Slängbarhet

Det sägs att den amerikanske bankiren J.P Morgan sade: ”If you have to ask how much it costs, you can’t afford it”. Innan man gör det citatet till en fyrbåk i livet så kan man komma ihåg att vissa varor faktiskt är dåligt prismärkta, och andra varor chockerande dyra. Bli inte en asket för att undvika fråga om priset. Och Morgans plånbok var tjockare än nästan alla andras och kanske inte behövde tänka på vad saker och ting kostade så ofta. Lätt för honom att säga.

I dagens inlägg vill skribenten föreslår ett komplimenterande uttryck: If you don’t know where to throw it, you can’t buy it”. Tanken tillkom under ett besök i ett soprum nyligen som precis som många andra soprum även används för att göra sig av med grovsopor. Aja baja säger vänner av ordning.

De flesta soprum och återvinningsstationer har fack och behållare för det mesta man kan bära med sig hem från en mataffär. Syltburken hamnar dels i bingen för ofärgat glas och dels i bingen för metall. Schampoburken hör hemma i kärlet för plastförpackningar. Men det blir lätt krångligt att vara en god återvinnare. Att pilla loss metallspiralen från ett använt anteckningsblock är inget man gör med ett snabbt ryck, och att skilja den lilla plastrutan från pappret i ett fönsterkuvert är nog få som gör. Plast och papper ska ju så klart inte blandas.

En lekmadrass för barn med ett innanmäte av skum, en ovandel av tyg och en bakdel av nylonduk som sytts ihop och öppnas med en dragkedja av metall. Ska en sådan källsorteras måste man dels vara ambitiös och vara redo att ta bilen (sådana är inte heller bra för miljön sägs det) till en återvinningscentral av modell större för att bli av med alla delarna.

Nu vänder vi åter till inläggets ansats, köp inte något om det inte kan slängas. Det kan bli ett bra experiment att försöka leva efter den devisen ett tag. Nu ska det bara köpas pasta i förpackningar som bara består av ett material (Varför måste man se innehållet i paketet Barilla?) och som lätt går att ta isär. Det blir definitivt inga lekmadrasser heller!

Ditt och Datt är inga stora beundrare av Ikeamöbler, men de är i alla fall ofta gjorda av träliknande material som inte är mycket svårare att plocka isär än de är att sätta ihop. Tänk bara om de kunde sluta skicka med en liten nyckel med varenda paket. Om redaktionen får spekulera helt fritt så kan man tro att den lilla ikeanyckeln är världens mest bortkastade verktyg, både bokstavligt och bildligt. En sats med de vanligaste sexkantsnycklarna borde alla ha hemma. Och med tanke på hur populärt det är att handla saker på Ikea så kommer man definitivt få användning för den.

Elektronik är en historia helt för sig, men så bakåtsträvande är inte ens Ditt och Datt. Men kom ihåg att det finns väldigt mycket begagnad hemelektronik och prylar att köpa.

Den moderna joggingskon och sneakern, som blivit en sorts standard för fotbeklädnad, är inte helt lätt att ta isär den heller. Plast och plast och syntetiska tyger ihopgjutna med generöst med lim.

Summa summarum: Kan du inte direkt se i vilket kärl i soprummet en sak hör hemma, prova att låt bli.

Make siesta great again

För länge sedan minns skribenten att semestrar i Spanien innebar att man fick ta hänsyn till något som kallades för sista. Då stängde allt och det var lite som att få uppleva forna tiders svenska långfredagar. Landet bommade igen så att man kunde ta det lite lugn under timmarna solen gassade som mest.

Sist skribenten var i Spanien var siestan inget man högtidlighöll. I den här artikeln från BBC [länk] från 2016 verkar det som siestan var på väg bort när artikeln skrevs. Men det är ingen dum idé trots allt, i synnerhet inte när det sägs att värmeböljor blir fler och vanligare. I Italien dog härom månaden en vägarbetare i vad som påstås vara en värmerelaterad arbetsplatsolycka [länk]

Nu ska man inte göra sig lustig över att någon inte kom hem från jobbet till sin familj den dagen, men att stå ute på en svart yta och utföra kroppsarbete i 40 graders värme låter korkat. Varför inte sätta sig en stund i skuggan tills solen har lämnat zenit.

