Kategori: Vardagen

Om Alkohol

Benjamin Franklin lär ha skrivit följande om vin i ett brev.

…a constant proof that God loves us, and loves to see us happy.”

Skribenten är något av en vinentusiast själv och gillar ryggdunk av celebriteter i fråga om det intresset. Någon kanske säger att alkohol inte är särskilt nyttigt, rent ut av farligt.

I ansedda The Lancet [länk] kan man hitta följande text angående en WHO-studie om alkohol:

Increasing levels of alcohol use are associated with increasing levels of risk of illness and mortality,5, 6 leading to the question of whether a safe level of alcohol consumption that is associated with zero risk of health consequences can be defined. To identify a safe level of alcohol consumption, scientific evidence is required to show the absence of increased risk of illness or injury associated with alcohol consumption at and below that level. Some, but not all, studies have suggested that light alcohol consumption could have a small protective effect, as measured by the risk of some cardiovascular diseases or type 2 diabetes.7, 8 Some studies show the existence of such effects on certain types of cardiovascular diseases in middle-aged and older people

Så njut av det där vinglaset som rosett kring arbetsveckan på fredagskvällen. Men kom ihåg, lagom är bäst.

Det riktiga ordet är slängbar

En gång snubblade Ditt och Datts skribent över ett meningsutbyte på nätet där den ena parten kritiserade återvinningsbara varor och produkter. Det är väl bra att saker går att använda flera gånger kanske är det första man tänker, men så kastades ordet Slängbar (eller throw-away able) ut i samtalet.

Helt riktigt leder fokuset på återvinnings till att saker är slängbara, det går ju att återvinna. Gammal plast blir ny plast etc. Men får att kunna göra återvunna produkter krävs skräp, ett sorts urskräp, som måste komma någonstans ifrån.

Dagens nyheter är något på spåret i den här artikeln [länk]

Nu är det inte så ofta man köper läst på back, framförallt på grund av att sockrade drycker är ett otyg för magomfånget och tänderna, men den där läskbacken och glasflaskorna kan användas många gånger. Den pantade plastflaskan kan man näppeligen använda igen efter att pantmaskinen gett den en omgång.

Hur många frukostar och middagar har porslinet man har hemma i köket överlevt? Många. Väldigt många. Och om man inte är mer känslig för porslinstrender och skrapmärken i botten av tallriken än normalt så kommer porslinet hålla många gånger till. Muggen på 7-Eleven har svårt att hävda sig i den tävlingen.

Kanske skulle McDonlands och Burger King börja servera sina rätter på tallrik istället? Tänk så mycket omslagspapper som skulle sparas. Är britterna, med sin fish ’n chips serverat i tidningspapper (alltså riktigt tidningspapper, inte sånt där tramsigt låtsastidningspapper) en sorts pionjärer i den cirkulära ekonomin.

Hitta en riktig glasskiosk nästa gång solen strålar, plastinslagen GB glass kanske är hur återvinningsbar som helst med glasspinnar från hållbara skogsbestånd, men glass i rån lämnar inget spår efter sig. Ev. smulor tar småfåglarna hand om.

Ska du ut och resa? En ny termos betalar av sig snabbt om du kokar lite kaffe hemma i förväg istället för att medicinera koffeinsuget med köpkaffe från Espressohouse m.fl. Antalet pappmuggar du måste slänga blir också noll.

2023-04-15

Helg. Dags för lite hederligt ta-itagande. Sitt inte och glo på tv eller den lilla smarta telefonen, lär av latinet för en givande ledighet.

Många små steg framåt

Man ska inte glömma hur stor skillnad små steg över en lång tidsperiod kan göra. Kan du lära dig två nya ord från ett språk du inte kan om dagen blir det knappt 700 nya ord till ditt ordförråd på ett år. Och det gör inget om du missar en dag här och där, så länge som du i genomsnitt kan lära dig två nya ord om dagen når du samma mål.

Detsamma gäller böcker, kan du bläddra dig igenom i genomsnitt fyra sidor på en dag blir det 1460 sidor på ett år. Fyra sidor per dag är inte mycket, förmodligen läser ganska många texter med tecken nog för att fylla fyra sidor på sina mobiler varje dag. Men den ambitiöse bokläsaren (eller språkstudenten) kanske läser lite mer än så. 10 sidor per dag klarar han av. Det blir 3650 sidor på ett år. Vad hinner man med då?

Till exempel kan du börja året med två stycken Läckbergdeckare, förfäras över att du läser trams och börja på Immanuel Kants Kritik av det rena förnuftet för att känna dig smart. Efter att ha ställt den boken i bokhyllan och tänkt att det kanske var lite väl mycket kan du ta dig igenom Karin Boyes Kallokain och Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Men den moderna litteraturen lockar och du beställer hem Karl Ove Knausgårds Min Kamp 1 och Min Kamp 2. Nu har du läst knappt 3350 sidor och har alltså några dagar kvar att planera läsa års läslista.

10 sidor är faktiskt inte så mycket. På en halvtimme klarar nog de flesta att lösa ca 15 sidor i en inte allt för tungläst bok. På ett år hinner du då med 5340 sidor och ett par böcker till.



Tjänsteman på fronten

Såg en artikel av Hanne Kjöller på DNs hemsida. [länk] Artikeln berättar om hur vårdpersonal får axla sysslor som personer högre upp i hierarkierna har hittat på, i det här fallet att mäta hur mycket mat som inte äts upp för att på så sätt kunna bestämma hur mycket mat kastas. Artikeln är kritisk till att sådana uppgifter läggs på anställda i vården som borde göra annat, t.ex. att ta hand om patienter.

I filmen Tuppen [länk] från 1981 spelar Magnus Härenstam huvudrollen som ingenjören och tidsstudiemannen Cederqvist som kallats till en fabrik för att höja produktiviteten. Här kommer det dock aldrig på fråga att be de anställda i fabriken att samla in data till hans ”Powerpoint”, han ger sig själv engagerat ut i fabriken med tidtagarur och skrivplatta för att göra sitt jobb. (En hel del annat händer också, sevärd film!)

I den här informationsfilmen [länk] från 1951 är räds ingen heller verkligheten. En rationaliseringsman studerar en fabrik på och från golvet bokstavligt talat. Nu är det här förvisso informationsmaterial, men ändå. Fältstudier är det som gäller.

Varför vill inte tjänstemännen ge sig ut själva och göra de triviala sakerna som att titta, känna och väga? Det kanske är för bekvämt att sitta framför helt enkelt? Eller är man lite för fin för att skrapa av mat från tallrikar själv?