Många som kört bil i Tyskland har kanske sett de gula ADAC bilarna i förbifarten. ADAC, Allgemeine Deutsche Automobil Club, är den stora föreningen för motortrafikanter i Tyskland som tar vara och främjar sina medlemmars intresse.
Något mindre känd är ADFC, Allgemeine Deutsche Fahrrad Club, som tar till vara och främjar cyklisternas intressen.
Enligt siffror från Wikipedia har ADAC strax över 20 000 000 miljoner medlemmar medans ADFC kan visa upp 200 000 medlemsbevis. Man undrar om det verkligen finns 10 gånger med bilar än cyklar i Tyskland. Antalet cyklister under 18 år lär vara mångdubbelt större än bilister under 18 år. Och hur många bilister äger inte också en cykel? Kanske är det också så att det är fler cykelägare bilister som enbart är medlemmar i ADAC än det är bilägande cyklister som enbart är medlemmar i ADFC.
Ditt och datt är hursomhelst varma vänner till cyklandet. Cykla mer, det är både trivsamt och nyttigt.
Ingen har väl missat ChatGPT och dess framfart. Den kan göra allt möjligt, ge den bara ett par instruktioner och njut av resultaten. I SVD kan man läsa om PalmeGPT som ska ge svar om Palmemordet. På Rikatillsammans.se filar någon på skattGPT som ska ge svar på skattefrågor. Dessa tillämpningar är dock väldigt praktiskt inriktade och rättskaffens av sig.
För att artificiellt intelligens ska bli mänsklig på riktigt så behöver den kunna uppvisa att de mindre smickrande delarna av den mänskliga naturen. En sådan sida är såklart gnäll. Alla gillar vi väl att gnälla. GnällGPT skulle kunna bli en oerhörd framgång.
Dålig dag på jobbet? GnällGPT håller med, inget fungerar ju på det här kontoret! Är bussen sen?
GnällGPT kan vara din kompanjon på hållplatsen, bussarna har ju fanimej aldrig gått i tid! Gör inte ungarna som du säger?
GnällGPT kan bara nickade instämmande, annat var det ju på er tid!
Politikerna har ingen koll alls, GnällGPT korsar armarna över sitt digitala bröst och suckar instämmande, klåpare hela högen!
Enligt den danske psykologen Svend Brinkmann är det nyttigt att gnälla, förutom att det är bra att vädra ut frustrationer så är gnäll ett bra sätt att träffa vänner som du kommer överens med. Glöm dock inte att GnällGPT inte är en riktig vän som inte finns på riktigt.
Behöver du tips för vad nästa TV-Serie ska vara så leta inte längre. Kenneth Clark’s civilisation är svaret på frågan Vad ska jag se nu? Alla avsnitten finns på Youtube [länk] och det är bara att sätta igång. Så här nära en guidad tur av ett museum är svårt att komma utan att lämna hemmet.
Kenneth Clark tar med tittarna på en promenad längs Europas historia, från tidig medeltid fram till den industriella revolutionen. Längs vägen stannar turen bland annat i Reformations- och Upplysningstiderna. Man slås av häpnad över hur mycket det finns att berätta. Fokus ligger på konst- och religionshistoria. Clark lyckas hitta en bra balans mellan mängd och djup, det är inte svårt att tro att varje avsnitt skulle ha kunnat vara dubbelt så långt. Förvänta dig inget rafflande, lugnt och sansat är melodin.
Speciellt de första avsnitten sätter lite välkommen färg på en annars ganska brunsjaskig bild av medeltiden som jag tycker finns. Får jag gissa tror jag Monthy Python filmerna är skyldiga till det. Européerna som levde under århundradena direkt efter Västroms fall kunde minsann producera vacker konst de också. Även om den ser väldigt annorlunda ut från vad vi idag nog förknippar med Rom.
Ett par avsnitt in i serien slås man också av hur lång tid som går mellan varje epok som skildras, och hur många generationer som levt sina hela sina liv under avsnittens ca 50 minuters längd. Europa förändras kraftigt från avsnitt till avsnitt och man känner knappt igen sig. Förutom kristendomen som är en konstant varierar samhället mycket. Man kan lätt börja undra hur ett avsnitt om vår egen nutida era skulle gestaltas, och om man hade känt igen sig i nästa avsnitt.
Serien är också bra reseinspiration. Behöver du nya uppslag till nästa bilsemester i Europa finns det många vackra resmål välja från i avsnitten.
Något har hänt med bilar. De ser ovanligt dumma ut nu för tiden. Visst ser ser alla klassiska bilar bättre ut än sina moderna kusiner.
