Oändlig bildfantasi

Så kallade stockphotos (hur det nu översätts till svenska, journalbild?) ser vi alla hela tiden. Glada människor på kontor, en koncentrerad arbetare, en katt som tittar förväntansfullt ut genom ett fönster, en delfin som hoppar över vågorna. Många texter pryds med dessa ganska pigga men tillrättalagda bilder. På nätet finns det oändligt med bilder att hämta hem.

Bakom varje motiv har det alltid stått en fotograf, tills nu. Med AI är möjligheterna till oändligt målanpassade journalbilder här. Vill du ha en bild på katt som går över ett tangentbord i ett rum med utsikt över havet med blå tapeter och en dator från precis 2019 och en datormus av just precis ett märke och…. ja ja. Man kan lägga till mer och mer till instruktionen man ger sin bildskapande AI.

Skribenten har redan börjat misstänka att viss marknadsföring som syns på reklampelare på stan kanske är gjorda med AI. Men det är bara gissningar. Det finns också företag som gör fotomodeller med AI för att alla kroppsformer ska få synas i alla plagg. Ingen mannamån. Allt åt alla.

Ibland höjs det röster om att tekniken själv våra jobb. Men just när det gäller journalbilder kanske det var på tiden? Hur många bilder på leende kontorister gladd tittandes på en presentation behövs det? Hur många bildsköna kvinnor måste behöva se glada ut när de äter en sallad? Det kanske var på tiden att AI kom och tog det här jobbet från oss så vi slipper.

Om bilder

Jag tror många av oss, skribenten inkluderad, har en helt del bilder på telefonen som kanske inte borde tagits. En bild på ett trä, en rolig skylt, en folktom gata en sval sommarnatt. En lärdom skribenten försöker leva efter kom från tv-programmet Operaresan [länk till blogginlägg] .

I här stunden, som kommer från avsnitt tre i den andra säsongen, ställer Frederik Rasmus frågan Vad han egentligen ska ha den där bilden till. Fredrik säger sen att det alltid ska vara en människa med i bilden.

En devis att leva efter.