Kategori: Filosofi

Lägereldar

Anstränger man sig kan man alltid hitta fördelar i annars dystra tillstånd. Ingen var till exempel arbetslös i Sovjetunionen, vilket är ett plus i en stor soppa av minus. Det var ont om onyttig amerikansk snabbmat i Östtyskland, vilket kanke var bra för folkets midjeomfång.

Nu för tiden är det svårt att prata om TV med andra. Det är extremt sällan (i alla fall i bloggarens mening) alla runt ett normalstort svenskt fikabord har sett samma program och är på samma plats i en följetong. Man kan till och med bli ombedd att hålla tyst när man väl hittar någon som skulle kunna bli din interlokutör, för att någon hade tänkt att ”bingea” den serien till helgen. Möjligheterna att få prata om ditt favoritprogram är alltså små, och antingen måste du hålla tyst utav respekt för andra eller så stänger du ute halva bordssällskapet.

När Tv-tablån bestämde över världen var detta ett mindre problem. Utbudet presenteras och du får välja. För annonsörernas skull la man inte dragplåstren och de populära serierna på samma veckodag och tid för att undvika undanträngningseffekter. Problem uppstod nästan bara på helgerna med storfilmer som började runt 21.00. Dagen efter ett visst program sändes kunde man fritt diskutera vad som sett, utav artighet kanske man undvek att avslöja för mycket om någon missat senaste sändningen, men trycket från att hålla sig i takt med flocken motiverade punktligt tv-tittande. Bingetittande var ett ord som inte var uppfunnet.

Är Sommar i P1 den sista mediautsändelsen som fortfarande lyssnas till samma dag som det sänds i någotsånär stor utsträckning? Man kan så klart lyssna i efterhand, men jag upplever att många ändå låtsats att programmet försvinner in i eterns brus om det inte lyssnas på innan midnatt på sändningsdagen.

Det är lite mysigt med en gemensam lägereld, något som alla prata om gemensamt. Ett kitt som håller ihop. Det verkar i alla fall frambringa en del nostalgi i efterhand. Bland annat här en artikel i Expressen om de så kallade 56:orna. Sportevenemang är så klart fortfarande stora händelser som kan engagera gruppen. Nu senaste fotbolls-VM för damer. Men för oss som inte är speciellt fotbollsintresserade då? Ska inte vi få prata om något på fikarasten?

Appeal to nature

Appeal to nature, vädjan till naturen, är en retorisk taktik eller argument där något framhålls som bra för att det är naturligt och vice versa dåligt för att det är onaturligt.

Sedan ett tag tillbaka är det tydligen förlossningar som fått sig en injektion av naturalism och en önskan av att återgå till det enkla. I Sverige har Rachel Bråthén / Yoga girl gjort sig till en förespråkare av hemmafödslar. Hon ska ”inte ska behandla den här graviditeten som en medicinsk sak”. Citat från Aftonbladet

Vad blir det nästa gång? För ännu längre tillbaka i tiden var det ”Wild swimming” som var i ropet. Därför har wild swimming blivit ett fenomen – DN

Och innan det vill redaktionen dra sig till minnes att det var s.k. ”funktionell träning” som var det man måste hålla på med. Trädklättring och att gå i nästan strumpliknande skor var hett då.

Ditt och Datt ska hålla utkik efter nästa trend och rapportera åter när den dyker upp runt hörnet. Och när skribenten själv hamnar i ett situation där naturen åberopas som argument brukar han svara med en fråga: Tandborstning är inte naturligt det heller, borde man inte sluta med det?

Vackert, men inte alltid bäst.

Amatör som komplimang

Ordet amatör kommer från franskans amateur och betyder ”en som älskar”. En amatör i något är alltså någon som ägnar sig åt det vederbörande tycker är trevligt och stimulerande. Varför har det fått en sådan negativ klang?

Amatörmässigt kallar man inte något som gjorts passionerat av någon.