Skönhet från 60-talets början, dock ingen folkbil. (Brian Snelson, CC BY 2.0)
Man ser bara bilister från hakan och uppåt när en bil åker förbi. Det ser ut som ett litet huvud är ute och kör en väldigt stor bil. Speciellt Volvo V90 är en stor syndare.
Bildörrarna har blivit högre och A-B-C stolparna har blivit både större och bredare. Att ha armen bekvämt liggandes på bildörren är omöjligt, utom för lastbilsförare eller de som av någon märklig anledning kör en amerikansk bautabil, vilket tar bort mycket glädje från landsvägskörning under sommarmånaderna. Linjen från bilens front längs dörrarnas överkant är också distinkt sluttande pekande uppåt
Toyota Corolla generation 8. (Rudolf Sticker)
Toyota Corolla generation 12. (EurovisionNim, CC BY-SA 4.0)
Två årgångar Toyota Corolla från 1995 och 2018. En tydlig skillnad i dörr- och fönsterstorlek.
Regler för krock och fotgängarsäkerhet är är tyvärr inte alltid förenliga med grace.
Nyare fordon har högre och trubbigare frampartier för att öka chansen för en påkörd person att klara sig utan allvarliga skador. Det i sin tur ger bilen en högre profil eftersom det hade sett konstigt ut om del av bilen framför A-stolpen var högre än den delen som låg bakom. Mer metall i bilen än glas ger också mer material som kan deformeras kontrollerat än glas, glas är också tyngre än plåt och plast.
Den massa som en bildörr ska klara av att skydda en krockdocka från i ett krocktest har ökat, och mer metall i dörren avhjälper det problemet. En modern bil ska dessutom klara av att hamna på taket utan att krossa passagerarna vilket kräver en konstruktion som klarar en hel del vikt. Man hade kunnat bygga en sådan konstruktion av starka stålrör, men det är billigare med ark utav bockad plåt för att ge extra styvhet. Billigare men skrymmande. Moderna bilars mer aerodynamiska form med stark sluttande framrutor gör att A-stolpen måste bära mycket last i en ofördelaktig vinkel som i sin tur kräver mer material.
A-B-C och taket innesluter också ofta krockkuddar som tar plats.
Ljusglimtar finns dock i det bokstavliga och bildliga mörkret (det kommer inte in så mycket ljus när bilrutorna är små). Tesla visar att man kan bygga en bil som inte ser ut en bulle.
Den dagen el är så billigt att biltillverkare kan unna sig bygga bilar som inte slaviskt måste vara väldigt aerodynamiska skulle Model 3 kunna vara inspiration till en mer klassiskt kantig bil med låga dörrar.
Här följer några roliga stycken från boken Konsten att njuta av livet av Lin Yutang. Konsten att njuta av livet är för övrigt ett väldigt inbjudande namn på en bok, vem vill inte må bättre?
Många människor har lyckats bemanna könsdriften, men mat och dryck har ingen hittills förmått undvara. Det finns asketer, som lever ett avhållsamt liv, men inte ens de största helgon kan hålla tankarna borta från mat mer än en fyra, fem timmar i taget. Så snart några timmar har gått är den ständigt återkommande refrängen: När blir det mat?
4. Om att ha en mage
Fast Jesus sägs ha klarat sig i 40 dagar och 40 nätter utan att knapra på något. Men Jesus kanske inte räknas till helgonen.
Vad var det som var orsak till den franska revolutionen? Rousseau och Voltaire och Diderot? Nej helt enkelt matfrågan
4. Om att ha en mage
Många fruar beklagar sig över att deras män inte lägger märke till deras nya klänningar, nya skor, nya ögonbryn eller nya frisyrer. Men har det någonsin hänt att en hustru beklagat sig över att hennes man inte har lagt märke till en mör biff eller härlig omelett…?
4. Om att ha en mage
För min del tror jag att orsaken till att de kinesiska vetenskapsmännen aldrig blivit särskilt framstående på botanikens eller zoologiens område ligger i att e kinesisk lärd omöjligt kan betrakta en fisk kallt och känslolöst utan genast måste tänka på hur den skulle smaka och längta efter att få äta upp den”
4. Om att ha en mage
Jag hörde en gång att anledningen till att sjukdomar har namn härstammande från grekiskan, medans anatomiska termer härstammar från latinet, är att romarna från sina många krig hade mycket gott om studiematerial för anatomiska studier. Osäkert om det är sant.