Tyskarna är också inne på linjen att siesta kanske inte är något dumt hittepå trots allt [Reuters – Germany debates need for siesta and cold footbaths amid sizzling temperatures]

Men man kan förstå att siestan inte riktigt passade in i den moderna världen. I ett samhälle bilpendling inte är normen, arbetsplatserna är nära hemmet och det finns hemmafruar som kan fixa en liten lunch, kanske inte en kort promenad hem två gånger om dagen är ett hinder. Men har du en timmes bilresa till jobbet enkel väg, barn på dagis etc. så blir det ett knöligt att pussla ihop livet. Ska man vänta på sitt kontor i två timmar och gå hem sent på natten? Knappast lockande.

Möjligheten att jobba hemifrån löser lite av det problemet, men det är en lyx för kontorister. Står du i kassan i en affär så är hemarbete inte alternativ. Men hemmaarbetarna får det ändå svårt när de ska samarbeta med folk i svalare länder. Skribenten hade dock gärna sett att Microsoft Teams får Siesta som en valbar status. Medelhavsländerna och ökenstaterna i USA hade fått en klar konkurrensnackdel om arbetskraften där inte var tillgänglig runt lunch.

En lösning på dilemmat kan vara att kombinera siestans återkomst med sextimmarsdagar. I Sverige prövas på vissa ställen [länk] och i Spanien har man börjat snegla på varianten fyratimmarsvecka. Med en sextimmarsdag så blir inte arbetsdagen längre om lunchpausen… förlåt siestan, förlängs rejält och man behöver inte komma hem sent på eftermiddagen. Förvisso blir man fast på sin arbetsplats om man inte kan distansarbeta, men man behöver inte sitta still på sin plats och glo in i väggen för det. Har man två timmars paus har man gott om tid att gå till en behaglig plats att vara på, och tänk vilka siestarum (istället för fikarum) som företag hade kunnat bygga åt sina anställda. Solstolar och hängmattor under skuggande dukar och svalkande rabatter, generöst med svalkande dryck (istället för vart kaffe)

Klimatförändringarna kommer kräva anpassning, och en siesta är ett enkelt och beprövat sätt att komma undan dagens varmaste period. Det kräver inte heller investeringar i luftkonditionering eller liknande. Bara sitt still under ett parasoll.

Padrones, Halloumi och klimatet

Två populära saker som många kommer tillaga på sina grillar nu i sommar är padrones och halloumi. Bra grillade padrones är svåra att sluta äta och halloumin kan vara svår att säga nej till den med.

Ditt och datt redaktionen är dock ganska säker på att båda dessa läckerheter är relativt nya tillskott på våra grillar. Halloumin kom väl någon gång i tiden när det blev ”modernt” med veganism (fria spekulationer)? Padrones finns väl överallt sedan två till tre år tillbaka?

Lustigt nog så har miljö och klimat varit två heta teman i Sverige och resten av världen sedan länge nu. Att kött alltmer började betraktas som omiljövänligt och halloumins ökande popularitet hänger väl ihop. Flygskam har blivit ett etablerat uttryck, medlemmar av extinction rebellion limmar fast sig på lite allt möjligt och temperaturrekord slås i parti och minut.

Trots detta verkar ingen ha bemödat sig att läsa till höger om ordet ”ursprungsland” på förpackningarna till våra två nya grillfavoriter. Padrones odlas väl i Spaniel och Halloumins ursprung är från en ö i Medelhavet ännu längre bort. Skribenten vill minnas en tid då det gick utmärkt att äta grillat till middag utan att någon någonsin sade ”skulle vi inte kunna slänga på mer grönt och någon sorts mejeriprodukt”.

Ingen verkar bli uppretad av långväga importerad mat. Och det är inte pasta och krossade tomater vi pratar om här, utan två varor som befinner sig mycket nära toppen av Maslows behovspyramid. Men det är gott att grilla