Historiker borde älska hårddiskar

Gamla fotografier är viktiga verktyg för att skriva vår historia. Viktiga personer och gärningar förevigas och minnesvärda skeenden ges form. På så sätt kan nästa generation se vad som egentligen hände och hur det var den där gången.

En sak man kan misstänka att framtida historiker kommer gräma sig åt är att alla de tusentals och åter tusentals ögonblick som varje sekund fångas av alla världens övervakningskameror inte sparas för framtiden. Tänk vilken tidskapsel det hade varit.

Stora händelser som vi i samtiden tycker är viktiga sparas så klart för framtiden av nyhetsredaktioner m.fl, men om någon år 2223 vill veta hur folk klädde och betedde sig i Stockholm år 2023 på en dag där inget särskilt hände kommer få det svårare. Kunde de inte sparat i alla fall några bilder kommer kanske forskaren i 20-talets modehistoria muttra. Hur körde man bil och hur lät det när folk pratade med varandra? Det är bara några av svaren en övervakningskamera kan ge, förutsatt att man ser till att spara upptagningarna på ett bra sätt.

Kanske kommer GDPR en dag bli ett uttryck, ”GeDePeÄrra-något. Alltså att man förstör något som kan vara bra att ha framöver eller att man inte tar framtidens osäkerheter i beräkning.

Historiker borde redan nu engagera sig för deras framtida kollegor. Universiteten och historiefakulteterna borde se till att fler övervakningskameror utrustas med rejäla hårddiskar som sparar några av stunderna som fångar varje dag. I takt med att hårddiskarna blir fulla får historikerna ge sig ut och byta ut dem (eller skaffa någon sorts molnlösning) så att mer material kan samlas in. Tänk vilka häftiga uppsnabbade filmer man hade kunnat höra. Alla har säkert sett hur det ser ut när en blomma växer från skott till praktfull växt på några sekunder. Men tänk att se hur Broadway på Manhattan hade sett ut på film om man spelade upp en bild från lunchtid och från samma plats varje dag under 150 år. Vilka fantastiska förändringar som visats!

Oändlig bildfantasi

Så kallade stockphotos (hur det nu översätts till svenska, journalbild?) ser vi alla hela tiden. Glada människor på kontor, en koncentrerad arbetare, en katt som tittar förväntansfullt ut genom ett fönster, en delfin som hoppar över vågorna. Många texter pryds med dessa ganska pigga men tillrättalagda bilder. På nätet finns det oändligt med bilder att hämta hem.

Bakom varje motiv har det alltid stått en fotograf, tills nu. Med AI är möjligheterna till oändligt målanpassade journalbilder här. Vill du ha en bild på katt som går över ett tangentbord i ett rum med utsikt över havet med blå tapeter och en dator från precis 2019 och en datormus av just precis ett märke och…. ja ja. Man kan lägga till mer och mer till instruktionen man ger sin bildskapande AI.

Skribenten har redan börjat misstänka att viss marknadsföring som syns på reklampelare på stan kanske är gjorda med AI. Men det är bara gissningar. Det finns också företag som gör fotomodeller med AI för att alla kroppsformer ska få synas i alla plagg. Ingen mannamån. Allt åt alla.

Ibland höjs det röster om att tekniken själv våra jobb. Men just när det gäller journalbilder kanske det var på tiden? Hur många bilder på leende kontorister gladd tittandes på en presentation behövs det? Hur många bildsköna kvinnor måste behöva se glada ut när de äter en sallad? Det kanske var på tiden att AI kom och tog det här jobbet från oss så vi slipper.

Det våras för språkpoliserna

Artificiell intelligens kan göra många fantastiska saker. Till exempel helt sopa banan med människor i esport-grenar, sammanfatta och läsa upp all världens nedtecknade kunskap som ett rinnande vatten och rita roliga bilder.