Oprofessionellt borde vara ordet man ska sträcka sig när något som inte har förväntad kvalitet visar sig. Nybörjarmässigt borde vara motsvarigheter när otillräcklig erfarenhet är skulden till att något orsakat besvikelse.

Det passar också bättre eftersom man inom idrotten gör skillnad på amatörer och professionella, de som kan livnära sig på något och de som gör det vid sidan av. Det är helt rätt att förvänta sig mer prestation från Leonel Messi som kan slipa på sitt fotbollsspelande på heltid, än Johan som spelar korpfotboll ibland efter jobbet som snickare.

Det riktiga ordet är slängbar

En gång snubblade Ditt och Datts skribent över ett meningsutbyte på nätet där den ena parten kritiserade återvinningsbara varor och produkter. Det är väl bra att saker går att använda flera gånger kanske är det första man tänker, men så kastades ordet Slängbar (eller throw-away able) ut i samtalet.

Helt riktigt leder fokuset på återvinnings till att saker är slängbara, det går ju att återvinna. Gammal plast blir ny plast etc. Men får att kunna göra återvunna produkter krävs skräp, ett sorts urskräp, som måste komma någonstans ifrån.

Dagens nyheter är något på spåret i den här artikeln [länk]

Nu är det inte så ofta man köper läst på back, framförallt på grund av att sockrade drycker är ett otyg för magomfånget och tänderna, men den där läskbacken och glasflaskorna kan användas många gånger. Den pantade plastflaskan kan man näppeligen använda igen efter att pantmaskinen gett den en omgång.

Hur många frukostar och middagar har porslinet man har hemma i köket överlevt? Många. Väldigt många. Och om man inte är mer känslig för porslinstrender och skrapmärken i botten av tallriken än normalt så kommer porslinet hålla många gånger till. Muggen på 7-Eleven har svårt att hävda sig i den tävlingen.

Kanske skulle McDonlands och Burger King börja servera sina rätter på tallrik istället? Tänk så mycket omslagspapper som skulle sparas. Är britterna, med sin fish ’n chips serverat i tidningspapper (alltså riktigt tidningspapper, inte sånt där tramsigt låtsastidningspapper) en sorts pionjärer i den cirkulära ekonomin.

Hitta en riktig glasskiosk nästa gång solen strålar, plastinslagen GB glass kanske är hur återvinningsbar som helst med glasspinnar från hållbara skogsbestånd, men glass i rån lämnar inget spår efter sig. Ev. smulor tar småfåglarna hand om.

Ska du ut och resa? En ny termos betalar av sig snabbt om du kokar lite kaffe hemma i förväg istället för att medicinera koffeinsuget med köpkaffe från Espressohouse m.fl. Antalet pappmuggar du måste slänga blir också noll.

Kloka ord om magen

Här följer några roliga stycken från boken Konsten att njuta av livet av Lin Yutang. Konsten att njuta av livet är för övrigt ett väldigt inbjudande namn på en bok, vem vill inte må bättre?

Många människor har lyckats bemanna könsdriften, men mat och dryck har ingen hittills förmått undvara. Det finns asketer, som lever ett avhållsamt liv, men inte ens de största helgon kan hålla tankarna borta från mat mer än en fyra, fem timmar i taget. Så snart några timmar har gått är den ständigt återkommande refrängen: När blir det mat?

4. Om att ha en mage

Fast Jesus sägs ha klarat sig i 40 dagar och 40 nätter utan att knapra på något. Men Jesus kanske inte räknas till helgonen.

Vad var det som var orsak till den franska revolutionen? Rousseau och Voltaire och Diderot? Nej helt enkelt matfrågan

4. Om att ha en mage

Många fruar beklagar sig över att deras män inte lägger märke till deras nya klänningar, nya skor, nya ögonbryn eller nya frisyrer. Men har det någonsin hänt att en hustru beklagat sig över att hennes man inte har lagt märke till en mör biff eller härlig omelett…?

