Strömningstjänsterna slåss om vår uppmärksamhet och våra plånböcker. Det gäller att producera mycket ”content” så att kunderna kan ”bingea” innehållet på den egna plattformen och inte lockas iväg till konkurrenterna. Dock är man bra på att producera tilldragande serier och vill man hålla sig a jour med snacket i fikarummet på kontoret så kan man bli tvungen att prenumerera på flera tjänster, det blir dyrt. Särskilt nu när många av tjänsterna höjer priset och gör det svårare att dela konton med andra.
Glöm därför inte bort SVT Play som du ändå är tvungen att betala för enligt lag. Är du inte en person som har ”bingeing” som hobby så finns det mycket mer än nog att se på där. Man kan till och med prenumerera på deras nyhetsbrev så man redan innan helgen kommer vet vad som erbjuds. Det kommer nytt videomaterial varje vecka, och det är inte tjeckisk dockteater och fransk konstfilmen utan stora Hollywood titlar som kommer ut. Och är det moderna inte något för dig så finns det historiska att tillgå på Öppet arkiv (som ingår som en del av SVT Play).
Storebror gör faktiskt en helt ok jobb när det kommer till varierad TV underhållning.
I komedifilmen Leif är huvudkaraktären VD för en vapenfabrik som hamnar i knipa efter att det läckt ut att fabriken ägnar sig åt olaglig vapenhandel. VDn och de andra cheferna får kasta sig halv över huvud i flykt undan polisen och söker hjälp hos brodern till vapenfabrikens VD. Han driver lustigt nog också en fabrik, men som producerar en helt annan vara: Dansband. Leif är fylld med regissör Claes Erikssons favorit: slapstickhumor
På löpande band monteras dansband ihop och förpackas direkt i turnébussen. Stolt berättar chefen för dansbandsfabriken att de tillverkar ett dansband var 40:e sekund, och man lämnar sex månaders turnégaranti på nya band.
Dansbandsfabrikens chef säger till sin bror att han borde slutat med vapen och kanoner för länge sedan, och sluppit problemen har har nu, för att;
Man ska inte slå ihjäl folk, man ska slå ihjäl deras tid istället
Tydligen ska HBO göra en TV serie baserad på Harry Potter böckerna. Serien ska enligt vad som meddelats vara trogen böckerna och sändas i 10 år! Eftersom det bara finns sju böcker kommer förmodligen handlingen från böckerna delas upp i delar, precis som när Dödsrelikerna som gav stoff till två filmer. Man vill ju inte ju inte låta biobesökarna som troget hängt med under sex filmer få gå fria så enkelt.
Det verkar osannolikt att HBO skulle låta serien fortsätta om tittarsiffrorna tidigt blir en besvikelse, men låt oss anta att den blir så populär att det lönar sig att göra alla avsnitten. Hur mycket Harry Potter kommer världen då få glädjas åt? Vi antar att ett avsnitt är 50 minuter långt (ungefär som ett avsnitt av Game of Thrones) och varje säsong har 10 avsnitt (ungefär som en säsong av Game of Thrones). Vi använder Game of Thrones som exempel eftersom skribenten har en känsla av att det har blivit TV-serie industrins heliga graal, en serie som blev så stor att folk pratar om den på jobbet och skolan. Man känner sig tvungna att skaffa ett abonnemang hos strömningstjänsten som visar serien alla pratar om för att hänga med. Ingen vill ju sitta som ett fån när gårdagens avsnitt avhandlas på lunchen. Och barnen tjatar, alla i skolan ser ju på modeserien.
50 minuter á 10 avsnitt och 10 säsonger bli 5000 minuter tv underhållning. Det är 83 timmar eller knappt 11 hela arbetsdagar om man hellre räknar så. Man får inte klaga på att saker inte hinns med om man ska klämma sig igenom en sådan serie. På Ekonomifakta [länk] hittade skribenten en siffra som säger att en arbetstagare är hemma med sjukdom ca 11 dagar per år. De dagarna kanske man borde ägna åt strikt TV tittande för att inte förslösa sin tid dagar man mår bättre. Undrar hur många Harry Potter böcker man kan hinna bläddra sig igenom på 83 timmars strikt läsande? Förmodligen alla. Kanske mer en en gång. Att företa sig 83 timmars löpträning inför nästa halvmaraton kommer helt säkert märkas på resultaten.
Man ska inte slå ihjäl folk, man ska slå ihjäl deras tid istället.
P.S. Filmen Leif har också den kanske bästa slagsmålsscenen som någonsin gjorts i Svensk film.