En sak som AI också kan, och förmodligen kommer få göra mer av, är att översätta texter. Nyhetsartiklar, låttexter, skönlitteratur, reklammeddelanden är bara några exempel på ord som inte ska behöva känna sig reserverade åt dem som behärskar ett visst språk. Skribenten är gammal nog att minnas att man fick vänta ett tag på att Harry Potter böckerna dök upp i svensk, och mer lättbegriplig, översättning.

En AI hade kunnat göra översättarens jobb blixtsnabbt och ta sig an en arbetsmängd som får människoaporna att drabbas av svindel. Det här är ovälkomna nyheter för översättarskrået, men goda nyheter för alla vakthavande och aspirerande språkpoliser.

Alla som använd Google Translate vet att det är svårt för en varelse som tänker i ettor och nollor att begripa språkets alla nyanser. Man misstänker att en hel del nyhetstexter och pockande reklamtexter inte har fått känna mänsklig värme innan publikation.

Om det inte redan har hänt så lär snart AI få uppgiften att översätta även böcker av alla sorter. Mängden språkfel lär öka enormt när detta händer och språkpoliserna kommer få fullt upp. Kanske kommer en ny sorts bokklubb uppstå, sådana som bara hittar fel i texten. Detta kommer vara en trevlig hobby och ett tillfälle för nitiska människor att finna varandra. Och vem ska ge AI återkoppling på vad som gjorts rätt och fel? Mängden texter som översätts kommer kräva så mycket av språkpoliserna att resursbrist spås uppstå. Runt middagsbord, på arbetsplatser och i samtal i allmänhet blir språkvården lidande då ingen rycker ut när någon begår brott.

Språkpoliserna kommer ha julafton dygnet runt, men resten av oss blir lidande. Men bara tillfälligt. AI kommer tack vare all hjälp bli en språksmed av första klass. Översättningarna kommer bli superba och språkpoliserna bli arbetslösa. Samhället i stort, som utan språkpoliserna gått ner sig, kommer börja dyrka det skrivna ordet som ett utmärkt facit. AI har ju trots allt slipats till perfektion av språkpoliserna under lång tid. Efter en tids kaos så kommer ett perfekt och korrekt språk uppstå.

En annan rolig konsekvens av AI översatta texter är att författar- och journalistyrket kommer bli två verkligt globala yrken. En AI skulle kunna, parallellt med att ett original skrivs, översätta och diktera texten till alla språk. Den som känner att man har mycket att säga till andra kommer nå en stor publik. Och allt blir mycket korrekt översatt tack vara alla språkpolisernas noggranna arbete.

Ordning och reda

Welcome to City 17

Lyckliga är vi som fick spela Half Life 2 när det släpptes 2004 (Är det redan 19 år sedan?!). Vi som minns minns. För er som inte minns eller inte ens har spelat det så utspelar sig en stor del av handlingen i den fiktiva Staden City 17.

City 17 är en stad som präglas är relativt låga byggnader och mulet väder. Utan att avslöja något ur handlingen så är det även en (med goda grunder) en rätt dyster stämningen i staden. Mitt i staden står det enorma citadellet som är skurkarnas bas och som fullkomligt dominerar stadens skyline.

Vid ett besök i Göteborg nyligen kunde inte skribenten låta bli att slås av hur likt Göteborg har blivit City 17. Jämför nedan:

1: Göteborg

Bildvinkeln skiljer sig något, men visst är likheten slående. Göteborg lider precis som invånarna i City 17 av en viss dysterhet orsakad av stora ingrepp i stadens form och skepnad. Och vädret är sällan något att skryta med.

Det här inlägget är menat som dels en dos ironi och dels som en påminnelse till alla att det är dags att spela Half Life 2 igen. Det kan man aldrig spela för ofta.

