En gång snubblade Ditt och Datts skribent över ett meningsutbyte på nätet där den ena parten kritiserade återvinningsbara varor och produkter. Det är väl bra att saker går att använda flera gånger kanske är det första man tänker, men så kastades ordet Slängbar (eller throw-away able) ut i samtalet.
Helt riktigt leder fokuset på återvinnings till att saker är slängbara, det går ju att återvinna. Gammal plast blir ny plast etc. Men får att kunna göra återvunna produkter krävs skräp, ett sorts urskräp, som måste komma någonstans ifrån.
Dagens nyheter är något på spåret i den här artikeln [länk]
Nu är det inte så ofta man köper läst på back, framförallt på grund av att sockrade drycker är ett otyg för magomfånget och tänderna, men den där läskbacken och glasflaskorna kan användas många gånger. Den pantade plastflaskan kan man näppeligen använda igen efter att pantmaskinen gett den en omgång.
Hur många frukostar och middagar har porslinet man har hemma i köket överlevt? Många. Väldigt många. Och om man inte är mer känslig för porslinstrender och skrapmärken i botten av tallriken än normalt så kommer porslinet hålla många gånger till. Muggen på 7-Eleven har svårt att hävda sig i den tävlingen.
Kanske skulle McDonlands och Burger King börja servera sina rätter på tallrik istället? Tänk så mycket omslagspapper som skulle sparas. Är britterna, med sin fish ’n chips serverat i tidningspapper (alltså riktigt tidningspapper, inte sånt där tramsigt låtsastidningspapper) en sorts pionjärer i den cirkulära ekonomin.
Hitta en riktig glasskiosk nästa gång solen strålar, plastinslagen GB glass kanske är hur återvinningsbar som helst med glasspinnar från hållbara skogsbestånd, men glass i rån lämnar inget spår efter sig. Ev. smulor tar småfåglarna hand om.
Ska du ut och resa? En ny termos betalar av sig snabbt om du kokar lite kaffe hemma i förväg istället för att medicinera koffeinsuget med köpkaffe från Espressohouse m.fl. Antalet pappmuggar du måste slänga blir också noll.