4. Om att ha en mage

För min del tror jag att orsaken till att de kinesiska vetenskapsmännen aldrig blivit särskilt framstående på botanikens eller zoologiens område ligger i att e kinesisk lärd omöjligt kan betrakta en fisk kallt och känslolöst utan genast måste tänka på hur den skulle smaka och längta efter att få äta upp den”

4. Om att ha en mage

Jag hörde en gång att anledningen till att sjukdomar har namn härstammande från grekiskan, medans anatomiska termer härstammar från latinet, är att romarna från sina många krig hade mycket gott om studiematerial för anatomiska studier. Osäkert om det är sant.

Vill man veta mer om Lin Yutang finns så klart en artikel på Wikipedia [länk]

Många små steg framåt

Man ska inte glömma hur stor skillnad små steg över en lång tidsperiod kan göra. Kan du lära dig två nya ord från ett språk du inte kan om dagen blir det knappt 700 nya ord till ditt ordförråd på ett år. Och det gör inget om du missar en dag här och där, så länge som du i genomsnitt kan lära dig två nya ord om dagen når du samma mål.

Detsamma gäller böcker, kan du bläddra dig igenom i genomsnitt fyra sidor på en dag blir det 1460 sidor på ett år. Fyra sidor per dag är inte mycket, förmodligen läser ganska många texter med tecken nog för att fylla fyra sidor på sina mobiler varje dag. Men den ambitiöse bokläsaren (eller språkstudenten) kanske läser lite mer än så. 10 sidor per dag klarar han av. Det blir 3650 sidor på ett år. Vad hinner man med då?

Till exempel kan du börja året med två stycken Läckbergdeckare, förfäras över att du läser trams och börja på Immanuel Kants Kritik av det rena förnuftet för att känna dig smart. Efter att ha ställt den boken i bokhyllan och tänkt att det kanske var lite väl mycket kan du ta dig igenom Karin Boyes Kallokain och Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Men den moderna litteraturen lockar och du beställer hem Karl Ove Knausgårds Min Kamp 1 och Min Kamp 2. Nu har du läst knappt 3350 sidor och har alltså några dagar kvar att planera läsa års läslista.

10 sidor är faktiskt inte så mycket. På en halvtimme klarar nog de flesta att lösa ca 15 sidor i en inte allt för tungläst bok. På ett år hinner du då med 5340 sidor och ett par böcker till.



Tjänsteman på fronten

Såg en artikel av Hanne Kjöller på DNs hemsida. [länk] Artikeln berättar om hur vårdpersonal får axla sysslor som personer högre upp i hierarkierna har hittat på, i det här fallet att mäta hur mycket mat som inte äts upp för att på så sätt kunna bestämma hur mycket mat kastas. Artikeln är kritisk till att sådana uppgifter läggs på anställda i vården som borde göra annat, t.ex. att ta hand om patienter.

I filmen Tuppen [länk] från 1981 spelar Magnus Härenstam huvudrollen som ingenjören och tidsstudiemannen Cederqvist som kallats till en fabrik för att höja produktiviteten. Här kommer det dock aldrig på fråga att be de anställda i fabriken att samla in data till hans ”Powerpoint”, han ger sig själv engagerat ut i fabriken med tidtagarur och skrivplatta för att göra sitt jobb. (En hel del annat händer också, sevärd film!)

I den här informationsfilmen [länk] från 1951 är räds ingen heller verkligheten. En rationaliseringsman studerar en fabrik på och från golvet bokstavligt talat. Nu är det här förvisso informationsmaterial, men ändå. Fältstudier är det som gäller.

Varför vill inte tjänstemännen ge sig ut själva och göra de triviala sakerna som att titta, känna och väga? Det kanske är för bekvämt att sitta framför helt enkelt? Eller är man lite för fin för att skrapa av mat från tallrikar själv?