Är närproducerat bara en fluga?

Närproducerat är bättre för miljön. Varor som inte behöver färdas långt för att nå dig eller platsen du befinner dig på kräver mindre energi för att transporteras. Dessutom har förhållandena kring framställningen av varor och tjänster ofta bättre i närområdet, det gäller i alla fall oss här uppe i norra Europa.

Men det resonemanget stämmer bara i en värld där fossilt bränsle är den primära energikällan och miljö- och arbetsmarknadslagstiftning är skiljer sig åt mellan regioner. Trots klimatlarm och dystra rubriker så gör en hel del åt problemet fossilt bränsle. Förnybar energi byggs ut och elbilarna blir fler, ingen tror på allvar att fossilt bränsle kommer gå att använda som idag om 100 år. Ökat välstånd i världen kommer också göra att det inte kommer finnas fattiga länder där arbetare kommer göra billiga varor under hemska arbetsvillkor med kemikalier som hälls rakt ut på bakgården.

Föreställ er år 2173. Allt förutom museijärnvägar och enstaka veteranfordon drivs med elektricitet och alla petrokemiska produkter har ersatts av fossilfria dito. FN har genom UNOSHA (United Nations Occupational Health and Safety Agency) under åren gjort att alla människor har trevliga och säkra arbetsplatser. Samtidigt har världens länders miljödepartement sett till att värdens natur är i någon sorts jämvikt med människodjurens städer.

Att transportera något vartsomhelst släpper inte ut några utsläpp och inga barn i Asien för slita för att sy billiga klädesplagg. Med andra ord har närproducerat som positiv egenskap helt försvunnit.

Att se båda sidorna av saken

Det är viktigt att inte vara enögd och fastna i förutfattade meningar. Döm ingen om du inte gått en mile (inte svensk mil) i någon annan skor sägs det.

Den fjärde augusti i år skadade en stor eldsvåda Lunds tågstation och det gamla magasinshuset blev skadat. Branden startade i ett café i byggnaden. (Tack och lov för oss som uppskattar det gamla har fastighetsägaren, Jernhusen, sagt att byggnaden ska återställas).

Den 27:e augusti publicerade Sydsvenskan en intervju med ägaren. [Länk].
För er som inte är prenumeranter kan artikeln sammanfattas till att ödet har varit elakt idag. Caféägaren är deppig av det som hänt.

Den första september publicerade Sydsvenskan en uppföljning på den första artikeln om det nerbrunna caféet. Nu har har man pratat med några nu före detta anställda. [Länk]. En oseriös ägare som inte betalade ut löner, förmodligen ägnade sig åt pengatvätt och hade gängkontakter är nu bilden som målas upp.

Hade man publicerat den första och något mer sympatiska artikeln om man frågat personalen om sin arbetsgivare först? Intervjun hade kanske inte gått lika bra då? ”Dina anställda säger att gangsters lämnar tjocka buntar kontanter här, kan det möjligtvis ha något med elden att göra?” Med tanke på hur lång tid det gått från branden till den första artikeln, och hur kort tid det gått från den första till andra artikel borde det inte varit helt nya nyheter.

Lägereldar

Anstränger man sig kan man alltid hitta fördelar i annars dystra tillstånd. Ingen var till exempel arbetslös i Sovjetunionen, vilket är ett plus i en stor soppa av minus. Det var ont om onyttig amerikansk snabbmat i Östtyskland, vilket kanke var bra för folkets midjeomfång.

Nu för tiden är det svårt att prata om TV med andra. Det är extremt sällan (i alla fall i bloggarens mening) alla runt ett normalstort svenskt fikabord har sett samma program och är på samma plats i en följetong. Man kan till och med bli ombedd att hålla tyst när man väl hittar någon som skulle kunna bli din interlokutör, för att någon hade tänkt att ”bingea” den serien till helgen. Möjligheterna att få prata om ditt favoritprogram är alltså små, och antingen måste du hålla tyst utav respekt för andra eller så stänger du ute halva bordssällskapet.

