Drönarsköld

Drönare har blivit en mycket viktig komponent på dagens slagfält, det har konflikterna i Ukraina och Nagorno-Karabach väl visat. Nagorno-Karabach var en uppvisning i vad en armé med drönare kan göra mot en motståndare som saknar dito, Ukraina har däröver blivit ett drivhus där utvecklingen går på högvarv. Nu finns både ”drönarbåtar” och ”drönarbilar” i Ukrainas arsenal. Ryssland ligger inte på latsidan och utvecklar sina egna dödliga leksaker.

Om ett tag kommer säkert även drönarsvärmar. Hela moln som rör sig som en enhet och förmodligen kommer styras med hjälp, eller helt av, AI.

En möjlig tillämpning av drönarmoln hade som luftvärn runt specifika platser. En svärm med drönare skulle kunna forma en halvsfär kring en byggnad, fartyg eller liknande. När något elakt i tankarna kommer nära angriper drönarna som en svärm ilska getingar. Fast istället för att stickas så detonerar en sprängladdning som drönarna bär. Andra drönare, människor* eller till och med kryssningsrobotar skulle kunna bekämpas på detta sätt. Kryssningsrobotar och andra väldigt snabba saker hade kunnat bekämpas bättre genom att ha flera lager av drönarväggar, likt en lök skyddar lager på lager av drönare ett centrum som försvaras.

En klar fördel mot traditionellt luftvärn är att en enskild drönar är långt billigare. Dessutom kan en annan drönare i svärmen ta en nyss stupad drönares plats. Och genom lite sannolikhetsberäkningar kan densiteten på drönarsvärmen anpassas efter varifrån hot antas komma.

Det framtida slagfältet kommer se väldigt annorlunda ut från hur Hollywood har gjort oss vana att föreställa oss det.

*Neal Stephensson har en liknande idé i den fantastiska boken Snow Crash.

Ett billigt sätt att kriga på

Krig är dyrt. Den enda som är mer fruktansvärt än att se kvittot för kalaset är behöva delta eller direkt drabbas av krigets fasor. Inte så konstigt att troll är så populära soldater då. Som den store kinesiske miltärtänkaren Sun Tzu skrev är den främsta krigskonsten att vinna utan att slåss alls.

Nu pågår kriget i Ukraina och på internet, och i synnerhet Twitter, kämpas det också. Flera olika narrativ är tydliga; västerländskt krigsmaterial är underlägset Rysksovietiskt, de stackars skattebetalarna i väst får sina pengar uppeldade av korkade politiker, Putin är en stor tänkare och strateg och mattdraget kommer lika snart som oväntat.

Den här typen av propaganda är ett väldigt kostnadseffektiv sätt att kriga på. Några få personer kan verka vara många. Inlägg kan vara förberedda sedan länge för läggas upp när det passar för att visa att en viss plan går precis som det är tänkt. Bildredigeringsverktyg kan hjälpa till att bättra på sagan om verkligheten inte duger.

Tyvärr gör internets natur och nätjättarna det här svårt att värja sig mot. Att sprida propaganda via tidningar och tablå-nyheter är svårt, det finns en eller några få redaktörer som har koll på vad som publiceras. De värsta dumheterna fastnar i nätet och någon kanske börjar lägga märke till mönster hos insändare och journalister. Internet är ett stort torg, det är allt som oftast gratis vara på torget och kvaliteten kontrolleras inte om något inte är direkt brottsligt.

Måste alla länder ha egna brigader av troll som hela tiden kämpar för och emot narrativ som sprids? Som tur är är det lika kostnadseffektivt för försvararen som angriparen att skriva dumheter på nätet. Den som är bäst på att låtsas vara flera kanske är den bästa propagandisten. Det land som kan få tag på många sådana personer och samtidigt betala mindre lön till dem än sin motståndare kommer vara väl rustat. Blir variabeln flest fejkpersoner per investerad krona (ROIP, Return on Imaginary Person) viktigare än den som har flest bomber och granater?