Ett liv med förändring

I år firar Sverige 500 år som nation. Det blir en stor tårta som ska beställas för att få plats med så många ljus. För 500 år sedan såg världen väldigt annorlunda ut och landet har gått igenom många omvälvande förändringar. Men idag känns det ganska stabilt på det stora hela. Ett val var fjärde år klarar vi av utan större problem och det är inga revolutioner som sker i mellanvalstiden. En person i Sverige som fyller 100 i år, och alltså är född 1923, skulle kanske säga att samhällets organisation inte är helt oigenkännligt. Visst har vissa nymodigheter som EU, 1974 års regeringsreform och det där internetet format vardagen, men kan vi kalla det för omvälvande och revolutionerade? Kanske. Kanske inte

Men låt oss uppfinna en person. En kvinna som föds i södra Tyskland 1880, kanske i någon mindre ort utanför München. Hon föds i det som då är det tyska Kejsardömet. Alltså finns det en kejsare som bestämmer hur saker och ting ska vara. Riket består av ett lapptäcke med olika hertigdömen och kungariken och den stor del av landet österut utgörs av landet Preussen. Ett land som inte finns på kartorna längre.

I den lilla orten där hon bor flyter livet på. Hon fyller 33 år 1913 och har förmodligen en familj sedan länge att ha hand om. Världen är ganska liten. TV:n är långt in i framtiden än. Kommersiell radio är några år bort ännu och det lär ta ett tag till innan en radio finns i varje hem. Det är en ganska liten värld hon bor i. Den större delen av sitt liv har hon levt i 1800-talet och i ett Europa som präglas av monarkier och den industriella revolutionen. Kolonier är på tapeten, sådana ska varje land ha. Till och med Tyskland. Lokala traditioner är de enda traditionerna. Regionala dialekter är starka och det enda språket är tyska, och så klart latin, för kyrkan går man till varje söndag. Och män och kvinnor är inte jämlika.

1914 blir det krig. Det börjar med positiva tongångar men ett år blir två år och det sliter på landet. Totalt kommer Tyskland förlora drygt 2 000 000 soldater och det är speciellt unga män som inte kommer hem. Dina barn är tack och lov lite för unga för att kallas till strid. Men det märks i byn. Det är vissa ansikten som brukar synas till som inte längre finns.

1918 kommer och kriget tar slut. Men det blir ingen tillbakagång till livet som det var. Preussen och Österrike-Ungern upphör att existera och den tyska världen ser plötsligt ganska annorlunda ut. Kartan måste ritas om. Nu finns det ingen kejsare längre, han har abdikerat. Flaggan ser inte lika dan ut längre. Det som senare kommer att kallas Weimartyskland lever ett kort men intensivt liv. 1920 talet kommer och The roaring twenties sveper in över landet och det är spänt i politiken mellan höger och vänster. Till den här soppan tillförs nu också lite extra stark sås i form av en djup ekonomisk depression och hyperinflation hemma i Tyskland. Om inte den gyllene eran i Berlins nattliv når landsbygden så gör nog den dunkla ekonomiska eran det.

Lagom till kvinnans 53 års födelsedag kommer nästa svallvåg. Hitler blir rikskansler och vägen till nästa katastrof börjar. Demokrati behövs inte längre och den starka ledaren vet precis vad som är rätt och riktigt. Röda flaggor med en svart swastiska syns till när kvinnan reser in till storstan. Men det är inte bara i politiken mycket är nytt. Radion är här, tågen är snabbare än de var förr och de förmögna i trakten har köpt sig en bil. Mycket nytt. Det går till och med att flyga! Tänk dig att se ett flygplan för första gången.

Katastrof två kommer 1939 och den får du utstå till 1945. Det första stora kriget kanske inte påverkade din vardag speciellt mycket, men nu hörs och syns svärmar av bombplan på väg mot fjärran mål. Den lilla byn du bor i klarar sig utan förstörelsen, den är för liten och oviktig att lägga märke till, men kanske skickas dina söner iväg för att slåss. Kanske kommer de hem. Kanske inte.