När Tv-tablån bestämde över världen var detta ett mindre problem. Utbudet presenteras och du får välja. För annonsörernas skull la man inte dragplåstren och de populära serierna på samma veckodag och tid för att undvika undanträngningseffekter. Problem uppstod nästan bara på helgerna med storfilmer som började runt 21.00. Dagen efter ett visst program sändes kunde man fritt diskutera vad som sett, utav artighet kanske man undvek att avslöja för mycket om någon missat senaste sändningen, men trycket från att hålla sig i takt med flocken motiverade punktligt tv-tittande. Bingetittande var ett ord som inte var uppfunnet.

Är Sommar i P1 den sista mediautsändelsen som fortfarande lyssnas till samma dag som det sänds i någotsånär stor utsträckning? Man kan så klart lyssna i efterhand, men jag upplever att många ändå låtsats att programmet försvinner in i eterns brus om det inte lyssnas på innan midnatt på sändningsdagen.

Det är lite mysigt med en gemensam lägereld, något som alla prata om gemensamt. Ett kitt som håller ihop. Det verkar i alla fall frambringa en del nostalgi i efterhand. Bland annat här en artikel i Expressen om de så kallade 56:orna. Sportevenemang är så klart fortfarande stora händelser som kan engagera gruppen. Nu senaste fotbolls-VM för damer. Men för oss som inte är speciellt fotbollsintresserade då? Ska inte vi få prata om något på fikarasten?

En florentinsk apotekares dagbok

Nu kommer ett boktips till den som är intresserad av historia i allmänhet och hur vardagslivet kunde se ut förr i synnerhet. En florentinsk apotekares dagbok är den väldigt beskrivande titeln på en dagbok skriven den florentinske apotekaren Luca Landucci mellan åren 1450 och 1516.

Det är verkligen inget skönlitterärt verk. Nästan varje stycke börjar med någon variant på meningen: ”Den [Datum] [månad] fick vi veta” men orden som kommer efteråt är vad som gör boken spännande och värd att läsa, nämligen observationerna som en relativt oviktig person i en av många italienska stadsstater ser och hör. Vardagen för 500 år sedan var verkligen annorlunda än den vi lever i idag, men ändå finns det likheter man kan le åt.

Extremt väder fanns förr också, översvämningar och kraftiga snöfall finns nedtecknade. I en värld där avkastningen från det lokala jordbruket är oerhört viktig får översvämningar och missväxt en väldig påverkan. Man kan nog inte säga att svält hotade Gävle efter de kraftiga regnen 2021 eller att nästa nästa säsongs skörd hotades av att många arbetsdjur drunknat. Luca konstaterar krasst om detta att han hoppas att det inte blir hungersnöd på ett sätt som gör att man kan misstänka att det händer då och då. Tack och lov slipper vi nu, år 2023, att oroa oss så mycket för det

Gud finns. Punkt. Kristendomen genomsyrar världen och många händelser, både positiva och negativa tillskrivs Guds missnöje och behag. Den andre augusti 1507 drabbas Lucca av en svår olycka, en eldsvåda förstör hans hem och han förlorar mycket av det han äger. Om detta skriver han bland annat

Men eftersom jag accepterar motgång i samma mån som framgång, tackar jag Vår Herre för såväl det ena som det andra. Jag ber Honom förlåta mina synder och sända mig allt som är till Hans ära.

Luca Landucci

Nu kanske Luca är en ovanligt gudfruktig person. Men det gås till kyrkan ofta och det är många religiösa högtider som uppmärksammas. Upprördheten är också enorm när ett gäng busar vandaliserar en kyrka till synes utan anledning och hårda straff utmäts. Nästa gång du ser en vandaliserad busskur eller nerklottrad fasad kan du stilla din irritation med vetskapen om att göra sönder saker för nöjes skull är en gammal tradition.

