En av det moderna flygandets två fäder, Orville Wright, hann som se mycket under sitt liv. Inte nog var han personligen med och utvecklade stommen till det vi idag tar som en självklar del av vardagen; flygplanet, men han fick också uppleva en revolution inom resandet som få nog kan mäta sig med. Orville föddes 1871, ca 60 år efter ångmaskinens mästare James Watt gick bort, och dog 1948.
Den unga Orville levde i en tid då häst och vagn inte var helt passé och ångan drev stora maskiner framåt. 1912 sjönk t.ex. Titanic, som drevs med ångturbiner och koleldade pannor.
Cirka 1920, då Orville var runt 50 år gammal, började kommersiell passagerartransport bli en sak och 1935 flög det ikoniska flygplanet DC-3 första gången. 1942 skedde den första världsomflygningen och något år innan användes den idag självklara jetmotorn första gången för att driva ett flygplan.
Hade Orville levt drygt ett och ett halv år till till efter han gick bort skulle han kunna fått se De Havillands Comet lätta från marken för första gången. Ett flygplan som vi idag nästan skulle kunna känna igen som något från vår era.
I en krönika i Svenska Dagbladet skriver Lisa Irenius som det verkliga hotet mot svensk kultur [länk]. Helt rätt påpekar hon hur amerikanska idéer och kultur närmast tas emot med öppna armar. Undertecknad är helt övertygad om att det är den amerikanska tv-series dominans som ger oss så många engelska lånord. Man skulle kunna skriva att skribenten har connectat det.
Samma tidning publicerade för övrigt två dagar innan krönikan med titeln ”Snälla, kapa Bruce” angående Bruce Willis insjuknande i frontallobsdemens. ”Please, cut Bruce” som gissningsvis var originalcitatet blev översatt ordagrant till Svenska. Stryk, eller ta bort kanske är mer riktiga översättningar.
Vad kan man då göra? Undertecknad ska dela med sig av lite tips.
Ändra språk på alla datorer och telefoner du använder regelbundet till Svenska om du inte redan gjort det.
Sluta använda Netflix, HBO och vad de nu heter. SvtPlay är den enda strömningstjänsten du behöver. Om inga nya serier lockar finns det även det öppna arkivet med mycket sevärt i. Våra nordiska grannländer (utelämnar med flit Finland) har också fritt tillgängliga strömningstjänster i form av DRPlay och NRKPlay.
Biblioteket, här finns all svensk litteratur du kan tänkas behöva utan att riskera att ångrat bokköp.
I vårt grannland Danmark kan man ibland på utsidan av byggnader där djur inte är välkomna in hitta en ”hundekrog”. Krog är alltså krok på danska, men på svenska är krog en sorts restaurang.
Någon borde ta tag i denna semantiska möjlighet och starta ett litet vattenhål för våra fyrbenta vänner i Danmark med svensk meny
Helg. Dags för lite hederligt ta-itagande. Sitt inte och glo på tv eller den lilla smarta telefonen, lär av latinet för en givande ledighet.
"Otium", the Latin word for leisure, free time, or contemplation.
Otium originally meant withdrawing from daily busyness (negotium: not-leisure).
It did not mean mindlessly waste time, but to engage in activities that were artistically meaningful or spiritually enlightening. pic.twitter.com/gTVPb7zY97
”Vad fan får jag för pengarna” utbrast en gång en näringslivspersonlighet.
Det finns många byråkrater i Sverige som förvaltar och sköter riket. Ibland fnyser någon åt hur många myndigheter som finns i Sverige, 457 stycken om man ska tro Myndighetsregistret på Statistiska Centralbyrån. Kan verkligen alla dessa myndigheter behövas? Och vad gör alla egentligen? Precis som på en stora arbetsplats så kan det ibland vara svåröverskådligt att veta vem som gör vad, det kan ju vara precis därför en uppgift delegeras. På så sätt slipper man själv göra det och kan fokusera på annat.
Av Sveriges 457 myndigheter är 108 s.k. utlandsmyndigheter och inrymmer alla Sveriges ambassader och konsulat samt ett par representationer vid t.ex. OECD.
84 stycken är domstolar. Bland detta antal hittar man kändisar som Högsta Domstolen och doldisen Hyres och Arrendenämnden i Jönköping.
Det finns nio stycken AP-fonder och Statliga Affärsverk. AP fonderna är AP-fond 1-4 och 6-7 (lustigt nog finns ingen femte AP-fond). I kategorin affärsverk hittas Sjö- och luftfartsverket och Svenska Kraftnät.
Direkt under riksdagen finns det fem myndigheter som alla har gemensamt att de har ordet ”riks” i namnet. Riksdagens Arvodesnämnd, Riksdagens ombudsman, Riksdagsförvaltningen, Riksrevisionen och Sveriges Riksband.
Den sista kategorin som SCB sorterar efter är Statliga förvaltningsmyndigheter och det är också den största, hela 251 stycken myndigheter kassas som sådana. De mer namnkunniga statliga förvaltningsmyndigheterna är Skatteverket och Polismyndigheten, men även jokrar som Högskolans avskiljandenämnd och Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar finns med i leken. Innan man reagerar allt för häftigt över vad alla 251 myndigheter möjligtvis kan sysselsätta sig med på dagarna ska man komma ihåg att alla länsstyrelser och högskolor, som också räknas som myndigheter, hjälper till att dryga ut listan.