Kriget tar slut och nu är din del av landet en del av den Amerikanska administrationen. Du har nog sett en hel del soldater och det är kanske den första gången du får träffa en stor grupp människor som pratar ett helt annat språk än du och är uppvuxna i en väsentligt annorlunda kultur. En 20 år gammal amerikansk soldat är född 1925 om ni möts 1945, han har vuxit upp i en demokrati från dag 1 i ett land som rynkar på näsan åt monarkiska traditioner. Med andra ord ett väldigt annorlunda land än det du växte upp i.

Nu är det dags för ännu ett flaggbyte. Det här blir den fjärde gången kvinnan i historien får leva med men det är i alla fall en återgång till en tidigare modell. Den östra halvan av landet får en ny flagga med en prydnad i mitten. Nu är det demokrati igen och samhället tuffar intensivt vidare mot nya mål.

1960 kommer. Det är året du fyller 80 och den värsta misären efter kriget är bara minnen nu. Om världen var liten förr har den blivit mycket större nu. TV, radio och flygplan som är betydligt större och snabbare än de som syntes till innan kriget är vardag nu. Kylskåp har gjort vardagen enklare. Bilarna är betydligt fler och alla inköp görs nog inte i hos lanthandel längre.

Tack vara kvinnans lagoma livsstil lever hon är år 1980 års dag och får kalla sig hundraåring. Nu får hon leva i eran som kallas det kalla kriget. Hennes land är granne med sig själv, men det andra jaget är en plats med en betydligt annorlunda politisk inriktning. Kommunismen härskar från Berlin bort till Vladivostok. Du har hört att det inte är lika gott ställt på den bortre sidan av Berlinmuren. Atomvapnen är något du bekymrar dig för. Hur ska det gå för dina barnbarn? Och tänk att människan tog sig till månen. Nu är det förvisso gått 11 år sedan det hände, men tänk dig! Tåget in till München drivs av elektricitet nu också, blir inte lika smutsigt som ångloken förr. Och visst är det elektriska elementet mer smidigt än att elda i kaminen som i barndomen.

Tänk vilket liv.

Från Europa innan första världskriget, en värld med kungar och slott, till ett Europa efter andra världskriget, något som vi kanske själva skulle känna igen. EU och BMW, inte grevar och hästar.

Twitterfynd

Hemmets härd

Är du en hemmafixare? Tycker du verktygsförrådet den viktigaste delen av huset? Brottas du med ouppfyllda trädgårdsambitioner och drömmer om ett husmoderligt ideal?

Om något av ovanstående är helt eller delvis sant behöver du Lee Valley katalogen. Lee Valley är ett kanadensiskt företag som säljer allt du behöver inom trä och trädgårdsverktyg samt husgeråd.

Men allt det finns ju redan på Biltema och Jula kanske någon tänker nu. Så sant. Men både biltema och Jula är antitesen till ordet mysigt, Lee Valley är istället synonymt med ordet mysigt.

Biltemakatalogen är också något som kan liknas det tryckta medieformatets motsvarighet till folktandvårdens väntrum. Trist. Lee Vallys katalog är full av färg och glada leende människor. Om man beger sig till företagets hemsida finns även en kategori med presentförlag sorterade efter hur mycket likvid kärlek du kan ge din partner. Perfekt så här års när julen närmar sig.

Tyvärr är det svårt att få tag på en tryckt katalog (som en stofil föredrar) men den interaktiva versionen på hemsidan är inte helt dum. Katalogen finns även som app till Apple och Android enheter.

Förslag till retro – TV

Att använda nostalgi i marknadsföring görs gärna. Ofta tillsammans med ordet Retro, Classic eller vintage. Flera flygbolag som gärna kasta pengar på sina respektive appar och hemsidor har ett flygplan i sin flotta målat i retrofärger. Casio säljer klockor i en kategori som kallas retro och här och där i landet anordnas ibland classic car meetups. Det förflutna har en lockelse i sig.

En retropryl som Ditt och Datt redaktionen öskar sig är en retro TV.