Ett kort stycke nämner också hur en man plötsligt mördar sin familj. Vansinnesdåd är inte något vi uppfunnit de senaste åren det heller

Visserligen är det ett par hundra år kvar till modern massmedia uppfinns när Luca skriver sin dagbok. Men det är inte på något sätt så att man inte vet vad som händer ute i stora världen i Florens. En väldigt stor del av alla inlägg rör nyheter och bud som når staden, tråkigt nog för invånarna i handlar det mest om intriger mellan länder och de andra stadsstaterna. Stackars Luca lever verkligen i ett avsnitt av Game of Thrones, det byts sidor och lovas stöd till höger och vänster. Att vara en ambitiös politiker är ett farligt jobb. Även om Luca näppeligen lämnar sitt kära Florens under tiden dagboken skrivs så är andra människor på språng, ambassadörer och sändebud kommer ofta till staden från fjärran platser. Handelsresande kommer med nya varor från långt bort och ibland när det är festligheter i staden visas exotiska djur upp. Till exempel lejon och giraffer!

Luca är en hemkär person som sagt, och i ett stycke i boken berättar han om vilka ”ädla och duktiga män” som lever i Florens vid tidpunkten. Det är många namns som räknas upp och man blir imponerad över hur Luca kan ha så bra koll på alla dessa personer. Hur många Göteborgare skulle idag kunna nämna 15 personer från staden, som också bor i staden, som vunnit erkännande vitt och brett?

Varför gör inte teknologin oss mer produktiva?

Det är inlägget lånar skamlöst sin titel från en artikel från BBC med samma namn (men översatt till svenska)

BBC – Why is technology not making us more productive

Men skribenten tycker att BBCs journalist inte träffar rätt i frågan förren allra sist i artikeln:

… there is a growing divergence between those that can use the technology well and those that can’t.

It seems to be that if you have highly-skilled people, you have a lot of data and you know how to use the sophisticated software, and you can change your processes, so that people can use the information, your productivity is going through the roof.

Om du ska kunna påverka din produktivitet måste du ha möjlighet att påverka hur du jobbar, eller i alla fall ha en chef som har möjlighet att påverka hur du ska jobba.

Låt oss börja med kontoristen, den urbana medelklassens rollfigur i samhället. Han har en dator, tangentbord och skrivbord och allt det där. Det finns flera sätt att öka kontoristens produktivitet, men som citatet ovan säger så vet vår kontorist nog inte hur man gör för att få ut mer av dagen.

Har din dator Windows som operativsystem kan du enkelt se till att programmen du oftast använder startar automatisk vid uppstart. Och man behöver inte ens stänga av sin dator, allt kan vara precis där du lämnade det igår. Det går också smidigt att dela program mellan olika delar av din skärm så att man fånga flera program i synfältet. Behöver man ännu mer saker att titta på så be om en extra skärm.

Det finns ett program som heter auto hot key som kan göra underverk för dig som ofta gör samma sak om och om igen. Klickar du i samma fyra knappar för att göra uppgift X? Gör det till ett tryck istället.

Visste du att OneNote kan lägga sig som en marginal till höger på din skärm? Perfekt för att ta anteckningar under lagens gång.

Se till att ha ordning på dina mappar. Det går att lägga till massor av mappar till en lista med dina favoriter. Var inte rädd för att göra den listan lång, två klick (ett för att öppna utforskaren, ett för att välja rätt mapp) går mycket snabbare än att klick för klick navigera sig genom en mappstruktur.

I Windows 10 (och de flesta andra operativsystem) kan en användare göra flera virtuella skrivbord. Du kan ha din mail och kalender sida vid sida på ett skrivbord. Se även till att nåla fast filer du ofta använder till startmenyer o dyl så att du snabbt hittar dem.

Lugn och ro i ett stökigt kontorslandskap köps för ett överkomligt pris genom att skaffa ett par brusreducerande hörlurar, och en stor termoskaffekopp sparar säkert in en eller två promenader till kaffemaskinen per dag.

Jobbar du hemifrån regelbundet? Använd lite av tiden du skulle lagt på att pendla på att jobba istället. Säg att din arbetsplats tillåter två dagar hemmavid i veckan och du har 30 minuters restid till jobbet. Jobba en timme extra en dag du är hemma, alltså nio timmar istället för åtta. Nu har du, utan att lägga en sekund mer av din ”frivilliga fritid”, höjt din produktivitet med 2,5 % ((41/40 -1) * 100). Trots det har du ändå en timme extra per arbetsvecka att göra något roligt på.

