.

Följer man de här äldre recepten kommer man märka hur mycket lättare korgen blir i mataffären och att kvittona blir kortare. Innan man slänger ut sin samling med moderna kokböcker måste jag tillägga att vissa moderna påfund, som till exempel olivolja, gör att maten blir väldigt välsmakande. Allt var inte bättre förr

Olivoljan tar mig dock vidare till nästa argument för att använda gamla kokböcker mer. Det är mycket miljövänliga recept. I min femtiotalskokbok är det mest exotiska en apelsin som ska användas till ett julrecept, utöver den där enda apelsinen är alla råvaror från sådant som växer, betar eller pickar i Sverige. Vill man göra något med en gång för att minska utsläppen från livsmedelstransporter är gamla kokböcker obligatorisk läsning.

Mer årgångsteknik

Bilar och vin har en bra sak gemensamt (men är inte bra gemensamt) och det är att man använder årgångar (eller årsmodeller) som ett sätt att kategorisera produkter som tillverkas under flera år.

Tänk hur hopplöst det är att jämföra teknik. En TV eller en dator har ofta ett långt kryptiskt namn bestående av till synes slumpvis utvalda bokstäver och siffror. Man får ha mycket gott minne eller sina anteckningar nära om man ska jämföra modellerna som lanseras varje år.

Vinmakarna har gjort det bättre. Hur håller man isär och jämför två vinflaskor från samma producent? Enkelt. Man kollar på årgången. Varje årgång kan få sin karaktär och kanske sticka ut från sina likar på något sätt.
Bilmakarna har också ett bra system. Trots att namnet är detsamma kan olika årsmodeller har olika egenheter. Ett visst problemet som plågade några generationer kanske har försvunnit efter ett visst år.

Apple har ett bra system där varje iPhone har ett visst nummer. Det blir lätt att hålla isär och underlättar enormt om man överväger att köpa en begagnad modell.

Fler teknikprodukter borde ta efter vinmakarna.

Theseuståget

Titeln på inlägget är inspirerad av Theseusskeppet, ett tankeexperimentet med anor från antikens Grekland, som jag låter Wikipedia beskriva åt mig:

”Skeppet med vilket Theseus och Atens ungdomar återkom från Kreta hade trettio åror och bevarades av atenarna till och med Demetrios från Faleron tid, eftersom man tog bort de gamla, ruttnande brädorna och ersatte dem med nya, starkare brädor. Skeppet blev ett verkligt exempel bland filosofer på den logiska frågan om ting som växer: vissa menade att det var samma skepp; vissa ansåg att det inte var det.”

Alltså, är något som gång på gång repareras och restaureras verkligen

Ett mer modern och nära exempel på den här paradoxen är Sveriges mestaste och bästaste snabbtåg; X2000.

1990 lämnade premiärturen perrongen och har dess har tågtypen fraktat många svenskar till och från olika resmål. Men inga maskiner håller i 34 år utan en tur till verkstaden. Man blir lite nyfiken på hur många delar som fortfarande sitter kvar sedan 90-talets början.

Så här såg de ut från början. Bild: Fredrik Tellerup

Det här inlägget skrevs faktiskt ombord på ett nyrenoverat X2000 som är riktigt trevligt att åka med. Sköna stora säten och nya tydliga skyltar. Det är också tyst som en mys på perrongen till skillnad från vrålet loket gav förr.

Ingen kommer tro på det ensamma geniet

Det ensamma geniet (The lone genius) är en mytologisk figur som gjort mycket gott för mänskligheten. Ensam skapar han stora verk med gudagiven kreativitet. Einstein, Mozart och Leibniz är några av namnen det ensamma geniet burit.

AI kommer dock att ta död på alla sådana figurer. Ingen kommer tro på någon kommit på helt själv i ensamhet. Är det säkert att chatGPT fanns tillgängligt kommer avundsjuka invända.

Kanske kommer performancekonstnärer bli de nya ensamma genierna. De verkar offentligt med gott om vittnen som kan intyga att ingen teknologi assisterat. Performancematematik kanske blir en grej?