Den ska inte vara mindre eller ha sämre upplösning. Men den ska vara lika dum och funktionsbefriad som forna tiders televisionsapparater. Istället för att ha smarta funktioner ska retro TVn ha fördummande funktioner. Automatiskt hämtar den upp program från alla strömningstjänster även om TVn är på eller ej. Kl 20.14 visas Casa de Papel på Netflixkanalen och följs av House of the Dragon kl. 21.00. Pausknapp saknas. Ett olägligt toalettbesök för at du missar något. Fjärrkontrollen byter bara kanal (och antalet kanaler borde vara begränsat till fyra, eller kanske sex på lyxigare modeller), reglerar volymen och stänger av. Less is more. Text TV ska också finnas. För att inte uppmuntra frihetligt TV tittande bör det en finnas HDMI uttag till apparaten.

Tablån kan du komma åt via en hemsida som även erbjuder tablån i ett utskriftsvänligt format. Perfekt för att sätta upp på kylskåpet eller ha liggandes vid TV bordet så att favoritprogrammen inte glöms bort.

Om någon affärsutvecklare på Samsung eller LG läser det här så ska ni veta att en sådan TV hade köpts in på momangen till redaktionens kantin.

Tidsöverskott

Förutom att skriva egna blogginlägg läser Ditt och Datt redaktionen gärna andras blogginlägg. En av favoriterna är Fru Efficient Badass som driver bloggen med samma namn [länk]. För läsare som lider av strikt privatekonomi är madam badass säkert ett bekant namn.

Förutom många goda råd om ekonomiskt leverne och kul saker man kan göra som inte kostar skjortan är hon en duktig skrivare, och i ett inlägg från augusti i år rann ordet Tidsöverskott ur hennes penna.

Men riktigt magiskt blir det när jag på grund av tidsöverskott hinner djupläsa en utgåva av Julstämning från 1944,

Läsarbrev från Herr Grävling – fruefficientbadass

När blicken svepte över det ordet kände jag genast igen känslan. Den där man får när fingret träffar tangentbordet en sista gång eller packtejpen har omfamnat den sista kartongen. Nu är det klart och klockan är inte alls så mycket som man trodde. Överskottstid! Dags att glida iväg till kaffeautomaten och hitta någon annan lycklig överskottare att snacka av sig med.

Tyvärr infinner sig känslan av överskottstid sig för sällan tycker jag. Är det Parkinsons lag som spökar? Alltså lagen som säger att en uppgift alltid tar så lång tid som avsatts för dess utförande. Vad gör man åt det? Jobbar effektivare? En lösning som kanske fungerar på kort tid men som kanske får din chef att notera din höga produktivitet och skicka mer uppgifter i din riktning.

Sänka förväntningarna på hur mycket man får gjort på en dag kanske är bättre. Ett vanligt produktivitetstips är ju just att säga nej oftare. Negativa nyheter märks mer än positiva. Han som alltid gör allt i tid utan krusiduller syns inte lika mycket som kollegan som alltid är bakom schemat. Man kanske ska sikta på att bli den där grå eminensen istället som likt en åsna sakna men säkert driver kvarnen framåt. Dock är det inte den bästa strategin för lönen. Man ska ju visa framfötterna, brinna för det man gör och ta initiativ och allt det där. Pengar är inte allt och känslan av överskottstid är värd mycket.

Utanför kontoret då? Här menar jag det är betydligt enklare, rent av superlätt, att finna känslan av överskottstid. Steg ett är att stoppa din smarta telefon i en låda. Du är inte så viktig att du måste gå att nå varje minut under dagen (OBS! Gäller inte bankchefer och småbarnsföräldrar). Ta sedan bilen, cykeln eller promenadkäppen ner till stan och sätt dig på en bänk en stund. Alternativ kan du sätta dig på ett café eller konditori med fönster mot gatan och ägna en stund åt människoskådning. Snabbt kommer känslan av långsamma sekunder infinna sig.