Och se till att lägga bort telefonen, den har en ringsignal så att du hör när den ber om din uppmärksamhet utan att ha den inom syn- och räckhåll. Lägg även en stund på att ställa in olika profiler så att du bara kan nås av t.ex. kollegor, barn och fru på kontorstid. WhatsApp och Messenger kan vänta till hemgången.

Det går alltså att bygga en mycket smidigare arbetsgång och öka sin produktivitet, men precis som citatet i början av inlägget så måste man söka produktivitet själv eller ge den möjligheten till anställda.

Men förutom vad man kan göra själv så får man göra sig uppmärksam på vad som gjorts enklare runtomkring. En vanlig syn i mataffärer är självbetjäningskassor som ofta bevakas av eller eller två (eller inga) expediter. En enorm produktivitetshöjning per expedit. Och tänk bara på sekunderna som sparas genom alla kortbetalningar som görs. Ett snabbt svep istället för att räkna upp en två tre hundra och tjugor och en två tre kronor. Mäts ens det? Butiksbiträdet blir inte produktivare, men du kommer vidare i livet snabbare (tid du kan lägga på annat).

Exemplen kan säkert göras fler. När var någon på banken sist? Eller gick till ett postkontor för att hämta ett paket som befann sig i en helt annan byggnad än den där mataffären som du ändå måste besöka regelbundet. Har ni förresten provat att beställa färdigpackad matpåsar? Där sparar man också en stund.

Samhället står också själv i vägen för somliga produktivitetsökningar. Höj hastighetsgränsen för lastfordon så blir det mer fart i den sektorn. Vill man göra miljön en tjänst samtidigt så inför separata hastighetsgränser för el- och fossildrivna bilar.

I något land, kan det ha varit Singapore? Så får man en skatterabatt om man bor inom ett visst avstånd från sina föräldrar. Resonemanget bakom det är att samhället sparar pengar på att du själv kan utgöra enklare äldrevård. Men det kan man lika gärna ändra till avståndet till sin arbetsplats istället. Tänk vad folkhälsan hade mått bra om alla hade cykelavstånd till jobbet. Och skulle kunna arbeta mer utan att förlora något av dagen.

Ironiskt nog så är kanske nyckel till högre produktivitet att arbeta mer utan att ta tid från dina hobbies och fritidsintressen. Eller mäter man helt enkelt fel? Det är kanske tiden man har kvar efter alla måsten som är definitionen av produktivitet?

FOMO är inget nytt?

FOMO är förkortningen för Fear Of Missing Out och är obehaget eller stressen som upplevs när man själv inte föå delta i det andra gör. Uttrycket är starkt förknippat med sociala media, kanske Instagram förför allt, och kommer krypande när du ser andra göra något du inte själv för. Att följa någon som frekvent lägger upp fantastiska semesterbilder kan vara stressande om du själv sitter hemma. Att se dina vänner på fest när du själv inte är med är en annan klassiska källa till Fomo.

Sociala media beskylls, säkert helt rätt, för att sprida detta. Speciellt är det ungdomar som drabbas. Ungdomar kanske inte är mogna nog att förstå att det bara är speciella ögonblick som förevigas på bild, och att bara för att man inte var på en viss tillställning kanske det inte betyder att man är utfryst från gruppen. Ångest och depression sägs vara konsekvensen. Känslan av att inte få vara med är påfrestande.

Men Ditt och Datt tycker att att sociala media inte på något sätt ska få skulden för Fomo. Det är betydligt äldre än så. Vykorten är nämligen Instagram i en äldre utgåva. Nu för tiden kanske det inte är så vanligt att man skickar vykort. Dock ser man dem ofta i olika butiker ändå. Vykort har mist sin funktion när det finns weekendresor och internet.

Instagram och Facebook, eller vilken plattform som än används, är ett oändligt mycket snabbare och billigare sätt att skicka semesterbilder på jämfört med vykort. Reser du bara över en helg är du redan hemma innan brevbäraren kommer på måndagen och tömmer brevlådan där du postade till kort.

Men vykortet finns för att visa andra på vilket fantastiskt ställe du är på. Om du bara ville säga till dina nära och kära att du befinner dig på en viss plats hade det ju räckt med att skriva ett helt vanligt brev och berätta var du är. Eller så kanske du redan har meddelat dina planer innan du gav dig av. Telefoner finns också och innan mobiltelefonen fanns det telefonkiosker.