På statskontorets hemsida (som man för övrigt hittar i kategorin Statliga förvaltningsmyndigheter) kan man läsa mer om myndigheternas bemanningar. De använder måttet Årsarbetskraft för att jämföra personalstyrkan mellan olika myndigheter, alltså hur många heltidsanställdas tid myndigheten konsumerar. En myndighet kan alltså ha mindre än en årsarbetskraft eller flera tusen beroende på hur många som jobbar och hur mycket.
Intressant nog kan man läsa att ca 40 procent av Sveriges myndigheter har färre än 50 årsarbetskrafter och vissa småttingar erfordrar mindre än en årsarbetskraft.
Man kan misstänka att 80/20 regeln återfinns även ibland myndigheterna, 20 % av myndigheterna står för 80 % av årsarbetskrafterna.
Ronald Reagan var väldigt närsynt och bar glasögon. Som skådespelare, och till sist president, ville han dock inte synas med brillor på och använde linser istället.
Många som kört bil i Tyskland har kanske sett de gula ADAC bilarna i förbifarten. ADAC, Allgemeine Deutsche Automobil Club, är den stora föreningen för motortrafikanter i Tyskland som tar vara och främjar sina medlemmars intresse.
Något mindre känd är ADFC, Allgemeine Deutsche Fahrrad Club, som tar till vara och främjar cyklisternas intressen.
Enligt siffror från Wikipedia har ADAC strax över 20 000 000 miljoner medlemmar medans ADFC kan visa upp 200 000 medlemsbevis. Man undrar om det verkligen finns 10 gånger med bilar än cyklar i Tyskland. Antalet cyklister under 18 år lär vara mångdubbelt större än bilister under 18 år. Och hur många bilister äger inte också en cykel? Kanske är det också så att det är fler cykelägare bilister som enbart är medlemmar i ADAC än det är bilägande cyklister som enbart är medlemmar i ADFC.
Ditt och datt är hursomhelst varma vänner till cyklandet. Cykla mer, det är både trivsamt och nyttigt.
Ingen har väl missat ChatGPT och dess framfart. Den kan göra allt möjligt, ge den bara ett par instruktioner och njut av resultaten. I SVD kan man läsa om PalmeGPT som ska ge svar om Palmemordet. På Rikatillsammans.se filar någon på skattGPT som ska ge svar på skattefrågor. Dessa tillämpningar är dock väldigt praktiskt inriktade och rättskaffens av sig.
För att artificiellt intelligens ska bli mänsklig på riktigt så behöver den kunna uppvisa att de mindre smickrande delarna av den mänskliga naturen. En sådan sida är såklart gnäll. Alla gillar vi väl att gnälla. GnällGPT skulle kunna bli en oerhörd framgång.
Dålig dag på jobbet? GnällGPT håller med, inget fungerar ju på det här kontoret! Är bussen sen?
GnällGPT kan vara din kompanjon på hållplatsen, bussarna har ju fanimej aldrig gått i tid! Gör inte ungarna som du säger?
GnällGPT kan bara nickade instämmande, annat var det ju på er tid!
Politikerna har ingen koll alls, GnällGPT korsar armarna över sitt digitala bröst och suckar instämmande, klåpare hela högen!
Enligt den danske psykologen Svend Brinkmann är det nyttigt att gnälla, förutom att det är bra att vädra ut frustrationer så är gnäll ett bra sätt att träffa vänner som du kommer överens med. Glöm dock inte att GnällGPT inte är en riktig vän som inte finns på riktigt.
Behöver du tips för vad nästa TV-Serie ska vara så leta inte längre. Kenneth Clark’s civilisation är svaret på frågan Vad ska jag se nu? Alla avsnitten finns på Youtube [länk] och det är bara att sätta igång. Så här nära en guidad tur av ett museum är svårt att komma utan att lämna hemmet.
Kenneth Clark tar med tittarna på en promenad längs Europas historia, från tidig medeltid fram till den industriella revolutionen. Längs vägen stannar turen bland annat i Reformations- och Upplysningstiderna. Man slås av häpnad över hur mycket det finns att berätta. Fokus ligger på konst- och religionshistoria. Clark lyckas hitta en bra balans mellan mängd och djup, det är inte svårt att tro att varje avsnitt skulle ha kunnat vara dubbelt så långt. Förvänta dig inget rafflande, lugnt och sansat är melodin.
Speciellt de första avsnitten sätter lite välkommen färg på en annars ganska brunsjaskig bild av medeltiden som jag tycker finns. Får jag gissa tror jag Monthy Python filmerna är skyldiga till det. Européerna som levde under århundradena direkt efter Västroms fall kunde minsann producera vacker konst de också. Även om den ser väldigt annorlunda ut från vad vi idag nog förknippar med Rom.
Ett par avsnitt in i serien slås man också av hur lång tid som går mellan varje epok som skildras, och hur många generationer som levt sina hela sina liv under avsnittens ca 50 minuters längd. Europa förändras kraftigt från avsnitt till avsnitt och man känner knappt igen sig. Förutom kristendomen som är en konstant varierar samhället mycket. Man kan lätt börja undra hur ett avsnitt om vår egen nutida era skulle gestaltas, och om man hade känt igen sig i nästa avsnitt.
Serien är också bra reseinspiration. Behöver du nya uppslag till nästa bilsemester i Europa finns det många vackra resmål välja från i avsnitten.