Vill man veta mer om Lin Yutang finns så klart en artikel på Wikipedia [länk]
Den geocentriska världsbilden säger att vår jord är solsystemets och universums mitt, och att solen, planeterna och stjärnorna kretsar kring jorden. Antikens människor visste att detta var sant.
Den heliocentriska världsbilden säger att jorden och vårt solsystems planeter kretsar kring solen. Kopernikus, Galileo och Kepler gav kraft åt den idén, Herschel och Bessel visade att solen i sin tur inte är universums centrum. Moderna människor vet att detta är sant.
Den feliscentriska världsbilden (från latinskans Felis, katt) säger att katter är universums mitt och att allt kretsar kring katter. Alla katter vet att detta är sant, har alltid varit sant, och kommer alltid vara sant.
Man ska inte glömma hur stor skillnad små steg över en lång tidsperiod kan göra. Kan du lära dig två nya ord från ett språk du inte kan om dagen blir det knappt 700 nya ord till ditt ordförråd på ett år. Och det gör inget om du missar en dag här och där, så länge som du i genomsnitt kan lära dig två nya ord om dagen når du samma mål.
Detsamma gäller böcker, kan du bläddra dig igenom i genomsnitt fyra sidor på en dag blir det 1460 sidor på ett år. Fyra sidor per dag är inte mycket, förmodligen läser ganska många texter med tecken nog för att fylla fyra sidor på sina mobiler varje dag. Men den ambitiöse bokläsaren (eller språkstudenten) kanske läser lite mer än så. 10 sidor per dag klarar han av. Det blir 3650 sidor på ett år. Vad hinner man med då?
Till exempel kan du börja året med två stycken Läckbergdeckare, förfäras över att du läser trams och börja på Immanuel Kants Kritik av det rena förnuftet för att känna dig smart. Efter att ha ställt den boken i bokhyllan och tänkt att det kanske var lite väl mycket kan du ta dig igenom Karin Boyes Kallokain och Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Men den moderna litteraturen lockar och du beställer hem Karl Ove Knausgårds Min Kamp1 och Min Kamp 2. Nu har du läst knappt 3350 sidor och har alltså några dagar kvar att planera läsa års läslista.
10 sidor är faktiskt inte så mycket. På en halvtimme klarar nog de flesta att lösa ca 15 sidor i en inte allt för tungläst bok. På ett år hinner du då med 5340 sidor och ett par böcker till.
I en artikel i Weekendavisen [länk] föreslår artikelförfattaren Anne Sophia Hermansen ett alternativ till Låneord, nämligen Ersättningsord. Enligt henne har danskan kommit av bli hemsökt av anglicismer och fantasilöshet, en diagnos som man också kan ställa svenskan. Skribenten tar gärna risken att bli kallad surgubbe, men det heter t.ex. nyfilmatisering, inte remake. Listan med exempel kan göras mycket längre. Edgelord är ett annat exempel, uppmärksamhetssökande eller spexig är bra alternativ.
Nedan följer ett synnerligen grovt exempel på ett möjligt framtida låneord som definitivt behöver ett ersättningsord innan det är för sent.
Jag kreverar. Samt cravear kölhalning och/eller stegling av ansvarig reklamman eller -kvinna. pic.twitter.com/4X1dl1zBfN
Såg en artikel av Hanne Kjöller på DNs hemsida. [länk] Artikeln berättar om hur vårdpersonal får axla sysslor som personer högre upp i hierarkierna har hittat på, i det här fallet att mäta hur mycket mat som inte äts upp för att på så sätt kunna bestämma hur mycket mat kastas. Artikeln är kritisk till att sådana uppgifter läggs på anställda i vården som borde göra annat, t.ex. att ta hand om patienter.
I filmen Tuppen [länk] från 1981 spelar Magnus Härenstam huvudrollen som ingenjören och tidsstudiemannen Cederqvist som kallats till en fabrik för att höja produktiviteten. Här kommer det dock aldrig på fråga att be de anställda i fabriken att samla in data till hans ”Powerpoint”, han ger sig själv engagerat ut i fabriken med tidtagarur och skrivplatta för att göra sitt jobb. (En hel del annat händer också, sevärd film!)
I den här informationsfilmen [länk] från 1951 är räds ingen heller verkligheten. En rationaliseringsman studerar en fabrik på och från golvet bokstavligt talat. Nu är det här förvisso informationsmaterial, men ändå. Fältstudier är det som gäller.
Varför vill inte tjänstemännen ge sig ut själva och göra de triviala sakerna som att titta, känna och väga? Det kanske är för bekvämt att sitta framför helt enkelt? Eller är man lite för fin för att skrapa av mat från tallrikar själv?