Det kanske är ett naturligt mänskligt beteende att vilja stoltsera lite med att man minsann gör något som betraktas som mode och statusgivande. Instagram ska inte ha skulden för det, var arg på vykorten istället. De började.

Trevligt för den som är där

Ladda istället för att tanka?

För inte så länge sedan befann sig Ditt och Datts redaktion på en bensinstation. Både bilen och föraren behövde lite påfyllning av ny energi och vädret bjöd in till att stå och glo lite. År 2023 är det vanligt att bensinstationer även erbjuder elektricitet till elbilar utöver att bara sälja brännbart bränsle.

Eftersom man laddar elbilar, precis som med elektrisk hemutrustning, så kan man ana ett framtida uttryck som tappat sin originalbetydelse men nu används till något annat. Retur på tangentbordet är ett exempel, de engelska orden Upper case och Lower case är två andra.

Är uttrycket att tanka en kandidat till den listan? Ordet tanka används i stort sett uteslutande om att fylla på vätskor. Verbet tanka kommer till och med från substantivet tank, en behållare för vätskor. Vissa kanske säger att tanka något från internet för att uttrycka att man laddar ner något. Men det uttrycket är hotat av att ladda ner och strömningstjänsterna. Det är också ett ungdomligt uttryck och sådana försvinner lätt när unga ungdomar ersätter äldre ungdomar.

En spaning är att framtida stofiler och bakåtsträvare kan genera barn och barnbarn med att säga ”Vi stannar och tankar bilen vid nästa laddstation”.

Här tankas det minsann inte något

Knacka på hos Orwell

Att säga att övervakningsmöjligheterna som finns idag är värre än vad George Orwell någonsin kunnat föreställa är uttjatat. Orwells 1984 är standardverket som all övervakning jämför mot, och helt riktigt så ter sig bokens antagonist, partiet, möjlighet till att se in i folkets privatliv mjäkiga bredvid Google och Facebook. (Du säger väl nej till kakor när webbläsaren frågar förresten?)

I 1984 så beskrivs teleskärmen, verktyget som partiet använder för att övervaka människor i deras hem, så här:

… an oblong metal plaque like a dulled mirror which formed part of the surface of the right-hand wall. . . The instrument (the telescreen, it was called) could be dimmed, but there was no way of shutting it off completely.

1984, George Orwell

The telescreen received and transmitted simultaneously. Any sound that Winston made, above the level of a very low whisper, would be picked up by it; moreover, so long as he remained within the field of vision which the metal plaque commanded, he could be seen as well as heard. There was of course no way of knowing whether you were being watched at any given moment.

1984, George Orwell

När skribenten för inte allt för länge sedan begav sig ut på stan i jakt på lite batteriet stötte han in en monter för nya produkter i kategorin smarta hem:

Välkommen hem

Så här skulle din ytterdörr kunna se ut om du öppnade plånboken en stund. Ett kodlås till dörren som så klart har stöd för flera koder att dela ut till olika personer. En dörrklocka med kamera och mikrofon samt en större kamera (uppe till vänster) för en bättre överblick. Det är väl bara fingeravtrycksläsare som saknas, men det borde inte vara så svårt att bygga in i dörrklockan.

Förutom att ytterdörrar ofta är gjorda i trä, eller försöker se ut som de är gjorda i trä, så passar en dörr beskrivningen på en ”oblong metal plaque”. Och precis som Orwell beskriver, så kan prylarna som pryder dörren i bilen ovan kan så klart både sända och ta emot signaler samtidigt och är förmodligen både. Datan som samlas in kanske inte beskådas eller används av ägaren till dörren med detsamma, men informationen lagras någonstans och finns tillgänglig så länge den inte raderas. Och teleskärmens stora minus, att den inte kan se i mörkret, men en modern kamera med IR lampa har inte problem med det.

Orwell kanske hade fel ändå, det är inte ditt egna privatliv som minutiöst bevakas, snarare dina grannar och besökare. Angiverisamhälle? Stasi hade varit nöjda.