Världsbilder

Den geocentriska världsbilden säger att vår jord är solsystemets och universums mitt, och att solen, planeterna och stjärnorna kretsar kring jorden. Antikens människor visste att detta var sant.

Den heliocentriska världsbilden säger att jorden och vårt solsystems planeter kretsar kring solen. Kopernikus, Galileo och Kepler gav kraft åt den idén, Herschel och Bessel visade att solen i sin tur inte är universums centrum. Moderna människor vet att detta är sant.

Den feliscentriska världsbilden (från latinskans Felis, katt) säger att katter är universums mitt och att allt kretsar kring katter. Alla katter vet att detta är sant, har alltid varit sant, och kommer alltid vara sant.

Många små steg framåt

Man ska inte glömma hur stor skillnad små steg över en lång tidsperiod kan göra. Kan du lära dig två nya ord från ett språk du inte kan om dagen blir det knappt 700 nya ord till ditt ordförråd på ett år. Och det gör inget om du missar en dag här och där, så länge som du i genomsnitt kan lära dig två nya ord om dagen når du samma mål.

Detsamma gäller böcker, kan du bläddra dig igenom i genomsnitt fyra sidor på en dag blir det 1460 sidor på ett år. Fyra sidor per dag är inte mycket, förmodligen läser ganska många texter med tecken nog för att fylla fyra sidor på sina mobiler varje dag. Men den ambitiöse bokläsaren (eller språkstudenten) kanske läser lite mer än så. 10 sidor per dag klarar han av. Det blir 3650 sidor på ett år. Vad hinner man med då?

Till exempel kan du börja året med två stycken Läckbergdeckare, förfäras över att du läser trams och börja på Immanuel Kants Kritik av det rena förnuftet för att känna dig smart. Efter att ha ställt den boken i bokhyllan och tänkt att det kanske var lite väl mycket kan du ta dig igenom Karin Boyes Kallokain och Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Men den moderna litteraturen lockar och du beställer hem Karl Ove Knausgårds Min Kamp 1 och Min Kamp 2. Nu har du läst knappt 3350 sidor och har alltså några dagar kvar att planera läsa års läslista.

10 sidor är faktiskt inte så mycket. På en halvtimme klarar nog de flesta att lösa ca 15 sidor i en inte allt för tungläst bok. På ett år hinner du då med 5340 sidor och ett par böcker till.



Ersättningsord

I en artikel i Weekendavisen [länk] föreslår artikelförfattaren Anne Sophia Hermansen ett alternativ till Låneord, nämligen Ersättningsord. Enligt henne har danskan kommit av bli hemsökt av anglicismer och fantasilöshet, en diagnos som man också kan ställa svenskan. Skribenten tar gärna risken att bli kallad surgubbe, men det heter t.ex. nyfilmatisering, inte remake. Listan med exempel kan göras mycket längre. Edgelord är ett annat exempel, uppmärksamhetssökande eller spexig är bra alternativ.

Nedan följer ett synnerligen grovt exempel på ett möjligt framtida låneord som definitivt behöver ett ersättningsord innan det är för sent.

Tjänsteman på fronten

Såg en artikel av Hanne Kjöller på DNs hemsida. [länk] Artikeln berättar om hur vårdpersonal får axla sysslor som personer högre upp i hierarkierna har hittat på, i det här fallet att mäta hur mycket mat som inte äts upp för att på så sätt kunna bestämma hur mycket mat kastas. Artikeln är kritisk till att sådana uppgifter läggs på anställda i vården som borde göra annat, t.ex. att ta hand om patienter.

I filmen Tuppen [länk] från 1981 spelar Magnus Härenstam huvudrollen som ingenjören och tidsstudiemannen Cederqvist som kallats till en fabrik för att höja produktiviteten. Här kommer det dock aldrig på fråga att be de anställda i fabriken att samla in data till hans ”Powerpoint”, han ger sig själv engagerat ut i fabriken med tidtagarur och skrivplatta för att göra sitt jobb. (En hel del annat händer också, sevärd film!)

I den här informationsfilmen [länk] från 1951 är räds ingen heller verkligheten. En rationaliseringsman studerar en fabrik på och från golvet bokstavligt talat. Nu är det här förvisso informationsmaterial, men ändå. Fältstudier är det som gäller.

Varför vill inte tjänstemännen ge sig ut själva och göra de triviala sakerna som att titta, känna och väga? Det kanske är för bekvämt att sitta framför helt enkelt? Eller är man lite för fin för att skrapa av mat från tallrikar själv?