Vill man inte sitta still går det utmärkt att röra på sig också. Bege dig till en stadsdel du aldrig besökt eller ett ställe du vill bekanta dig bättre med och börja flanera. Det är viktigt att man inte går för fort när man flanerar och ställer in ögonen på Nyfikenhet. Det tar inte så lång tid att gå ner för en gata, men utan smarttelefon och något klart mål så känns det som om tiden stått stilla.

Skribenten och redaktionen ska se till att dela med sig av mer tips på hur man skapar överskottstid framöver. Tills dess: jäkta inte. Förlorad vila återfås aldrig.

Slängbarhet

Det sägs att den amerikanske bankiren J.P Morgan sade: ”If you have to ask how much it costs, you can’t afford it”. Innan man gör det citatet till en fyrbåk i livet så kan man komma ihåg att vissa varor faktiskt är dåligt prismärkta, och andra varor chockerande dyra. Bli inte en asket för att undvika fråga om priset. Och Morgans plånbok var tjockare än nästan alla andras och kanske inte behövde tänka på vad saker och ting kostade så ofta. Lätt för honom att säga.

I dagens inlägg vill skribenten föreslår ett komplimenterande uttryck: If you don’t know where to throw it, you can’t buy it”. Tanken tillkom under ett besök i ett soprum nyligen som precis som många andra soprum även används för att göra sig av med grovsopor. Aja baja säger vänner av ordning.

De flesta soprum och återvinningsstationer har fack och behållare för det mesta man kan bära med sig hem från en mataffär. Syltburken hamnar dels i bingen för ofärgat glas och dels i bingen för metall. Schampoburken hör hemma i kärlet för plastförpackningar. Men det blir lätt krångligt att vara en god återvinnare. Att pilla loss metallspiralen från ett använt anteckningsblock är inget man gör med ett snabbt ryck, och att skilja den lilla plastrutan från pappret i ett fönsterkuvert är nog få som gör. Plast och papper ska ju så klart inte blandas.

En lekmadrass för barn med ett innanmäte av skum, en ovandel av tyg och en bakdel av nylonduk som sytts ihop och öppnas med en dragkedja av metall. Ska en sådan källsorteras måste man dels vara ambitiös och vara redo att ta bilen (sådana är inte heller bra för miljön sägs det) till en återvinningscentral av modell större för att bli av med alla delarna.

Nu vänder vi åter till inläggets ansats, köp inte något om det inte kan slängas. Det kan bli ett bra experiment att försöka leva efter den devisen ett tag. Nu ska det bara köpas pasta i förpackningar som bara består av ett material (Varför måste man se innehållet i paketet Barilla?) och som lätt går att ta isär. Det blir definitivt inga lekmadrasser heller!

Ditt och Datt är inga stora beundrare av Ikeamöbler, men de är i alla fall ofta gjorda av träliknande material som inte är mycket svårare att plocka isär än de är att sätta ihop. Tänk bara om de kunde sluta skicka med en liten nyckel med varenda paket. Om redaktionen får spekulera helt fritt så kan man tro att den lilla ikeanyckeln är världens mest bortkastade verktyg, både bokstavligt och bildligt. En sats med de vanligaste sexkantsnycklarna borde alla ha hemma. Och med tanke på hur populärt det är att handla saker på Ikea så kommer man definitivt få användning för den.

Elektronik är en historia helt för sig, men så bakåtsträvande är inte ens Ditt och Datt. Men kom ihåg att det finns väldigt mycket begagnad hemelektronik och prylar att köpa.

Den moderna joggingskon och sneakern, som blivit en sorts standard för fotbeklädnad, är inte helt lätt att ta isär den heller. Plast och plast och syntetiska tyger ihopgjutna med generöst med lim.

Summa summarum: Kan du inte direkt se i vilket kärl i soprummet en sak hör hemma, prova att låt bli.